TEST: KEF LS50 Meta

Oavsett om du letar efter en uppgradering av anläggningen eller funderar på att skaffa en helt ny så finns det ett par högtalare som bör stå högst upp på anteckningsblocket: KEF LS50 Meta.

Åtminstone om budgeten tillåter det. För vi känner inte till många – om ens någon – högtalare som kan matchar de nya KEF-högtalarna när det gäller spelglädje i den här prisklassen.

De är på pricken lika föregångaren LS50 – som blev en omedelbar klassiker bland kompakthögtalare – men ”Meta” i namnet avslöjar att den nya modellen har en smart innovation i konstruktionen.

För alla nya läsare kan det vara på sin plats med en kort återblick.

Engelska KEF har sedan länge patent på ett speciellt högtalarelement där diskanten sitter i mitten av bas- eller mellanregisterelementet. Denna koaxialkonstruktion är i sig vare sig ny eller revolutionerande, men KEF har en egen variant som de kallar Uni-Q.

Detta lite speciella element sitter i en lång rad högtalare som pryds av KEF-loggan, i alla prisklasser – från den ytterst budgetvänliga Q-serien ända upp till miljonhögtalarna KEF Muon.

De dyraste varianterna av Uni-Q bygger på exakt samma principer som de billigaste, men har naturligtvis mycket mer påkostade material och magnetsystem för att matcha kvaliteten på resten av elementen i högtalaren.

Precis som boxermotorn i en Porsche 911 har varje ny Uni-Q-generation genomgått små förbättringar för att ge bättre prestanda.

Nu har KEF tagit det största klivet framåt för koaxialelementet på länge, de kallar den nya versionen för Meta. Vilket anspelar på att det finns en underliggande (meta)definition – och även om det inte syns så går det att höra tydligt hur elementet har förbättrats sedan LS50 debuterade 2011.

Nytt element och meta-material

I LS50 Meta har vi kommit fram till den 12:e generationen av Uni-Q. Här har KEFs ingenjörer gjort en ny upphängning som bygger på nya analyser av olika simuleringar, vilket också har lett till ett nytt talspolesystem och en ny dämpning av gapet mellan diskanten och bas/mellanregistermembranet. Detta ska dämpa förvrängningen som kan uppstå vid högre frekvenser (0,7 % THD vid 90 dB).

Basreflexporten är omformad och öppningen har flyttats till sidan av bakplattan, vilket ska dämpa turbulens och förhindra att resonanser färgar mellanregistret. I övrigt ser kabinettet ut som tidigare, men är bättre dämpat inuti med förstärkningar och två dämpningsmaterial (CLD och DMC) som ska göra det ”dödare”. Men den riktigt stora nyheten är Metamaterial Absorption Technology – MAT.

Tanken med MAT är att åstadkomma en 40 procent mer linjär frekvensrespons i ett större frekvensområde och att eliminera förvrängning från elementets baksida.

En rund platta med ett intrikat labyrintmönster är monterat på baksidan av elementet, där groparna i mönstret absorberar olika frekvenser. På detta sätt hävdar KEF att det kan eliminera 99 procent av allt oönskat ljud från elementets baksida. De kallar det för ett akustiskt svart hål, där 99 procent av frekvenserna (620 Hz – 40 kHz) försvinner.

Placering och förstärkare

MAT ska alltså ge ett renare och mer naturligt ljud, med så lite förvrängning som möjligt och med mycket bättre bas än vad som är normalt för så små kabinett som detta.

Men storleken kan bedra. LS50 är så lättmöblerade och lättspelade att de får plats var som helst och kan användas med de flesta förstärkare. Bara 30 cm höga och 28 cm djupa innebär att de enkelt får plats i bokhyllan eller bredvid TV:n på väggen.

KEF-högtalarna finns inte med träfaner, men i svart, titangrått, offwhite och blått, med matchande stativ (KEF S2) i samma färg om man planerar att ställa dem på golvet.

En bra integrerad förstärkare eller receiver har inga problem att driva högtalarna, som dock trivs bäst med en förstärkare som har lite muskler. En Hegel H90 eller H95, Marantz PM7000N eller en Rega Brio får det inte jobbigt med LS50 Meta.

Om man börjar med en begränsad budget kan en Rotel RA-11, en liten Rega Io eller en billig NAD-förstärkare vara ett bra val. Om man har ett väldigt stort rum att fylla med ljud så rekommenderar vi att man överväger en liten subwoofer som kan komma till undsättning om man tycker att basen drunknar i det stora rummet.

Stark dynamik och silkeslen upplösning

Jag misstänker däremot att en subwoofer kommer att verka överflödig, de allra flesta kommer att höra att de små högtalarna spelar i en tyngre viktklass i basen. Särskilt om de står på en hylla intill väggen. Då förstärks nämligen basen lite.

De små KEF-högtalarna är så välbalanserade att man kan kasta den mesta musiken på dem. Mozarts Trollflöjten, till exempel. Hans sista opera (1791) och en av få med tyskt libretto. Genom LS50 Meta står ljudet av den lilla trollflöjten i stark kontrast till orkesterns enorma skala. Högtalarna lyckas få fram orkestern med stor övertygelse och vokalklangen är helt enkelt magnifik.

Högtalarna är så transparenta och detaljerade att man hör små knarranden från parketten och de markerar temposkiftningar och dynamikförändringar i musiken på ett föredömligt sätt.

I Thomas Dybdahls mer lågmälda One Day You’ll Dance for Me, New York City skapar de en intim atmosfär i rummet och står inte på något sätt i vägen för musiken. Klangen är mer varm än kall och kontrabasar och trummor återges med fyllig tyngd – men kanske inte riktigt lika stramt som vad ett par Dynaudio Evoke 20 klarar av.

Klangen från Dybdahls akustiska gitarr är djup och samtidigt väl fokuserad. Stereoperspektivet är väldefinierat och det känns inte som det saknas mycket jämfört med större högtalare. LS50 Meta går visserligen inte våldsamt djupt i basen, men det finns en kvalitet som ger bland annat pianot ett stabilt fundament längst ned. Keith Jarretts Kölnkonsert låter precis så nära och samtidigt lika kylig som den ska göra genom en bra anläggning.

Ett av problemen med tidigare versioner av Uni-Q-elementet har varit ett snävt perspektiv och ibland ett drag av förvrängning i s-ljud och andra sibilanter, samt en hörbar färgning av trumvispar på cymbaler. Men det här problemet lyckades jag bara provocera fram om jag spelade riktigt högt. Det visar att KEF har fått kontroll på detta i det nya elementet i LS50 Meta.

Liveinspelningar med större jazz-ensembler som gänget i Dexter Gordons Round Midnight har en trovärdig tredimensionell effekt – särskilt när högtalarna står på stativ en bit ut från väggen – som kommer att få många att klia sig i huvudet och undra hur det är möjligt med en så liten högtalare.

Konkurrenter

Det låter kanske som om LS50 Meta är så bra att de helt saknar konkurrens i sin klass. Det stämmer inte riktigt, för det finns andra fantastiska stativhögtalare där ute.

Audiovector QR1 är en av dem. En tämligen kompakt tvåvägare med en lite öppnare ljudbild i diskanten, fast med lite mindre varm klang längre ner i frekvensregistret. Ett uppenbart alternativ till LS50 Meta. Detsamma gäller KEF R3, som finns i en vacker träfaner men är mycket större. Bonusen är mer tyngd i basen, fast den går inte in i en bokhylla.

Slutsats

KEFs nya LS50 Meta står många klassiska KEF-högtalares axlar, men glänser som den kanske allra bästa bokhyllehögtalaren i sin klass. Genomarbetad kvalitet i kombination med unik teknik som har en hörbar fördel gör detta till en intressant produkt. Men KEF LS50 Meta är inte bara för nördarna, den är för musikälskare av alla sorter som drömmer om en liten, snygg högtalare som inte tar så mycket plats men som ändå klarar det mesta. Här är den.