SC-LX73 är en av Pioneers nya storsatsningar på receiverfronten. De har fått hjälp av ljudteknikerna på Air Studios utanför London med själva fintrimningen, och under skalet döljer sig avancerade funktioner och finesser.
Förutom internetradio och nätverksstreaming av musik, samt att iPod kan kopplas digitalt till USB-porten, kan SC-LX73 skryta med sofistikerad högtalarkalibrering som kan bli ännu mer sofistikerad om man laddar ned PC-programvara från Pioneers hemsida. En applikation som förvandlar iPhone eller iPod Touch till fjärrkontroll går att ladda ned från iTunes, och receivern kan dessutom styras via nätverket. Dessutom finns jitter-reduktion i HDMI-ingången, men bara tillsammans med Pioneer-spelare som stöder denna funktion (PQLS).
Advanced MCACC-kalibreringen justerar fördröjning, ljudnivå, klangbalans och fasrespons samt korrigerar för stående basvågor i rummet. Allt detta innebär att ljudet är så korrekt som möjligt när det når örat.

Installation
Högtalarkalibreringen tar sin lilla tid, trots att SC-LX73 bara mäter ljudet från en enda mikrofonplacering. Det beror på att systemet ska gå igenom en hel del parametrar som avstånd, fas, stående vågor och så vidare. Och det är väl värt väntan!
Menysystemet är överskådligt och enkelt att sätta sig in i, men någon spännande grafik har det inte. Minus i kanten för att ljudet stängs av när man går in i menyerna för att göra efterjusteringar av tidsfördröjning och ljudnivå till de olika kanalerna.
Vad vi däremot gillar är den överskådliga och intuitiva baksidan på receivern. Det är enkelt att koppla rätt eftersom både högtalarterminalerna och andra anslutningar är prydligt arrangerade.

Ljudkvalitet
Med aktiverad jitter- och rumskorrektion i full drift är det oerhört imponerande vad SC-LX73 presterar. Fasresponsen är väldigt bra, vilket gör att ljudbilden är ytterst öppen och homogen. Senatsförhöret i Iron Man 2 återges med större och mer sammanhängande rumsklang än av de övriga testdeltagarna, och ljudet tycks komma mer från mellan högtalarna än direkt från dem. Dessutom hörs fler klangfärger. Hela ljudbilden, från djupaste bas till högsta diskant, är sömlös.
Det är uppenbart att faskorrektionen har sina fördelar, för när vi stänger av den så krymper ljudbilden och får mindre korrekta dimensioner. Då hörs det att Tony Starks röst kommer från en enda högtalare i stället för att bara finnas framför oss.
Explosioner och andra extrema effekter är också rappa och tunga. Förstärkaren kan mäta sig med Yamaha och Onkyo när det gäller kraft, och ljudbilden känns mer luftig och naturtrogen. Det låter renare, öppnare och känns inte uppdelat i bas, mellanregister och diskant.
Om man kopplar ur tonjusteringarna blir ljudbilden lite mjukare i toppen, men krymper också en aning, så vi föredrar att ha dem aktiverade. Via datorn kan man göra mer avancerade inställningar på ett enklare sätt, fast vi anser inte att det behövs, åtminstone inte i vårt rum.