Samsungs anläggning har iPod-docka och dessutom USB-port som stöder film och musik direkt från USB-minnen (DivX, MP3 med mera). Bonusmaterial som laddats ned via BD-Live kan också lagras på minneskortet för framtida bruk, så att du kan titta på det i framtiden utan att vara uppkopplad på internet. Alternativt kan USB-porten användas till en Wi-Fi-adapter från Samsung, som ansluter anläggningen till internet trådlöst.
Anläggningen är förberedd för trådlös överföring av ljud till bakhögtalarna. Om man ansluter tillbehöret SWA-4000 (ingår ej), så slipper man dra långa kablar längs väggarna i rummet.
HT-BD1250 är enkel att koppla upp, men precis som med de övriga testdeltagarna måste man plocka fram skruvmejseln för att montera ihop högtalarna. Menysystemet är intuitivt så att man enkelt kommer till nödvändiga funktioner som att ställa in högtalarnas avstånd och ljudnivå (synd bara att man måste stoppa filmen för att använda menysystemet). Menyn och bruksanvisningen är på svenska. Få inställningar i menysystemet innebär att bildinställningarna bör göras på TV:n.
 
Ljudkvalitet
Med filmljud i HD är ljudet raffinerat och väl upplöst från front- och bakhögtalarna och subbasen hänger med fint. Ljudbilden omringar och är i stort sett trovärdig. Men centerhögtalaren gör inget bra jobb. Dialogen låter tunn så vi hade gärna sett att det gick att ställa in delningsfrekvensen högre till centerhögtalaren. Då hade subbasen tagit hand om en större del av basregistret från centerkanalen. Synd, för annars låter HT-BD1255 väldigt bra.
Med häftig elektropop med Lucy Swann och nya albumet ”La Petite Mort” imponerar Samsung med ett raffinerat och naturtroget ljud. Lucys röst markeras tydligt och syntlandskapet i öppningslåten ”Fashionably Late” är luftigt och öppet.
Subbasen går inte riktigt djupt nog och basgångarna är lite olinjära. Djupbasgången återges inte helt perfekt och det övre basregistret förstärks väl mycket. Det känns därför lite instabilt. Basregistret känns genomgående lite tunt eftersom det saknar energi i det framträdande mellanbasregistret.
Med storbandsjazz från Sharp Nine hör man dock att anläggningen har kvaliteter som är uppskattade när riktiga instrument ska återges. För även om basgitarren även här är lite tunn i förhållande till Sony-anläggningen, finns det en bra klangstruktur i blåsinstrument och gitarrer. Den luftiga tonstrukturen passar mycket bra till sådan här musik. Vad Samsung främst saknar är kraft.

Också i detta test: