: Dynaudio Excite X12

För kännare är Dynaudio synonymt med neutrala och musikaliska högtalare. Men de brukar vara ganska så tungdrivna och blommar inte ut förrän de matas med 100 eller kanske 200 watt potent förstärkareffekt. Den numera utgångna instegsserien Audience hade lite problem med just det faktum att högtalarna behövde paras ihop med en förhållandevis dyr förstärkare för att verkligen ge sitt bästa. Med efterföljarna i Excite-serien har konstruktören försökt få rätsida med detta. En något högre känslighet samt en jämnare impedans påstås göra dem till en relativt behaglig last för förstärkaren.

Fast ska man få någon bas att tala om från en så liten högtalare som X12, måste delningsfiltret fintrimmas så att det fördelar mer ström till basregistret, vilket i slutändan kräver en hel del av förstärkaren.

Ljudkvalitet
Direkt ur kartongen låter X12 välbalanserat och prydligt. Men basen är väl tunn och ljudbilden rent allmänt lite smal – vi får närmast en känsla av att sitta framför ett par närfältsmonitorer, utan något större ljudlandskap att tala om.
Efter drygt 50 timmars musik händer det saker och ting – och efter ytterligare 50 timmar blir det ännu lite bättre.

Basen lossnar och blir mer omfångsrik och ljudbilden får bättre fokus i mitten samtidigt som den breder ut sig mot sidorna. Vi bör kanske påpeka att rummet helst bör vara mindre än 15 kvadratmeter och inte överdrivet dämpat. 

Prydlig ljudbild
Med en optimal förstärkare som är både kraftig och raffinerad (vi har testat med Yamaha A-S1000, Hegel H200 och Electrocompaniets största förstärkarkombination) målar Excite X12 upp en välvårdad ljudbild och har en relativt djup bas med tanke på storleken. Vi blev förvånade över basresponsen när vi satte på en inspelning med den gigantiska Tonhalle-orgeln i Zürich (”Tavlor på en utställning” av Musorgskij). De djupaste tonerna rungade ut riktigt massivt ur högtalarna, samtidigt som allt som hände längre upp i registret kontrollerades relativt väl. De små högtalarna tar vara på dynamiken väldigt bra. Men man behöver inte spela våldsamt högt för att de ska börja bryta upp, eftersom den väldiga orgeln sätter igång enormt kraftiga svängningar i de små baselementen. Ett par golvhögtalare går naturligtvis djupare i basen och har en bättre skjuts i de lägsta oktaverna. Men det är ändå fascinerande hur lite man faktiskt saknar bas med de här kompakta högtalarna. I en bokhylla kan X12 ge lite för mycket av det goda, då bör man täppa till basportarna med de små kuddarna som ingår.

Med normala popskivor saknar vi däremot lite bas. Som jämförelse går en av våra favoriter i prisklassen, XTZ 99.25 (6 500 kr), påtagligt djupare i basen och har mer slagkraft. Men har inte lika fin tonstruktur och upplösning i basregistret som X12. Med en stor förstärkare är också ”föregångarna” Audience 42 både piggare och aningen fylligare i basregistret. Men X12 har den fördelen att de är mer lättdrivna, och med en förstärkare i samma prisklass (Cayin 153B, Marantz PM7003, NAD C355BEE) är förhållandet omvänt.

Prydliga röster
Mellanregistret är öppet och har ett stort tonregister. Djupa mansröster markeras tydligt i bakgrundsmusiken, med strålande artikulering och trovärdighet. Kvinnliga sångare är dessutom silkeslena samtidigt som vibrationerna från stämbanden skildras med hög precision. Detta beror på fina dynamiska egenskaper i mellanregistret.

Gitarrsträngarna är också mycket tydliga och klangen från gitarrlådan är transparent och ganska stor. Den påkostade silkesdomediskanten får inte underskattas som en del av detta samspel. Övertonerna är närvarande, men utan att de kastas mot oss och skriker: ”Här är vi! Lyssna på oss!” Snarare finns det ett mjukt och lent samspel mellan övertonerna och grundregistret. Ljudbilden är full av detaljer, men i stället för att de slungas ut mot lyssnaren är det inbjudande att luta sig tillbaka och bara låta musiken komma av sig själv.

I förhållande till den totala referensen saknar vi – bortsett från en ännu mer utsträckt och bastant bas – ännu något luftigare övertoner, det hade öppnat upp ljudlanskapet och sugit in oss i en större och mer tredimensionell ljudbild där instrumenten hade fått bättre avstånd till varandra. B&W:s konkurrent CM 1, som kostar 800 kronor mer, är bättre på just detta område. Men Dynaudio-högtalarna är ännu mer raffinerade i mellanregistret, där rösterna ligger.

Fast med tanke på att detta faktiskt är ett högtalarpar som kostar gott och väl under tiotusen kronor är det imponerande hur mycket High End-känsla X12 kan ge med rätt förstärkare. De fungerar ganska så fint med en förstärkare för femtusen kronor, men uppskattar väldeliga om den kostar dubbelt så mycket.

Slutsats
Med Excite X12 har danska Dynaudio byggt en stativhögtalare med oerhört goda musikaliska egenskaper. Den skiljer väl på instrumenten och varken lägger till eller drar ifrån några ingredienser i musiken. Den har visserligen begränsat med kraft i de lägsta oktaverna, men bastonerna är raffinerade och upplösta, och högtalaren skiljer riktigt bra på olika basinstruments tonala egenskaper.

Men det är i mellanregistret som X12 imponerar mest. Instrument och sångröster artikuleras osedvanligt fint och det är lätt att skilja på olika röster. Övertonregistret är dessutom upplöst och silkes­lent, och en naturlig del av ljudbilden.

Det finns högtalare som markerar musikens variationer bättre, X12 är inte den rappaste vi har hört. Men det tar den igen med ren och skär musikalisk charm och en mjukhet som man aldrig blir lyssningstrött av.
Högtalarna fungerar fint med en förstärkare runt   5 000 kronor, men om du har råd att lägga en extra slant så kommer du inte att ångra dig.