: Bang & Olufsen BeoLab 11

Den nya subbasen, som mest liknar en korsning mellan ett ägg och en blomvas, är en av de minsta vi har sett. BeoLab 11 är den senaste modellen i B&O:s högtalarensemble och lillebror till den välkända BeoLab 2. Medan storebror är byggd speciellt för att matcha B&O:s större högtalare är BeoLab 11 tänkt som ett komplement till de mindre ljudsystemen.
 
Lite teknik
De flesta B&O-produkter har ett sammanhang mellan form och funktion, och BeoLab 11 är inget undantag. Den tudelade konstruktionen låter de två 6,5-tumselementen spela rakt emot varandra i fas (en så kallad push-pull-konfiguration). På så sätt tar svängningarna som riktas mot kabinett ut varandra, vilket minskar risken för problem med egenresonans. Konstruktionen är faktiskt så stabil att B&O hävdar att hela subbasen kan hängas på väggen utan att det orsakar oönskade vibrationer.
För att få ut ordentlig bas ur det pyttelilla kabinettet har BeoLab 11 utrustats med en ICEpower-förstärkare som lämnar 200 watt. B&O har lång erfarenhet av aktiva högtalare och de flesta modeller i deras sortiment är utrustade med dessa små och supereffektiva strömförsörjningar som erbjuder optimal drift och minimala platsbehov. ICEpower-tekniken är patenterad och används också i andra kompakta subbasar, inklusive Bowers & Wilkins klotrunda PV1.
 
Anslutning och installation
Bang & Olufsen-produkter kopplas ihop med hjälp av Powerlink, vilket är danskarnas egen ljudöverföring. En fördel med denna är att det går att överföra en stereosignal genom en enda kabel, tillsammans med en styrsignal som sätter på och stänger av högtalarna.
I en vanlig stereoanläggning kopplas ljudsignalen först från anläggning till subbasen och sedan vidare ut till vänster och höger högtalare via Powerlink-utgångarna. Om du däremot ska använda subbasen i en hemmabio (tillsammans med exempelvis en BeoVision 10-46 som huvudenhet) så kopplas högtalarna och subbasen direkt till surroundprocessorn. BeoLab 11 kan även användas med annan elektronik, fast då behövs en adapter från RCA till DIN-kontakten som B&O använder. Subbasen har nämligen ingen separat RCA-ingång vilket till exempel finns på BeoLab 6000-högtalarna.
Alla anslutningar, inklusive nätkontakten, sitter på undersidan, så att man kan ha dold kabelföring. För att undvika sladdtrassel finns det en svart kabelstrumpa som går att köpa i B&O-butiker.
 
Ljudkvalitet
Man skulle inte kunna tro att en så liten ”subbas” som denna kunde leverera något särskilt bastryck, men vi blev positivt överraskade av BeoLab 11. Den här lilla krabaten har en basåtergivning som är fyllig, taktfast och ren. Det första vi kunde slå fast var att B&O:s löften om få oönskade vibrationer visade sig stämma – åtminstone för subbasens del. Vi märkte inte av några orenheter eller resonanser från kabinettet, däremot är basen tillräckligt kraftig för att sätta både omgivningen och högerfoten i rörelse.
Basåtergivningen från BeoLab 11 känns väldigt rapp och stram, och inte det minsta ”slapp” som vi ofta råkar ut för med kompakta subbasar. Trumslag är distinkta och tydliga, utan eftersläpningar, och subbasen har inga problem med att skilja på olika toner från en basgitarr. Det går inte att klaga på ”punchen” heller – pumpande elektroniska basrytmer har en övertygande tyngd.
En så liten subbas som den här har naturligtvis sina begränsningar, och inte ens Bang & Olufsen kan trotsa fysikens lagar. Begränsningarna ligger främst i mängden djupbas som levereras. BeoLab 11 återger de lägsta strängarna på en kontrabas (kring 40 Hz) med övertygande styrka, men kan inte flytta tillräckligt med luft för att återge de djupaste tonerna från en kyrkorgel, vilka kan krypa nedemot 20 Hz eller ännu lägre. I prisklassen kring 15 000 kronor finns många subbasar som går ”ända ned i avgrunden”, men de är av naturliga skäl en hel del större än BeoLab 11. Till och med den populära B&W PV1 är en bra bit större än den danska krabaten, men kan vara ett alternativ för dem som vill ha ännu mer djupbas.
Som vad den är avsedd för, nämligen att vara medhjälpare till B&O:s mindre högtalare, fungerar BeoLab 11 utmärkt. Golvhögtalarna BeoLab 6000, som vanligtvis är lite tunna i klangen, får ett fenomenalt lyft med BeoLab 11. Och inte bara i mängden bas, djupet och perspektivet i ljudbilden blir också bättre tack vare att subbasen åstadkommer ett mer tydligt fundament.
Om vi ska klaga på något så är det att BeoLab 11 har relativt begränsade inställningar. Du kan välja mellan tre olika lägen som anpassar frekvensgången efter vägg, hörn eller fristående placering. Det finns däremot ingen volymkontroll, bara en enkel gain-omkopplare som anpassar ljudnivån efter B&O:s egna högtalare, och inte heller något justerbart delningsfilter. Delningsfrekvensen är fast så länge du inte använder subbasen med en extern hemmabioprocessor.