Recension: Mulan

Mulan är historien om den svåra födseln av en av Disneys största och mest ambitiösa filmsatsningar 2020. I den långa raden av liveinspelningar av äldre tecknade långfilmer skulle Mulan bli ”juvelen i kronan”.

 

Biografernas (corona)död?

Efter Djungelboken, Skönheten och Odjuret, Berättelsen om Askungen, Dumbo och Aladdin var det historien om den kinesiska mytomspunna legenden Mulan som fick den största budgeten.

Disneys aktieägare hoppades på en ekonomisk fest när filmen skulle släppas på bio i mars i år – men då kom (ironiskt nog) ett virus från Kina i vägen.

Tack vare myrkott-ätande kineser flyttades biopremiären gång på gång, tills de höga herrarna på The Walt Disney Company gav upp och kom på det kreativa förslaget att storfilmen skulle lanseras direkt på deras egen strömningstjänst, Disney+.

Disney+-abonnenter kunde köpa filmen för knappt 30 dollar (med stor ekonomisk framgång). I Norden har Disney valt att inkludera filmen som en del av det ordinarie abonnemangspriset och i dag har den (äntligen) premiär på Disney+.

Från animering till live action

Ända sedan Djungelboken 1994 har Walt Disney funnit en ny, lukrativ guldgruva genom att återskapa sina klassiker som ”riktiga” långfilmer.

Som den femtonde (!) i raden av nyinspelningar av Disneys animerade helaftonsfilmer verkar marknaden nästan omättlig för nya liveversioner av gamla klassiker. En snudd på garanterad kassasuccé är naturligtvis drivkraften bakom, vilket är helt okej om resultatet blir så bra som i fallet med Mulan.

Hittills har de 15 filmerna dragit in drygt 80 miljarder kronor. Då är det inte så konstigt att Disney-koncernens aktiekurs har gått upp med rekordhöga 366 % de senaste tio åren.

Ett par av filmerna spinner vidare på handlingen i den animerade filmen (till exempel Maleficent), men de flesta berättar (i stort sett) samma historia, fast har datoranimering ovanpå riktig film och riktiga människor.

Mulan tillhör den senare kategorin.

Patriarkalt samhälle

Legenden om den kinesiska krigarhjältinnan Hua Mulan går ända tillbaka till Wei-dynastin, ca år 500 e.vt.

Enligt legenden tar dottern tar sin fars plats när det kinesiska kejsarriket attackeras av inkräktare från norr. Familjen i den lilla byn har bara två döttrar, så när kejsaren kräver att varje familj måste bidra med en man till armén, ställer Mulan upp för att skydda sin gamla och svaga far.

I armén låtsas hon vara en ung man och har stor framgång på slagfältet, allt slutar med att hon vinner kejsarens gunst och erkännande.

Ingen dålig bragd för en ung kvinna i ett mansdominerat samhälle där ”det svaga könet” var förbjudet i armén, kvinnornas främsta uppgift var att hedra familjen genom att gifta sig med en god man.

Från humoristiskt familjedrama till actionhjältinna

Merparten av själva berättelsen, karaktärerna och handlingsutvecklingen följer den animerade filmen från 1998. Men spelfilmen riktar sig (lyckligtvis) till en mycket bredare publik än originalet.

Inget ont om den tecknade filmen, men den är arketypiskt Disney och har en tendens att tillfredsställa en lite för ung publik, vilket inte minst framgår av ett överdrivet fokus på två humoristiska sidekicks, i form av en drake (Eddie Murphy) från förfäderna och en lila gräshoppa.

I långfilmen är draken en mytologisk figur som ibland svävar – och vakar – över Mulan, utan att prata eller avbryta den dramaturgiska utvecklingen.

På det hela taget ger långfilmen oss en mer kompakt historia än den tecknade filmen, samtidigt som tillför karaktärerna mer djup och personlighet. Det är också en mycket mer känslosam och realistisk film.

Actionhjälte

För 23-årige Yifei Liu är faktiskt Mulan hennes nittonde långfilm, men ingen av dem är kända (eller visade?) i väst.

Liu är helt enastående som den modiga, ståndaktiga och handlingskraftiga unga flickan. En tjej som alltid har gått sina egna vägar och aldrig backat från ansvar, familjens ära eller tron på nationen – ett slags kinesisk Jeanne d’Arc.

Hennes karaktär är komplex, tuff och handlingskraftig, men samtidigt sårbar och osäker; nyanser som Liu får fram på ett suveränt och subtilt sätt – och som hon kan slåss!

I armén är det traditionell machokultur som dominerar, vilket resulterar i flera roliga scener, men både manusförfattarna och den kvinnliga regissören (Niki Caro, Whale Rider) undviker klichéer och lättsam komedi.

 

För att vara Disney är Mulan en högoktanig actionfilm med häftiga stridsscener (men befriad från blodsprutande artärer och avslitna lemmar) och en intensiv handling.

Flera av strids- och actionscenerna kunde ha varit hämtade direkt ur Crouching Tiger, Hidden Dragon eller Flying Daggers, med omöjliga stunts och spektakulära hopp över och längs med väggar.

Visuell fest

Direkt från den första scenen tappar vi nästan andan av hur visuellt läcker filmen är, med storslagna bergsscener, bländande slätter och genomgående överväldigande natur. Det mesta av filmen är inspelad i Kina och Nya Zeeland och det vackra landskapet ackompanjeras av ett fantastiskt musikspår.

Scenografin är enastående och allt toppas av ett färgspektrum som spränger alla skalor! Om dagens kineser (stereotypiskt) kännetecknas av Mao-jackor i alla tänkbara nyanser av grått så var uppenbarligen landets invånare för 1500 år sedan betydligt mer förtjusta i skarpa färger.

Allt från dräkter till blommor, natur, trummor och fladdrande kläder är en bländande regnbåge av färger som gnistrar mot oss, som en färgexplosion. Läckert, inbjudande och effektfullt.

Rekvisita och de sömlösa specialeffekterna präglas också tydligt av det faktum att Mulan är en film som Musse Pigg och & Co har satsat alla sina sparade slantar på. Budgeten var svindlande 1,8 miljarder kronor.

Feministiskt äventyr

Filmen är trogen mot sägnen och har behållit de äventyrliga och de övernaturliga elementen i den kinesiska legenden.

Komiken finns där, men det tippar aldrig över till det parodiska eller de typiska klichéerna, här är det en ung kvinnas transformation som är i fokus – från ung och oerfaren flicka till en stram och självsäker ledare, alltihop i ett fullständigt mansdominerat samhälle. Ögonblicket när hon till sist bestämmer sig för att avsluta bedrägeriet och släppa ut håret är filmens starkaste och mest emotionella scen.

Tyvärr verkar flera av karaktärerna lite för schablonartade och tunna, på samma gång som berättelsen ibland tippar över i det typiska ”äventyrliga” som kännetecknar så många Disney-filmer.

Framför allt kejsaren är överdriven och ointressant, medan ärkeskurken Bori Khan (Jason S. Lee) är milt sagt endimensionell – även om han ser tillräckligt tuff ut. Förhållandet mellan Mulan och trollkvinnan Xianniang (Li Gong) känns lite krampaktigt konstlad och får en överdriven feministisk knorr.

Trots närmare två timmars speltid känns en del av scenen för hastiga, det narrativa får inte riktigt tid att andas och utvecklas.l

 

Historisk berättelse i modern inpackning

Med det sagt så har Mulan sammantaget blivit en mycket lyckad mix av klassisk saga och modern actionfilm, med en stark, komplex, kvinnlig roll i händelsernas centrum. 5 stjärnor till en film som förutom underhållningskvaliteter kan visa vägen för framtida filmdistribution.

Biograferna befarar (möjligen med rätta) att filmlansering direkt-till-strömningstjänst kan bli en nådastöt för branschen, och att detta, även efter corona, kommer att bli den nya normen. När Disney bestämde sig för att släppa Mulan direkt på Disney+ uppgav uttalade sig en brittisk representant för biobranschen att tilltaget från Disney var ”A fuck you to exhibitors”.

Mulan kan strömmas på Disney+ från och med i dag, vi rekommenderar definitivt att se den på en STOR TV med ett häftigt ljudsystem.