Recension: Kärlek & anarki, säsong 1

Netflix fortsätter sin väl genomtänkta strategi att erbjuda sina 200 miljoner abonnenter allt mer lokalt producerat innehåll. En smart fördel i strömningskriget mot konkurrenter som Disney+, Amazon och Apple TV+. Och den här gången lyckas de verkligen!

Lisa Langseth är manusförfattare tillsammans med Alex Haridi, som tidigare har samarbetat med strömningsjätten på Störst av allt. Med Kärlek & anarki gör Langseth regidebut, tar ett vardagligt samtidsdrama och serverar oss en skön feelgood-dramakomedi med en lysande Ida Engvoll i huvudrollen.

Sofie (Engvoll) är en målmedveten karriärkvinna som har koll på allt. Stor, vacker lägenhet i centrala Stockholm, utstakad framtid och hon man och två barn. Hon jobbar som ”digitaliseringskonsult”, det vill säga att hon träder in som en ”räddande ängel” i stela företag som behöver hoppa på det digitala tåget.

Hennes nya kund är ett dammigt förlag som definitivt inte har haft innovation, tekniskt försprång och digitalisering i affärsplanen de senaste 15 åren. Sofie kommer in som en virvelvind och vill vända upp och ner på det mesta – och stöter på förväntat motstånd från de anställda.

För att bli av med stressen tar sig Sofie en snabbis ett par gånger om dagen, i all sin ensamhet och med porrfilm på sin mobil och öronpropparna inkopplade. Dessvärre bli hon påkommen av förlagets unge IT-tekniker – vilket sätter igång en serie oväntade och oförutsedda händelser.

Engvoll är perfekt som den lite naiva, småstressade, ”stygga” och underbart nyfikna karriärkvinnan som får ny spänning i vardagen genom att leka med sin mycket yngre kollega, Max (Björn Mosten). Hon är Sveriges svar på en munter blandning av Elisabeth Moss och Margot Robbie.

De två utmanar varandra med allt vildare påhitt. Allt eskalerar och tappar så småningom kontrollen, vilket orsakar kaos och igenkännlig humor på arbetsplatsen. Vi får se rädsla för att bli bortrationaliserad, löjligt politisk korrekthet, radikala föräldrar, konflikträdda chefer och kvinnor som vill och kan stå på egna ben. En del av karaktärerna blir väl mycket stereotyper, men Langseth har hittat en fin balans och har bra komisk timing.

En extra klapp på axeln för att avsnitten hålls kring halvtimmen, alldeles för många serieskapare har en tendens att dra ut på avsnitten så att de efter ett tag nästan bara trampar vatten.

Historien är inte särskilt original eller nydanande, men ett intressant persongalleri, smart dialog och enastående skådespelare lyfter Kärlek & anarki till en av höstens stora charmbomber. 5 stjärnor!