: Dumma mej

Handlingen är originell och rolig, allt handlar om en yrkesbrottsling som möter en yngre konkurrent, och som därför bestämmer sig för att stjäla månen för att blir den främste skurken. Men för att lyckas med bedriften måste han få tag i krympningsvapnet – vilket han måste adoptera tre söta småflickor för att klara av. Förväxlingarna och problemen radar naturligtvis upp sig.

Rent tekniskt är detta en väldigt imponerande film, även om den är lite för stel och charmlös (och fortfarande har en bit kvar upp till Disneys/Pixars bästa) men det som lyfter filmen från att vara en dussinvara är den originella plotten om den asociala boven som gradvis ändrar sin syn på livet och människorna i hans närhet när han påverkas av sina tre adoptivbarn. Ironin sitter löst och Steve Carell gör sig betydligt bättre som röst än som karaktär på film.

Tyvärr går filmskaparna i ”formelfällan” och tar till förutsägbarheter och enkla knep som (irriterande) små gröna gubbar för att piffa upp historien. Dessutom haltar dramaturgin. Helt klart godkänd underhållning, men lite för andefattigt och charmlöst för att du ska minnas den dagen därpå. Tre stjärnor.

Om inte filmen är en fullträff så är det åtminstone inget fel på vare sig bild- eller ljudkvaliteten. Bonusmaterialet är innehållsrikt, med bland annat tre kortfilmer om Gru och hans irriterande medhjälpare, spel, kakrecept (!) samt den en mycket lyckade interaktiviteten Gru-kontroll.