TEST: Olympus PEN E-P7

Små systemkameror som denna är utmärkta allroundkameror. Enkla att använda, behändiga och praktiska, och med mycket hög bildkvalitet. Olympus PEN E-P7 är just en sådan. Den är en av de minsta systemkamerorna, men är välutrustad och har samma 20 Mp-bildsensor som Olympus flaggskepp OM-D E-M1X.

Så bildkvaliteten är det inget fel på.

Under den tilltalande retrodesignen i silvergrått och svart – eller silvergrått och vitt – sitter Olympus nya TruePic VIII-bildprocessor, som har massor av kraft för 4K/30p-video upp till 102 Mbps och en bildhastighet på strax under nio bilder per sekund. Inte supersnabbt, men det räcker för de flesta. Det här är trots allt inte någon actionkamera.

Men Olympus har fått plats för en 5-axlars bildstabilisator som kompenserar för upp till 4,5 exponeringssteg. Så att man får lite skarpare bilder med längre slutartider, i svagt ljus, och framför allt stabilare videor.

Den har Olympus autofokus med 121 fokuspunkter, ansikts- och ögonprioritering, men inte Olympus mer avancerade djur- och fågelprioriterade autofokus.

PEN E-P7 är mindre och lättare än Fujifilm X-E4 – som också har elektronisk sökare – och kan bäst jämföras med Canon EOS M6 Mark II. Med Olympus lilla 14–42 mm-zoom (M.Zuiko Digital ED 14-42mm F3.5-5.6 EZ) glider den lätt ner i väska eller jackficka och efter en knäppning på strömbrytaren är man redo att ta bilder på ett ögonblick.

Behändig kamera

Vid första anblicken kan den se lite nedbantad ut. Speciellt eftersom den saknar sökare. I stället använder man den praktiska pekskärmen, som kan vridas 180 grader runt för de obligatoriska selfie-porträtten. Olympus var ute tidigt med en pekskärm och är bland de bästa just på sådana. Därför finns det inte så många knappar heller. Man använder fingret på skärmen till nästan allting, plus de två inställningshjulen på ovansidan. Styrningen av kameran är enkel och supersmidig.

Art-filter

Alla Olympus-kameror har en lång rad tjusiga filterfunktioner som kan ge kreativa effekter, speciellt de svartvita filtren är kanske värda att nämna. Vrid bara omkopplaren på kamerans framsida från Color till Mono, sedan kan man välja mellan fyra monokroma profiler och fyra i färg. Om det inte räcker kan man välja färgfilter själv i både svartvitt- och färgprofiler.

Det finns också justerbar vinjett och man kan dessutom justera tonkurvan i kameran med hjälp av de två inställningshjulen på toppen. Så möjligheterna är stora för en kreativ fotograf.

Enkelt och avancerat

Om man hellre bara vill knäppa bilder utan att göra djupdykningar i avancerade funktioner så kan man bara vrida programhjulet till grönt: Auto. Men till och med då kan man överstyra kameran genom att svepa i menyn till höger på skärmen, där det går att ändra färgmättnad, färgton, välja ljusare eller mörkare bilder, prioritera oskarp bakgrund eller frysa hastiga rörelser. Det finns också en inbyggd guide där man kan få tips på hur exempelvis bilder på barn kan bli bättre.

Förutom konstfiltren man hittar under Art på programhjulet har kameran Olympus geniala Live Composite och Live Time. Den förstnämnda skapar otroliga bilder där flera exponeringar sätts ihop, men bara ljusförändringar lagras (till exempel stjärnors rörelser) och den senare gör upp till fyra minuter långa exponeringar. Man vrider programhjulet till AP för att komma åt dem. Det finns också inställningar för bland annat multiexponering, HDR för bättre dynamik i bilderna och trapetskorrigering som rätar upp sneda vertikala linjer.

Makroentusiaster kommer att jubla över fokus-backeting som sätter ihop bilder med flera fokuspunkter för att få större skärpedjup i makrobilder.

Bildkvalitet

Tack vare samma processor och bildchip som i Olympus dyrare kameror i proffsklassen är man garanterad hög bildkvalitet, mycket högre än i tidigare PEN-modeller – bortsett från PEN-F. Med ett av Olympus PRO-objektiv kan man se hur mycket detaljskärpa som går att få från kamerans 20 Mp-bildsensor. Den är fullt i klass med vad man hittar hos Canon eller Fujifilm, och på ett område är bildkvaliteten faktiskt lite högre.

Olympus är bland de bästa på JPEG-bearbetning, det ser man snabbt med PEN E-P7. Färgmättnaden och den tonala balansen är vacker. Det ger fina hudtoner utan synligt färgstick så att röda rosor förblir röda, utan magenta- eller gulstick. Som annars kan dra färgen mot orange.

Med bilder i råformat är man beroende av sina egna förmågor under efterbehandlingen, men jag har en stark känsla av att de flesta som överväger en PEN E-P7 ändå väljer att fotografera i JPEG-kvalitet,

Inget fel med det. Till exempel är bildbruset väl kontrollerat. Upp till ISO 6400 tappar man inget väsentligt i vare sig dynamik eller detaljer. Bilddynamiken och skärpan lider inte av överprocessade bilder med kraftigt brusdämpning förrän man når högre ISO-värden.

Så skärpan är lika bra som den optiska kvaliteten tillåter, och begränsas i marginell grad av aggressiv brusreducering.

Video? I 4K levererar kameran skarp och detaljrik video och man kan panorera i måttliga hastigheter utan att det hackar eller uppstår rolling shutter i nämnvärd grad. Den inbyggda bildstabilisatorn kompenserar väl för rörelser, och så länge man inte springer efter motivet lyckas den stabilisera en ostadig hand och under panoreringar.

PEN E-P7: Slutsats

Den lilla PEN-kameran är en förträfflig systemkamera för alla som vill ha en bättre kamera, som varken är stor, tung eller dyr. Men är lätt att använda – och ger hög bildkvalitet. Den passar inte de som älskar att fotografera djur eller sport, de bör hellre titta på några av Olympus mer avancerade modeller, men PEN E-P7 är ett ytterst attraktivt alternativ till Sony-, Canon- och Fujifilm-kameror i samma klass. Lägger man sedan några av Olympus unika funktioner – Live Composite och Live Time – i potten så är Olympus PEN E-P7 en utmärkt kamera för de som älskar att leka med bilder.