En klassisk spegelreflex finns med på önskelistan hos många uppåtsträvande fotografer och entusiastiska amatörer. Utbytbar optik ger möjligheter som inte kompaktkamerorna har, och bildkvaliteten är alltid högre. Sedan får man leva med att den känns stor och klumpig i handen på någon som är van vid mindre redskap. Ska man ha en kamera som kan växa med uppgiften är en spegelreflex det smartaste valet.
Fast egentligen bör man kalla dem systemkameror. De bygger på ett system där kamerahuset är kärnan och att man sedan bygger på med tillbehör som optik, blixt och batterigrepp. På senare tid har systemkamerorna vuxit som segment i och med de nya hybriderna – små kameror utan speglar, som är mindre än spegelreflexer men som erbjuder samma flexibla möjligheter.
Olympus och Panasonics MicroFourThirds-kameror har varit de främsta företrädarna för de nya systemkamerorna. Samsung och Sony har också lanserat hybrider av samma typ som Olympus och Panasonic, och Samsungs nya NX100 är av naturliga skäl med i detta test.

HD-video
Alla testdeltagarna kan filma i HD-kvalitet, antingen med 720 eller 1080 linjers upplösning. Hur lyckade videofilmerna är i praktiken varierar stort och beror delvis på vilket objektiv man använder. Därför tittar vi på stillbilder och videofilmer med lite olika ögon i detta test. Stillbildskvaliteten är viktigast, och det syns också på betygsättningen.
Videofilmerna kan redigeras i en dator men det går också att koppla kameran rakt i TV:n och sedan visa färska HD-filmer i mycket hög kvalitet.

Kvalitetsskillnader
De fem testdeltagarna har fler egenskaper gemensamt än vad som skiljer dem. Gör man en lista över specifikationer så är det inte mycket som skiljer. Bildsensorerna har olika hög upplösning, det varierar lite mellan olika autofokussystem, bildhastigheter, videoupplösning och priser, men i grund och botten är kamerorna mer lika än olika. Den tekniska utvecklingen har suddat ut de största skillnaderna i bildkvalitet bland systemkamerorna som inte har så kallad fullformatsensor, vilket motsvarar bildytan på gammaldags 135-mm-film.
Därför är inte skillnaden i bildkvalitet mellan de fem kamerorna så stor att de flesta fotografer bryr sig. Skillnaderna syns bäst i stora förstoringar och – vilket vi kommer att se – i brus på hög ljuskänslighet (ISO). Där man kan se skillnader, emellanåt riktigt tydliga, mellan optiska prestanda. De fem kamerorna går att köpa i paket med zoomobjektiv (”kit-objektiv”). Variationerna är mycket större när man jämför optiska prestanda med de medföljande objektiven, så vi har lagt stor vikt vid både optiken och bildsensorn när vi sätter betyg.

Testkamerorna
Testets två billigaste är Samsung NX100 och Nikon D3100, båda går att köpa för lite över femtusen kronor tillsammans med zoomobjektiven vi testar med här.
Samsung NX1000 med 14 megapixlar är den enda hybridkameran och säljs med 30–75 mm-objektiv (motsv. 35 mm). Den saknar inte funktioner, bortsett från sökare och blixt finns det mesta på plats: HD-video i 720p/50-kvalitet, helmanuell exponeringskontroll och ett kompakt objektiv som går att fälla ihop när det inte används.
Nikon D3100 har också 14 megapixlar, men filmar HD-video i 1080p/24-kvalitet. Den är liten och lätt för att vara en spegelreflex, och har vrid- och vändbar skärm samt ett 27–82 mm-objektiv med inbyggd optisk bildstabilisator. Kameran har så hög ljuskänslighet som ISO 12 800, optisk sökare och blixt som fälls upp när den behövs.
Sony Alpha 55 är testets mest speciella kamera. På insidan av vad som ser ut som en traditionell spegelreflex (med 16 Mp och 1080i/60-video) sitter en genomskinlig spegel som inte rör sig när man fotograferar. Spegeln reflekterar ljus till en sensor som visar motivet i en elektronisk sökare. Den fasta spegeln gör det möjligt att öka bildhastigheten till tio per sekund. Kameran har dessutom inbyggd GPS som loggar var någonstans bilderna tas, vrid- och vändbar skärm, samt ljuskänslighet som sträcker sig till ISO 12 800. Alpha 55 säljs tillsammans med en 27–82-mm zoom och har bildstabilisator i form av rörlig bildsensor.
Canon EOS 60D är efterföljaren till 50D. Även om den ser nästan likadan ut är det mesta nytt under skalet. Huset har krympt en smula och knapparna sitter på i stort sett samma plats, men skärmen går att vända och vrida på och har 1 Mp-upplösning. Övriga specifikationer är 18 megapixlars bildsensor, ljuskänslighet upp till ISO 12 800 och 1080p/25-video. Kamerahuset är förstärkt med glasfiber och går att köpa tillsammans med olika objektiv. Vi har testat med 29–216 mm som har hela 7,5x zoom och integrerad optisk bildstabilisator.
E-5 är inte bara dyrast i testet, den är också tuffast. Omfattande väderskydd gör att Olympus kamera lever upp till hårda krav från yrkesfotografer som har annat att tänka på än om kameran kortsluter när snowboardåkarna sprutar snö. Specifikationerna är kanske inte så imponerande: 12 megapixlar, 720p/30-video, kreativa filter samt vänd- och vridbar skärm kostar 18 000 kronor. Utan objektiv. Det låter kanske inte direkt som något fynd, och med objektivet vi testar med (24–120 mm) åker priset upp ännu mer, till 31 300 kronor.

