VSX-920 är en mer än en smula förbättrad version av föregångaren VSX-919. Förstärkarstegen är helt nya konstruktioner, denna gång med diskreta steg till alla kanaler medan föregångaren hade diskreta frontkanaler och resten av kanalerna fick dela på ett ”förstärkarpaket”.
 
Utrustning och användning
Utöver HDMI 1.4 har receivern fått en kul gratisapplikation som går att ladda ned till iPod Touch eller iPhone, så att man kan styra allt därifrån. iPhone-anslutning till USB-porten ingår och denna stöder dessutom avspelning av olika ljudformat från USB-minnen och hårddiskar. Om du vill kan du köpa en blåtandsmottagare och sedan överföra musiken direkt från mobiltelefonen till receivern trådlöst.
Förutom Dolby ProLogic IIz, som gör att du kan koppla in ett par extra högtalare på höjden, har VSX-920 en så kallad Virtual Height Speaker-funktion. Denna matris försöker psykoakustiskt skapa en höjddimension utan att det finns några extra högtalare.
Observera att VSX-920 inte har någon ljudreturkanal (ARC). Den saknar också multikanals förförstärkarutgång, så det går inte att koppla in extra effektförstärkare eller aktiva högtalare.
Pioneers rumskorrektion är avancerad, den eliminerar stående vågor och fasproblem i rummet samt kompenserar för högtalarnas avstånd, ljudnivå och klangkaraktär. Korrektionen tar sin tid men resultatet blir bra. När ”Pure Direct” aktiveras i stereo kopplas inte högtalarkalibreringen ur, så vi växlar till en tom minnesplats där det inte ligger någon rumskorrektion lagrad. 
VSX-920 är relativt enkel att använda och Virtual Height Speaker visar sig fungera så bra att vi låter funktionen vara aktiverad när vi lyssnar på surround. Fjärrkontrollprogrammet till iPhone är kul men inte det minsta nödvändigt.
 
Ljudkvalitet
Elektropop-tjejen Lucy Swanns musik spelar med en djup och välkontrollerad bas, samtidigt som hennes röst framträder mycket tydligt. Rytmerna i ”To Juggle” är tunga, men receivern håller dem i strama tyglar. Och percussion-ljuden är nyanserade och prydliga.
VSX-920 har ett mer organiskt och naturligt sätt att återge musiken på än Sony. Här lyssnar vi gladeligen genom hela skivan utan att tröttna. Receivern är tillräckligt kraftfull, även om vi måste medge att vi gott hade kunnat tänka oss ännu lite mer muskler. Både Onkyo och Yamaha förfogar över mer kraft.
Med HD-ljud från ”Avatar” diggar vi direkt hur fasen sitter som gjuten mellan front- och bakkanalerna – detta är psykoakustisk dessert av gourmetklass! Eftersom receivern även korrigerar för subbasens klangkaraktär känns basen lite tunnare än när den är okorrigerad. Däremot integreras basen mycket bättre i ljudbilden, och om du tycker det låter lite för tamt är det bara att vrida upp ljudnivån ett par decibel på subbasen. Basregistret är mer balanserat och öppet än med någon annan testdeltagare.
Virtual Height Speakers gör dessutom att ljudbilden känns ännu lite större och mer komplett. Det är inte samma sak som att ha fysiska högtalare i taket, men det förbättrar upplevelsen en del.

Också i detta test: