RX-V3067 är en av Yamahas mest toppspecificerade receivrar. Med sju förstärkarsteg och Pre Out-utgång för ytterligare fyra så finns det möjligheter att koppla in kolossalt många högtalare. Varför man skulle vilja det, är en helt annan fråga. Fast om du är sugen på nio högtalare i vardagsrummet och ytterligare två i sovrummet, så grejar receivern det. Den har dessutom utgång för två subbasar, och till skillnad från Onkyo TX-NR1008 så kalibrerar Yamaha för dem båda separat. Det betyder att de inte måste stå lika långt från lyssningsplatsen för att få samma timing och därmed optimal fas och dynamik.
Receivern har både internetradio och nätverksstreaming. iPod-docka är extrautrustning. HDMI-ingången har jitterkorrektion för att rensa upp ljudsignalen.
Yamahas rumskorrektion YPAO R.S.C. fungerar med uppemot åtta sittplatser och dessutom kontrolleras vinkeln på högtalarnas placering i förhållande till huvudplatsen genom att den mäts med tre lite olika mikrofonplaceringar. Receivern kan styras med datorn via nätverk, om någon inte tycker att fjärrkontrollen är tillräckligt avancerad.

Installation
Rumskorrektionen tar tid, men är precis som Audysseys motsvarighet inte svår att förstå sig på. Den korrigerar för minst tre sittplatser för att skaffa sig en överblick över rummets akustik. YPAO kompenserar för både rummets akustik och efterklang.
Yamahas menyer är testets snyggaste och mest överskådliga. De flyter fint i övergången mellan funktioner, och inställningar kan göras manuellt samtidigt som man hör vad som händer med ljudet. Detta kan verka som en bagatell, men tro oss, det underlättar väldigt.

Ljudkvalitet
Iron Man 2 återges med myndiga röster och god upplösning i övertonerna så att man hör artikuleringen tydligt. Klangkaraktären drar mot det fylliga utan att det låter onaturligt. Ljudbilden är stor och öppen och receivern har ett bra grepp om högtalarna när Iron Man brassar på med raketmotorerna. Och när Mickey Rourke, alias Ivan Vanko, drar igång på racerbanan får vi det hett om öronen. Det fladdrar ordentligt i byxbenen, men utan att det är obehagligt i öronen. Tungt.
Om Onkyo-receivern är neutral men har en stram och frän basrespons, är Yamaha en aning fylligare, fast inte så mycket att den kan betraktas som varm i klangen. Och medan Onkyo har mer tyngd i djupbasen känns det som om Yamahas energi ligger längre upp i mellanbasen.
Klassisk musik känns lite mer nyanserad i övertonerna hos Yamaha, så att fioler och flöjter upplevs som mer delikata. Men Onkyo har mer tryck i trumpeter och andra mellanregisterinstrument. Yamaha ger ett lite bättre intryck av rumskänsla, även om Onkyo också är väldigt bra på det området. Det handlar mest om personligt smak.