Vad vi testade
Kamerorna testades med programautomatik och alla bilder togs i RAW och JPEG med lägsta komprimering. De utsattes för samma motiv inomhus och utomhus. Kromatisk aberration (färgbrytning) testades med samma motiv. Upplösningen mättes mot en färgplansch, färgmättnaden mot en färgkarta. Färgtemperaturen kontrollerades dessutom i blandljus inomhus.
Autofokusen testades i dagsljus och i ett mörklagt rum. Optiken granskades mot en testplansch för att avslöja förvrängningar och förlust av ljus och skärpa. Samtliga tekniska parametrar som påverkar bild- och videokvaliteten undersöktes och värderades, tillsammans med intrycken av användningen och antalet funktioner. Alltihop betygsattes slutligen mot de rekommenderade riktpriserna.

Priserna varierar
Alla priser som anges är tillverkarnas riktpriser vid testtillfället. De flesta kameror kostar lite mindre i butikerna och på nätet så det lönar sig att undersöka var någonstans man får bäst priser och service innan man handlar.

Köptips
Behovet och framför allt budgeten är avgörande för vilken av de fem systemkamerorna man ska välja.
Bortsett från Samsung NX100 har alla testdeltagarna ett tämligen traditionellt utseende. Egenskaperna är också ganska så lika om man bara tittar på specifikationerna, även om somliga alltid uppskattar vissa egenskaper mer än andra. Har man till exempel behov av hög bildhastighet bör man leta efter en kamera som uppfyller sådana krav. Om man tycker att videofilmning är lika viktigt som stillbilder bör man hitta en systemkamera som har ljudlös autofokus och kontroll över exponeringen, och inte bara en som har hög upplösning.
Om man bara ser till bildkvaliteten är det mer som förenar kamerorna än vad som skiljer dem åt. Men för de flesta fotografer spelar användarvänlighet och pris stor roll, vilket gör att alternativen blir färre. Ingen som funderar på Nikon D3100 eller Sony Alpha A55 skulle överväga Olympus E-5. Och ser man fördelarna med Samsungs hybridkamera så känns nog de andra kamerorna för stora.
Olympus E-5 är med i testet eftersom vi ville se om dess prestanda stod i förhållande till priset. Svaret är att man måste avgöra det själv, även om det är svårt att se hur det höga priset tillför något annat än ett mer gediget byggt och väderskyddat kamerahus. Det går naturligtvis inte att klaga på bildkvaliteten heller, vilket beror mycket på Olympus överlägsna optik.
Då är det lättare att hitta bra skäl till att köpa Nikon D3100. Även om den har testets svagaste optiska prestanda så räddas den av en enastående användarvänlighet, fina stillbilder och videofilmer samt ett väldigt bra pris.
För ungefär samma pengar kan man köpa Samsungs hybrid NX100, en liten och läcker systemkamera med strålande bildkvalitet och den praktiska iFn-funktionen som gör det enkelt att snabbt ändra vitala inställningar. Nackdelen är att det inte ingår någon sökare eller blixt, vilket därför läggs till på totalpriset. Det räcker nog för att många hellre ska välja en spegelreflex.
Till exempel Sony Alpha A55. Den är lika stor som Nikon D3100 och har många av Canon EOS 60D:s egenskaper, och en prislapp som placerar den mittemellan de två. Höga optiska prestanda för ett kit-objektiv, blixtsnabbt seriefoto och mycket hög bild- och videokvalitet gör A55 till testets bästa köp.
Bäst bilder tar man däremot med Canon EOS 60D. Är man villig att betala vad den kostar extra så får man en genomgående högre bildkvalitet med Canon-kameran, även om vi medger att den saknar Olympus-kamerans knivskarpa optik. EOS 60D är snudd på den perfekta kameran för kräsna och erfarna fotografer, och saknar egentligen bara GPS-taggning och autofokus för video för att vara den fulländade systemkameran.