Sonys finaste Blu-ray-anläggning är ett läckert designsystem med tandpetarsmala högtalare av aluminium. För att få så stor membranyta som möjligt på de små pelarna har varje högtalare utrustats med två mellanregisterelement som är 1,6 x 12 cm stora. Tillsammans motsvarar de två membranen ungefär ett cirkulärt element på 3 tum.

BDV-IT1000 har trådlös överföring av signalen till bakhögtalarna. Det finns visserligen sladdar, men de går till en extra förstärkare som placeras mittemellan bakhögtalarna. Denna tar sedan emot signalerna från huvudenheten längst fram. Man slipper alltså dra långa kablar tvärs över rummet.

Anläggningen har autokalibrering, som med hjälp av en mikrofon mäter avståndet till varje högtalare och dess inbördes ljudnivåer, och sedan justerar signalen efter resultatet.

Användning
Positivt är att man kan ställa in så att skärmmenyerna är på svenska. Och det gäller även bruksanvisningen. Efter lite pill med skruvdragare för att skruva ihop högtalarna, och när resten är hop­kopplat, är det enkelt att ställa in allt automatiskt. Autokalibreringen går blixtsnabbt! Men det finns ett par skötselskavanker. Knapparna på fjärrkontrollen är till exempel små och oöverskådligt många. Ett par av dem har lila tecken mot svart bakgrund, vilket är svårt att läsa. Och allt är inte lika intuitivt. Knappen ”Sound Mode” är inte knappen som väljer mellan stereo och surround­ljud. Det är i stället den som är märkt ”Decoding Mode”, som sitter dold bakom en lucka. Inställningarna måste också göras med hjälp av menysystemet på TV:n, för man ser inte vad man håller på med i teckenfönstret.

Ljudkvalitet
Musik i stereo återges med klara och tydliga sång­röster. Texten hörs väldigt tydligt tack vare ett välartikulerat övertonregister. På detta område skiljer sig Sony från väldig många andra småanläggningar, och det är tydligt varför BDV-IT1000 kostar lite extra. Det låter däremot lite väl friskt i toppen, så s-ljud och andra hårda konsonanter känns lite väl framfusiga. Det saknas också lite tryck i lägre mellanregistret, så mansröster är i tunnaste laget.

Basregistret ställs in alldeles för högt av autokalibreringen. Det bumlar som en torktumlare, vilket förstör för basinstrument och resten av ljudbilden. Vi sätter ner det till –6 dB (minimum). Det gör basen mycket mer balanserad och får fram basinstrumentens detaljer, samtidigt som hela ljudbilden blir mer korrekt. Djupmässigt är ljudbilden lite tunn och instrumenten placeras en aning ostädat rent holografiskt. Men för att vara ett designsystem med så smala högtalare som här, överraskar det positivt.

Film och musik i surround som spelats in i HD låter bra. Dialoger är tydliga och ljudbilden stor och öppen tack vare en god upplösning av övertonerna. Men många HD-inspelningar har massor av information i basen, vilket är problematiskt för subbasen. Både den och högtalarna skorrar i de mest krävande passagerna och det är uppenbart att anläggningen inte klarar dynamiken så väldigt väl. Det borde gå att kunna spela lite högre utan problem. Men återigen, för att vara en designanläggning är det inte dumt alls. Close, but no cigar.

Bildkvalitet
Med Blu-ray är bildkvaliteten mycket imponerande vid första anblicken. Det är ordentligt med tryck och intensitet i bilden, som är knivskarp. Lite på avstånd och på en inte alltför stor skärm är det en bländande skärpa vi ser. Detaljer är mycket tydliga i skäggstubb och hår, skogar och gräs.

Går vi närmare så ser vi däremot att det finns lite pixelstörningar, ansikten är lite hårt belysta. Konturer är väldigt skarpa, vilket ger ett fint skärpe- och djup­intryck. Men milda färgövergångar i himlar, moln och hav är lite grova. För att över huvud taget reagera på detta måste man dock ställa upp spelaren bredvid någon annan, och jämföra bilden på två likadant kalibrerade skärmar. Det är nämligen inte mycket som skiljer två Blu-ray-spelare från varandra.
På vanlig DVD ser vi däremot att särskilt ansikten ser lite platta ut. Hudfärger har en aning ont om färgtoner. Sony har en lite grov gråtonskala i mörka områden, som gör att det saknas nyanser. Men annars måste vi säga att uppskalningen av lågupplöst material till 1080p sker problemfritt. Skarpa, diagonala kanter, som lätt kan se ut som sågtänder, återges jämnt och fint.

Också i detta test: