Recension: Kadaver

Med Kadaver presenterar Netflix sin första norska film. Här har ambitionerna varit stora och utgångspunkten är lovande – men tyvärr håller det inte hela vägen.

 

Norge ligger i ruiner efter en kärnkraftskatastrof, städerna är förstörda och förorenade. De som har överlevt katastrofen kämpar om de knappa resurserna, varav maten är det mest vanskliga.

När en kringresande ”cirkusvärd” bjuder in till en fest och teater, komplett med gourmetmåltid, är den lilla familjen med Leonora (Gitte Witt), Jacob (Thomas Gullestad) och Alice (Tuva O. Remman) inte nödbedd.

Det borde antagligen ha ringt en liten varningsklocka hos Leonora och Jacob: om något låter för bra för att vara sant så är det oftast det – det här är också är också kärnan av huvudproblemet med Herdals (regissör) andra långfilm: vi har verkligen svårt att tro på den konstruerade historien.

Allt är naturligtvis inte som det verkar, vilket vi också förväntar oss av en riktigt bra rysare, men på det extravaganta, historiska hotellet, som drivs av den karismatiska Mathias (Thorbjørn Harr), är det för mycket som inte hänger ihop.

En känsla för det mystiska och en läcker visuell stil har Herdal sannerligen gett filmen, det är trovärdigheten i handlingen och spänning som saknas. Vi går genom rödklädda korridorer med tunga heltäckande mattor, makabra målningar och dunkel belysning, där ”gästerna” är klädda i creepy guldmasker samtidigt som ”skådespelarna” iscensätter live-action-teater. Klipskt och fascinerande, med flera bra enstaka scener, och rent visuellt en riktig läckerbit.

Tyvärr fattar huvudrollerna för många hopplöst korkade beslut, bakgrunden till handlingen serveras droppe för droppe på ett inte särskilt elegant eller subtilt sätt och slutet blir ett enda stort antiklimax.

Kadavers starkaste kort är den ständigt kusliga stämningen, snyggt foto och bra skådespelarprestationer från Harr och (en alldeles för lite utnyttjad) Helge Jordal. Framför allt Witt (som inte exakt har Shelley Duvalls skräckregister) och Gullestad lyckas inte så väl i Kadaver, vilket främst beror på ett dåligt/ofärdigt manus där det målas med en bred pensel och dialogen känns krystad.

Det vilar tyvärr något oförlöst över hela projektet, vi tror att ett par extra vändor med manuset skulle ha fixat många av filmens brister. 3 medelmåttiga stjärnor.