KEF är kända för sina små äggformade surroundhögtalare i aluminium. Deras minsta system heter KHT 1005.2 och hänger med i trenden men har ännu mindre högtalare än det mer välkända 2005.3-systemet.
Alla högtalare är utrustade med 3-tums Uni-Q-element, som är koaxialelement där diskanten sitter i mitten av mellanregistermembranet, i stället för att sitta ovanför eller under. Allt för att ge en bättre tonal sammanhållning.
Högtalarna kan ställas på hyllor eller så kan man köpa väggfästen eller golvstativ (400 kronor för tre stycken) eller golvstativ (1 700 kronor per par). Hur man än väljer att göra måste vi säga att högtalarna är läckra att beskåda.
Subbasen är kompakt, med ett 8-tums element och en förhållandevis godkänd effekt på 100 watt.
 
Ljudkvalitet
Det som visar sig vara KEF:s styrka är det raffinerade ljudet från mellanregistret och uppåt. På ”The Dark Knight” är dialogen klockren och ljudbilden omringar oss fint och sömlöst. Konstruktionen med diskantdomen i mitten av mellanregistret gör att ljudet från de två elementen överförs tillsammans, så att det inte känns som om diskantregistret skiljer sig från resten av ljudbilden. På så sätt låter det naturligt och äkta.
Detta tjänar även stereomusik på. Ljudbilden är fin och balanserad och den skiljer ganska så väl på starka och svaga passager. Instrumenten klingar ut tydligt och urskiljs från varandra. Kvinnoröster är upplösta och naturliga och piano klingar fint. Mellanregistret är en aning tillbakadraget eftersom övergången mellan subbasen och satellithögtalarna inte är helt sömlös. Det innebär också att en kontrabas kropp inte hänger ihop med dess övertoner helt och hållet.
Observera att detta system är avsett för måttfulla ljudnivåer. Om ljudet blir för intensivt stökar ljudbilden till sig direkt, instrumenten blandas ihop mer och ljudet blir lite hårt att lyssna på.
Dessutom tycker vi att subbasen är lite monoton, den skiljer inte särskilt väl på olika basklanger, utan återger allt med samma baskaraktär. Den imponerar inte heller när den försöker hänga med i svängarna på film. När Batman hamnar i handgemäng med maffian inne på nattklubben är diskodunkets basrytmer lite grötiga och dova.

Också i detta test: