SC-BT205 har gott om anslutningar, den har inbyggd iPod-docka på fronten, USB-ingång och SD-kortläsare som stöder musikfiler av typen MP3 och WMA samt videoformaten MPEG4, DivX och AVCHD. JPEG-filer kan också visas.
Panasonic har precis som Sony automatisk högtalarkalibrering och det ingår mätmikrofon. Dessvärre är sladden lite väl kort (3 meter) så det kan hända att du antingen måste dra ut huvudenheten på golvet eller förlänga kabeln med en minijack-kabel.
Denna 5.1-anläggning kan byggas ut med ett extra par bakhögtalare, då med trådlös överföring till dessa.
Det går enkelt att koppla upp systemet och autokalibreringen går fort. Menysystemet pratar dessutom svenska och instruktionsboken likaså.
 
Ljudkvalitet
Panasonics autokalibrering ställer in centerhögtalaren högre än Sonys, så vi slipper gå in och ändra efteråt i menyn. Subbasen är däremot lite väl högt inställd, och tål inte lika mycket som Sonys motsvarighet. Därför justerar vi ner den ett par snäpp.
SC-BT205 har ett bra grepp om filmernas ljudspår. Det är fart och fläkt och actionscener återges med dunder och brak. Vi vill däremot klaga på att dialogen är lite vass. Lite extra energi kring 3 kHz gör att det är enklare att höra vad som sägs, men det låter lite onaturligt. Centerhögtalaren är dessutom inte så förtjust i djupa basröster, när den försöker sig på sådana låter den ganska så konstlad.
Med musik i stereo, till exempel elektropop med Lucy Swann, utmärker sig Panasonic med ett extra framträdande mellanregister. Hennes röst blir mer energisk och instrumenten markeras tydligare. Men det blir för mycket av det goda, detaljer vräker över oss och vi tycker att det låter en smula hårt och brutalt.
När högtalarna återger blåsinstrumenten i storbandet Sharp Nine låter det som om de har horndiskanter, så allt är lite tröttsamt att lyssna på. 

Också i detta test: