HT-BD8200 är bara 4,7 cm djup och läcker att titta på. Anläggningen passar de flesta skärmar även om den är gjord för att matcha Samsungs Crystal-TV-modeller. Limpan kan hängas på väggen med hjälp av fästet som ingår och är ändå inte djupare än 6 cm. Det ingår även ett bordsstativ, om du hellre vill ställa högtalaren på TV-bänken.
Samsungs subbas har trådlös anslutning och synkroniserar sig automatiskt med resten av systemet. Det betyder stor flexibilitet med tanke på placering och är mycket snyggare att titta på.
Till skillnad från Philips finns det inga inställningar för att optimera ljudlimpan efter rummets akustik. Här är det bara att koppla in allting och stoppa i en film. Plug and play. Ljudet kan däremot fördröjas om inte bilden är synkroniserad med ljudet.
Subbasens avstånd och nivå kan ställas in så att den integreras efter rummets akustik. Det är bra, för subbasar låter sällan bra om de bara ställs var som helst utan att man gör några finjusteringar.
När det gäller skötsel är vårt största klagomål att Samsungs Blu-ray-spelare är långsam. Lite slitna skivor är svåra att få att spela och det går trögt att navigera runt på skivan.
 
Ljudkvaliteten
När man tittar på film är dialogen rundare än hos Philips. Den är fylligare och ljudbilden är mer massiv. Subbasen kan med fördel justeras ned ett par decibel, lite beroende av dess placering. Om den ställs i ett hörn ökar basen mer än om den står ute på golvet, så prova dig fram. Övertonregistret är lite tillbakadraget, vilket gör att man gärna vrider upp ljudvolymen mer än med Philips, som är mer framträdande och därför artikulerar tydligare. Men Samsung upplevs som bättre upplöst, medan Philips känns lite skarp.
Det är värt att notera att Samsung har en liten puckel i nedre mellanregistret, som gör att dialogen blir lite väl svulstig emellanåt, i synnerhet rösten som tillhör den rättfärdige Rorsach i filmen ”Watchmen”. Men sammantaget tycker vi att ljudet är balanserat och fint.
Samsung målar inte upp en lika stor ljudbild som Philips. Vi får inte samma känsla av surround. Samsung kan inte heller spela lika högt, maximal ljudnivå är lite väl låg. När vi tittar på film trivs vi en gnutta bättre med Philips.
Musik i stereo är en annan femma. Där Philips känns tunn är Samsung mycket mer välbalanserad. Mellanregistret är fylligare, vilket gör att sångröster blir mer trovärdiga samtidigt som man inte blir lika trött i öronen. Philips har ett mer framfusigt diskantregister, medan Samsungs är rundare och mer behagligt.
 
Bild
När HT-BD8200 och Philips-spelaren är inkopplade till var sin likadan TV-skärm, och spelar samma film på Blu-ray, är det omöjligt att se någon skillnad med blotta ögat. Bilden är lika skarp från båda spelarna. Det betyder att Samsung har en mycket hög bildkvalitet på Blu-ray: rikligt med detaljer, mörka och detaljerade skuggor och få orenheter. Färgerna är neutrala och välmättade, det finns inte mycket att klaga på.
Bilden från DVD är också väldigt snarlik, bortsett från pyttelite mer pixelstörningar hos Samsung. DVD-bilden är inte fullt så jämnt uppskalad, vilket gör att diagonala linjer i bakgrunden är aningen mer hackiga hos Samsung. Men det är mest hårklyverier.

Också i detta test: