I år är det 110 år sedan Denon grundades, det firar de med specialmodeller av fyra populära highend-produkter som fått ny teknik och de bästa komponenterna som går att få tag på.
En av de utvalda produkterna är surroundförstärkaren AVC-A110. Ett tvättäkta flaggskepp som bygger på hemmabiomonstret AVC-X8500H, med så många som 13 förstärkarkanaler. Det verkar mycket, och det är det också. Men objektbaserade ljudformat som Dolby Atmos och DTS:X Pro (Pro har ännu fler kanaler) som även återger ljud från taket, låter bäst med så många kanaler som möjligt. Detta innebär att 3D-ljudbilden målas upp från flera håll och på så sätt blir mer exakt. Vilket är viktigt för att film och spel ska ge så realistiska upplevelser som möjligt. Musik också, för det finns album inspelade i dessa format. När de är som bäst låter de fantastiskt, akustiken från inspelningsrummet omsluter oss och nästan teleporterar in oss till det musikaliska landskapet.
7.1.6
13 kanaler innebär att AVC-A110 kan driva ett 7.1-surroundsystem samt sex extra högtalare i taket (7.1.6). Eller fyra takhögtalare och ett extra par fronthögtalare på bredden (Front Wide). Men även om detta fungerar bra med DTS:X så stöds inte Front Wide-högtalare av Dolby Atmos. Alltså måste du använda ett DSP-läge i förstärkaren för att få liv i dem. Efter att ha provat lite olika alternativ tycker jag personligen att det blir roligast med 7.1.6, om jag absolut måste använda alla högtalarkanalerna.
Om du inte vill montera upp högtalare i taket kan du välja det näst bästa: speciella Atmos-högtalare som läggs ovanpå huvudhögtalarna. De riktar ljudet upp mot taket, där det reflekteras ner mot lyssningsplatsen så att det känns som om ljudet kommer uppifrån. Det funkar, men blir inte lika bra som med riktiga takhögtalare.
Auro-3D
En alternativ högtalarinställning till Dolby Atmos och DTS:X är Auro-3D, som förstärkaren också stöder. Vanligast är att koppla upp ett 10.1- eller 11.1-system, där varje högtalare i öronhöjd har en motsvarande högtalare i taket ovanför. Plus eventuellt en extra bakre centerhögtalare i taket. Formatet låter fantastiskt med inspelningar som är gjorda i Auro-3D, men urvalet är så begränsat att detta får anses som något för särskilt intresserade. Jag rekommenderar därför rent generellt att använda en Dolby Atmos-konfiguration.
Simulerat ljud från ovan
Om du inte kan eller vill placera högtalare i taket eller ovanpå huvudhögtalarna kan Denon AVC-A110 erbjuda så kallad Dolby Atmos Height Virtualization och DTS Virtual:X, som med hjälp av avancerad digitalbehandling simulerar höjdkanaler från en traditionell högtalarkonfiguration, utan några fysiska höjdhögtalare alls. Detta har definitivt sina ljudbegränsningar, men om du absolut inte orkar ha takhögtalare så kan detta ge en extra stor illusion av 3D-ljud jämfört med att ha funktionen avstängd.
IMAX Enhanced
Förstärkaren är märkt IMAX Enhanced. Det betyder att den stöder IMAX och Denon lovar att det ska komma en hel rad sådana filmtitlar från Sony under hösten och vintern.
Vad IMAX Enhanced egentligen är för något är fortfarande lite svårt att veta. På bildsidan verkar det vara ett separat dynamiskt HDR-format som ligger lagrat parallellt med vanligt, statiskt HDR10. Om din TV stöder IMAX Enhanced får du ”den totala IMAX-känslan” med dynamisk HDR som ger bilden ännu mer liv och djup. Om den däremot inte är IMAX Enhanced-certifierad visas videotitlarna med vanlig HDR10.
På ljudsidan har MAX Enhanced-titlar däremot helt vanligt DTS:X-ljudspår. Denon-förstärkaren stöder redan detta, oavsett IMAX-logga. Jag misstänker att de flesta IMAX-titlar du tittar på kommer från en streamingtjänst, och då är det HDMI eARC-utgången från TV:n som kommer att användas. I så fall är förstärkarens videoformatstöd irrelevant.
8K-video och HDMI 2.1
Denon-förstärkaren har de senaste HDMI-kretsarna (2.1) och stöder 8K-videosignaler, och dessutom 4K med hela 120 Hz i bildfrekvens. Även variabel bildfrekvens, vilket är praktiskt för gamers. I dagsläget har dock de senaste förstärkarna och receivrarna från Denon (och Marantz och Yamaha) problem med 4K vid 120 Hz från de senaste spelkonsolerna och ger en svart bild i andra änden. Lösningen, tills det kommer en firmware-uppdatering, är att koppla spelkonsolen till TV:n och hämta ut ljudet via ljudreturkanalen (HMDI eARC).
HDMI-fördröjning
Det kan ändå vara en god idé att koppla spelkonsolen eller PC:n till TV:n på det sättet, för om signalen passerar genom förstärkaren får du en extra videofördröjning. Jag uppmätte den till någonstans mellan 13 och 16 millisekunder (ms), beroende på vilken HDMI-ingång jag använde.
Intressant nog var det en längre fördröjning i Game-ingången än Blu-ray-ingången. Den här fördröjningen ska läggas till ovanpå TV:ns fördröjning, som brukar ligger mellan 10 och 30 ms om TV:n är av modernare årgång. När man spelar vill man ha så kort fördröjning som möjligt, så jag skulle ändå koppla spelet direkt till TV:n och hämta ut ljudet via eARC.
Ett par billiga detaljer
Det finns ett par saker jag reagerar på. Det här är en förstärkare för 60 000 kronor, ändå har den högtalarterminaler av lite billig plast. Vad hände med de guldpläterade terminalerna av metall?
En större brist, som inte bara är estetisk, är att förstärkaren saknar balanserad utgång till subwoofer. Där behöver man ofta ha långa kablar och det kan hända att subwooferkabeln dras längs väggen bredvid strömkablar. Om för mycket brus plockas upp på vägen kommer en del subwoofrar att brumma. Ibland kan man också höra jordbrum från anslutna HDMI-kontakter. En balanserad subwooferutgång löser det här problemet.
Vi har det här problemet med vår Procella-subwoofer, jag löste det genom att koppla signalen genom en balanserad förförstärkare och dra en lång XLR-kabel från den till subwoofern. Man kan också använda en DI-box.
AVC-A110: avancerad men användarvänlig
AVC-A110 är en oerhört avancerad maskin, men den är ändå förhållandevis enkel att använda. Och det trots att bakpanelen har en fantasiljon kontakter. Men sätt bara på förstärkaren för första gången så berättar den för dig, steg för steg, precis vilken kabel som ska stoppas in i vilken kontakt, och spelar sedan lite musik i varje kanal så att du hör om du har kopplat rätt när musiken flyttar sig från högtalare till högtalare.
Menysystemet är också mycket lätt att navigera i. Det är både logiskt och har en fin grafisk utformning.
Rumskorrektion
Förstärkaren har en inbyggd rumskorrektion av typen Audyssey MultEQ XT32. Detta är ett gammalt men väl beprövat system som kalibrerar högtalarna i rummet så automatiskt som möjligt. Du måste kalibrera för minst tre platser i rummet, men allra helst åtta för att systemet ska få så mycket information om akustiken som möjligt. Med upp till tretton högtalare plus subwoofer tar det ett tag, men det är värt jobbet.
Äntligen lagringsminnen
Föregångaren AVC-X8500H saknade möjligheten att lagra olika högtalarkalibreringar i minnen. Till exempel om jag ville ta reda på om högtalarkonfigurationerna 7.1.6 eller 9.1.4 fungerade bäst. I föregångaren var man tvungen att göra autokalibrering på nytt varje gång man ändrade på högtalarna. Men Denon har lyssnat på sunda förnuftet, för nu kan man spara två olika uppsättningar! Detta gör det mycket enklare att växla mellan två olika konfigurationer. Eller att använda minnena för att till exempel växla mellan med och utan subwoofer. Om du vill ha en konfiguration utan subwoofer för att lyssna sent på kvällen när du inte vill störa andra som försöker sova. Möjligheterna är många.
Högtalarsystemet
Det fasta högtalarsystemet i vårt testrum är ett Procella THX i 7.1-konfiguration, med ett par takmonterade Martin Logan SLM för Atmos-innehåll. Det här är vad jag lyssnar mest på.
Men ändå. Eftersom förstärkaren faktiskt har 13 kanaler behöver jag fler högtalare för att testa det mesta av potentialen. Men det är en stor utmaning, eftersom jag inte har tillgång till tillräckligt många högtalare av samma sort.
I den alternativa installationen använder jag de stora (och dyra!) Dynaudio Confidence 60 som fronthögtalare, som jag tillsammans med Sonus faber Olympica III också använder för att bedöma ljudkvaliteten i stereo. Eftersom Dynaudiorna låter så lysande på egen hand så ställer jag in Audyssey-systemet till Bypass L/R, vilket innebär att fronthögtalarna lämnas okorrigerade och alla andra högtalare i anläggningen justeras så att de låter så likt dem som möjligt.
Jag lärde mig av lillebror AVC-X6700H att 7.1.6-konfigurationen fungerar bättre än 9.1.4, bland annat för att Atmos inte stöder Front Wide.
Högtalarsystemet blir alltså följande:
- Front: 2 x Dynaudio Confidence 60
- Center: Procella P6
- Surround: 2 x B&W AM-1
- Surround bak: 2 x JBL 4411
- Topp front: 2 x Martin Logan SLM
- Topp center: 2 x Procella P6
- Topp bak: 2 x Procella P6
- Subwoofer: Procella P15
Installation
Denon har en enkel steg-för-steg-installation som ledsagar dig igenom högtalarinställning och källanslutning. Högtalarkalibreringen tar ett tag, eftersom man bör kalibrera med minst sex mikrofonpositioner i rummet, helst åtta. Innan allt är färdigt har det gått en halvtimme. Efteråt är det en fördel att gå igenom manuellt och se att delningsfrekvens, avstånd och ljudnivå ser korrekt ut. Våra Procella-högtalare blir nästan alltid inställda på att delas vid 40 eller 60 Hz, men i verkligheten ska de delas vid 80 Hz. Detta är vad de är specificerade för och de klarar hårda tag. Subwoofern måste också kontrolleras att den står på 80 Hz och inte lägre så att den hörs för dåligt – eller högre så att den överlappar för mycket.
Snurra film!
Äntligen kan allt det roliga börja. Och roligt är det! Ready Player One har ett energiskt och häftigt ljudspår och med Dolby Atmos omsluter ljudet publiken runt och ovanifrån. Med vår fasta Procella-anläggning (7.1.2), där front- och centerhögtalare sitter bakom vår akustiskt transparenta filmduk (DreamScreen V6), är det full kontroll på allt.
Som fängelsevakten i The Shawshank Redemption hamrar Denon-förstärkaren loss på allt som rör sig och håller högtalarna i ett järngrepp.
Förstärkaren styr högtalarna lekande lätt och serverar ljudet med tjusig dynamik. Användandet av surround- och höjdkanalerna är mycket bra och du får en riktig känsla av att sugas in i filmen. Vilket passar bra, eftersom Ready Player One handlar om att spela dataspel i en virtuell verklighet.
Audyssey-ljudläget
Den här högtalarkonfigurationen låter bäst i Audyssey-ljudläge, där korrektionssystemet tvingar högtalarna att följa sin frekvenskurva. Men använd inte Audyssey Flat, som låter för tunt och skarpt i toppen.
Dialogen låter öppet och ofärgat, med en sådan kontroll på artikulationen, att man skulle kunna tro att Denon-förstärkaren gått på scenskola! En sådan här diktion är verkligen få förunnat och AVC-A110 gör det utan att låta stressad eller påflugen. Bara naturlig. Den låter mer finkornig längre upp i övertonregistret än många andra starka förstärkare jag har hört. Inklusive Denons egen AVC-X8500H. Fattas bara, med tanke på att priset nästan är det dubbla. Men det är inte alltid självklart att det finns så mycket att hämta i en förfinad variant av samma konstruktion. Här ger det lyckligtvis ett bra lyft i ljudkvaliteten, som redan var gnistrande bra.
Överflöd av högtalare
Så vad händer när rummet fylls med 13 högtalare? Tja. Eftersom vi har fler högtalare så blir det helt enkelt mer av att det häftiga!
Ljudet från alla kanaler flätas ihop ännu mer sömlöst, så att när en bil flyger genom luften ovanför huvudet låter det ännu mer realistisk. Även om det finns många högtalare av olika sort så har förstärkaren utjämnat skillnaderna, så att de faktiskt låter som en samspelt familj.
Själv klangbalansen är aningen annorlunda eftersom alla högtalare nu är justerade efter fronthögtalarna. I stället för att Audyssey får välja frekvenskurva. Resultatet är ett varmare ljud, med mer kött på benen i mellanregistret. Det finns mer fyllighet i allt, dessutom skakar det ännu mer i väggarna – och fladdrar i byxbenen! Både för att man har fler högtalare och för att de majestätiska fronthögtalarna går djupare i basregistret på egen hand.
Filmupplevelsen är helt enkelt ännu häftigare nu! Som om du har flyttat från en bra och trevlig biosalong till den grymmaste IMAX-salongen, där ljudeffekterna flyger genom luften som projektiler. Här är det bara att plocka fram popcornen!
Musik i alla kanaler
Musik i surround finns inte bara i biofilm. Det finns också strålande musikinspelningar med surroundljud. De bästa exemplen på musik som verkligen gör sig med den extra dimensionen kommer från skivbolaget 2L.
Ta bara The Horn in Romanticism av Steinar Granmo Nilsen (historiska horn) och Kristin Fossheim (hammarklaver). Den stora rymden från kyrkan som inspelningen är gjord i återspeglas av ljudsystemet, det känns som om någon har slagit ut våra väggar!
Hornet har en fantastiskt klang och snärten från hammarklaveret är odiskutabel. Det här är en klassisk utgåva som verkligen förtjänar att höras i full surround. Och med Denon AVC-A110 får man fram fler klanglager och mer luft, så att de modernistiska musikstyckena verkligen kryper in under huden.
Musik i stereo
Till musik i stereo kommer nog många att använda HEOS-strömningssystemet som finns inbyggt i förstärkaren. Det är enkelt att använda och stöder många strömningstjänster. Men du får inte högupplöst MQA-ljud från Tidal, bara standardkvalitet – fast i förlustfritt ljudformat. Det är dock ingen tvekan om ljudkvaliteten. Den fina countryballaden Same Devil med Brandy Clark och körsång av Brandi Carlile klingar ut med vackert ljud i Clarks röst och steelgitarren sjunger ur de stora Dynaudio-högtalarna. Det här är tungdrivna högtalare men jag tycker att förstärkaren klarar sig fint. Den hänger med bjässen McIntosh MA7000 riktigt fint, och även om den tvingas ge upp klart mot Hegel H590 (100 000 kronor, så vad trodde du) så har den ett varmt och stort ljud som passar highend-högtalarna väl.
Den är en ännu bättre matchning med Sonus faber Olympica III. I den elektroniska jojk-låten Máze av ISÁK är fokus i mellanregistret oklanderligt och Ella Marie Hætta Isaksens röst kommer ut snyggt från högtalarna. Jojken saknar ord men tar igen det med känslor. Och sådant finns det gott om här! På samma gång trycker trummorna till fysiskt och de elektriska tonerna svävar i luften. Det här är bland det bästa jag har hört när det gäller stereoljud från en surroundförstärkare.
Slutsats
Denon AVC-A110 är ett hejdundrande unikum bland surroundförstärkare. Den tar redan supergrymma AVC-X8500H och stramar upp och finputsar. Ut kommer toner av guld, som fyller rummet med klang och känslor. Kraft fann det redan gott om, här är det bara att vräka på med decibel tills man blir sjuk. Men nu har vi fått det allra sista i kvalitet också.
Den här ljudkvaliteten blir väldigt kostsam när man ska ha så många kanaler och så mycket utrustning under locket. I det här fallet hamnar vi på 60 000 kronor och då får man en ljudkvalitet i stereo som utmanar förstärkare som Marantz Model 30 (30 000 kr) och som kanske också närmar sig Denons egen specialförstärkare PMA-A110 (37 500 kr). AVC-A110 ger det bästa av två världar för de som vill betala för det. Man kan kalla det för dyrt, men om du väntar ett år med de motorstyrda markiserna som du hade tänkt installera så kommer du inte att märka det i familjebudgeten …
Tips: Om du vill ha snarlikt ljud men inte lika många kanaler, och vill komma ner på en mer dräglig prisnivå, så kan du ta en titt på Denon AVC-X6700H.
2 reaktioner på ”Denon AVC-A110”
Skriv en kommentar
Läs hela artikeln med LB+
Black Week erbjudande
70% På LB+ Total i 12 månader! (Spara 1 665 kr)
LB+ Total månad / 185 kr
Full tillgång till allt innehåll i 1 månad
LB+ Total 12 månader / 156 kr
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
- Tillgång till mer än 7500 produkttester!
- Stora rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Nyhetsbrev med senaste nyheterna varje vecka
- L&B TechCast – en podd med L&B
- Inaktiverade annonser
Angående högtalarterminaler. Ju mindre metallmassa i terminalerna, desto bättre ljud. Mina lyssningstester visar entydigt att så är fallet. Använd banankontakter, helst de utformade som tunna rör med minimal massa. Avlägsna metallskruvarna på terminalerna om det går, gäller även på högtalarna. Ersätt tjocka metallbyglar med kabel (jumpers), då sådana finns på högtalare med fler ingångar för biamp/biwire. Flera highend produkter har därför plastmaterial i stället för metall i terminalerna. Kabeltillverkare använder ofta banankontakter av ovan nämnda modell. Inte för att det är billigare, utan för det är bättre.
Godt poeng! Jeg husker da Eichmann lanserte Bullet Plug RCA-kontakter med minimalt med metall, resten plast. Minst mulig kontaktflate ga faktisk bedre lyd. Like etter kom WBT med sin versjon, som var langt mer holdbar.