USB-porten på Sonys surroundanläggning stöder varken film- eller musikavspelning, den används bara för att lagra material från BD-Live eller BonusView (beroende på Blu-ray-skivan). BDV-E300 har däremot en så kallad Digital Media Port som kan användas för att spela musik- och filmfiler. Olika adaptrar kan köpas separat, till exempel för iPod- eller bluetooth-överföring.
Sony-anläggningen är enkel att koppla upp och har dessutom autokalibrering via en medföljande mikrofon. Denna mäter varje högtalares avstånd och ljudnivå och kalibreringen går superfort. Meny och bruksanvisning är på svenska.

Ljudkvalitet
Ljudbilden har en ganska så fin sammanhållning hos Sony, anläggningen är behaglig att lyssna på även på riktigt hög volym. Det beror på att mellan- och diskantregistret är fylligt och tillbakadraget. Men att det saknas lite i övertonerna gör samtidigt att surroundljudet inte blir lika stort, öppet och omringande som med Samsung. Actionfilmer som ”Terminator: Salvation” återges tämligen dynamiskt och piggt, men det saknas lite trovärdighet. Baseffekterna är dessutom lite mullriga och inte så rappa som vi hade velat. Precis som hos Samsung är centerhögtalaren för liten för att kunna återge dialogen på ett naturtroget sätt, röster låter lite burkiga. Filmdialogen är ofta mixad med mycket över- och undertoner och med ett större dynamikomfång än sångröster på CD. Detta är ingenting som små centerhögtalare gillar.
Stereomusik låter också en aning mjukare hos Sony än hos Samsung, men Sony tål att spela lite högre. Både kvinnliga och manliga röster är fylliga och varma. Men ett piano får inte samma snärt som med Samsung eftersom Sony har mer fokus i undertonerna. En basgitarr är också lite mjuk och baktung, så det kan löna sig att sänka subbasen ett snäpp.