Casio var direkt tonsättande under nittiotalet då digitalkameran tog sina första stapplande steg. Inte nog med att man aktivt drev tekniken framåt – man satsade också på att pressa priser och göra tekniken tillgänglig för vanligt folk. Sedan dess har andra tillverkare sprungit om i popularitet, åtminstone i Norden. Casio ger sig dock inte utan en strid och vi hejar gärna på. En tätare strid i kompaktkameratoppen är bra inte minst för våra fotointresserade läsare.

Är då EX-Z400 modellen vi har väntat på? Kameran är en lättviktare men känns ändå okej konstruerad med rejäla knappar.

Användning och funktionalitet
Vi vet inte riktigt vad vi ska tycka om de möjligheter som EX-Z400 erbjuder. Kameran är ju gjord för de som bara vill peka och skjuta och här finns inga möjligheter att exponera manuellt. Trots det går det att ställa in parametrar som färgmättnad, kantskärpa och kontrast. Samtidigt som vi självfallet inte ser något problem i att fotografen får större makt över kameran är det tveksamt om de här möjligheterna kommer att användas av målgruppen. Resultatet är att menyerna fylls av avancerade alternativ som säkert kan avskräcka många söndagsfotografer. Möjligheter finns men pedagogik saknas.

Kameran saknar ett programväljarhjul och använder istället en knapp för att få upp en lång tumnagelslista på olika scenprogram. Här hittar vi klassiker som natt- och porträttfoto men även några intressanta nyheter. Ett exempel är ett program som kan sätta ihop flera bilder av ett objekt i rörelse så att man på samma bild kan se när exempelvis en cyklist lyfter från ett hopp, hänger i luften och landar. Tyvärr kräver de flesta av de nya programmen ett stativ och kommer antagligen gå oanvända av den normala kompaktkameraanvändaren. Kul med nytänk och visst har man proppat kameran full med roliga funktioner men många ser bättre ut på pappret än vad de faktiskt fungerar i verkligheten.

Trots att vi har några invändningar mot tänket bakom kameran är den inte dålig – den saknar bara inriktning. Kvick i vändningarna är den i alla fall.

Bildkvalitet
Vi börjar med det positiva och det finns en hel del att glädjas åt här. Först och främst är vitbalansen imponerande under många förhållanden. Så länge man inte förväntar sig perfekta resultat så klarar sig kameran bättre än många andra under rena förhållanden. I blandat ljus blir resultatet också just blandat.

Vi upplever det som att kameran använder sig av rätt aggressiv brusreducering vilket självfallet dödar detaljer i bilder så fort man höjer kamerans ljuskänslighet. Trots det är hög ljuskänslighet relativt användbar i och med att bruset som tar sig igenom reduceringen är vitt till färgen och snarare vaskar ur bilden en aning än kluddar den full med färgprickar. Ett okej resultat.

Optiken imponerar inte trots att kameran bara försöker sig på fyra gånger zoom och på det stora hela tar sig bilderna aldrig upp ur ett mediokert mellanträsk. Det ser verkligen okej ut men bilderna strålar inte emot oss och känns rätt intetsägande.
 

Också i detta test: