Panasonic har satsat på låg vikt med sin HDC-SDX1. 185 gram innebär att den är en av de allra lättaste på hela marknaden som filmar HD-video.
Kameran filmar med 50 linjeflätade bilder i sekunden i 1080-upplösning. Vill du filma progressivt får du göra det med 720-upplösning eller lägre. Vi ställer oss frågande till att man inte kan göra detta i 1080-läge, eftersom det kan vara en fördel när man ska panorera snabbt eller följa föremål som rör sig hastigt. Linjeflätade bilder kan nämligen bryta upp i staplar.
Sökarskärmen är tryckkänslig och det är enkelt att bläddra genom inställningar. Ansiktsigenkänningen ställer in autofokus och vitbalans efter ansikten.
En avancerad optisk bildstabilisator ger en stadig bild även om man zoomar in mycket, och man slipper de bildartefakter som kan uppstå vid digital bildstabilisering. Det går att göra många inställningar och sökaren kan visa ett rutmönster så att man får hjälp med utsnitt.
Programvaran som ingår är HD Writer AE.

Prestanda
HDC-SDX1 är nästan lika lekande lätt att använda som Samsung H203. Direktknappar för bildstabilisering och automatiska inställningar samt LED-belysning gör det enklare att få igång kameran snabbt. Vi tycker däremot inte att menysystemet är fullt lika smidigt och elegant som Samsungs.
När det gäller videokvaliteten är Panasonic-kameran extremt bra, med tanke på prisklassen vi befinner oss i. Bilden är mycket skarp och i vanligt dagsljus finns det inte mycket att klaga på. Bilden är ännu lite skarpare än Canon-kamerans och det syns fler detaljer i gräs och träd. Inomhus syns bara en aning brus och bilden är rent allmänt väldigt bra. Men den automatiska vitbalansen kompenserar inte riktigt korrekt för det gula ljuset, så ansikten kan bli i rödaste läget. Vitbalansen bör alltså ställas in manuellt. Eller så kan den rättas till under efterbearbetningen.
I kvällsljus briljerar Panasonic med testets klart bästa bild. Svärtan är mörk samtidigt som motivet syns riktigt bra. Jämfört med de övriga kamerorna är det dessutom ont om brus.