TEST: Denon DCD-A110

Vi har redan berättat att japanska Denon firar 110-årsjubileum genom att släppa ett antal specialmodeller. I förra vändan testade vi förstärkaren PMA-A110, som lade beslag på maxbetyg. Nu gäller det den matchande spelaren DCD-A110.

DCD-A110 liknar förstärkaren på utsidan (allt annat skulle vara konstigt), men är något mindre och lättare. Bara 16 kilo. Fronten är titangrå och domineras av en stor, central display. Sammanlagt åtta tryckknappar är utspridda lite slumpmässig på resten av framsidan. Allt som måste finnas där finns – men inte mer. Fast allting görs ändå från fjärrkontrollen, som kan styra både förstärkare och spelare.

Som med de andra jubileumsmodellerna har Denon utgått från en befintlig modell, i det här fallet DCD-2500ne. Men de har strösslat audiofilt trollpulver över konstruktionen för att få fram extra detaljer. Det handlar bland annat om bättre strömförsörjning, en helt ny DAC-del med fyra PCM1795-omvandlare från Burr-Brown och inte minst en analog filterdel som är konstruerad med diskreta komponenter. Läckra saker. Och hantverket är förstklassigt.

Bara ett fåtal titlar på SACD

Denon DCD-A110 kan spela SACD-skivor. Men även om Super Audio CD-formatet gör det möjligt att åstadkomma bättre ljudkvalitet än det snart 40 år gamla CD-formatet så är det en fördel som aldrig riktigt har realiserats. Sedan lanseringen 1999 har det getts ut ungefär 6 200 titlar i formatet och det har i princip inte kommit några nya de senaste tio åren. Så om du inte redan har en betydande SACD-samling är detta knappast en anledning att köpa spelaren.

Förutom högre teknisk kvalitet klarar SACD-formatet upp till sex ljudkanaler, och ett par av utgåvorna i formatet har just varit surroundmixningar av äldre album. Den här möjligheten stöds inte av Denon DCD-A110. Det är fullt förståeligt eftersom det skulle ha tredubblat antalet dyra komponenter i DAC- och filtersektionen. Men det begränsar antalet album man kan avnjuta. Ytterligare.

Den slutgiltiga spelaren

CD:n är inte död, men det är ett format som har framtiden bakom sig. Antalet nya släpp på vinyl har passerat CD, och båda är nischformat jämfört med digital streaming och nedladdning. Därför får Denon DCD-A110 nog betraktas som ”den slutliga investeringen” för en CD-spelare. En spelare som ska täcka behovet av att visa den nuvarande CD-samlingen från sin bästa sida de kommande åren.

Utan tanke på morgondagen

Det kan komma som en överraskning att Denon inte har valt att hålla dörren öppen till framtiden genom att utrusta DCD-A110 med digitala ingångar. Då hade den riktigt fina digitalomvandlaren ha förbättrat ljudet från för mediespelaren och andra digitala källor. Att spela ljudfiler från en inkopplad USB-hårddisk skulle också ha utökat användningsområdet utan att vara teknologiskt mödosamt.

Technics SL-G700 och Naim Uniti Star är exempel på CD-spelare som går hela vägen och har streaming inbyggt, medan McIntosh MCD600 ”bara” ger tillgång till omvandlaren från externa källor.

Det är faktiskt svårt att hitta en annan CD-spelare i den bättre änden som inte har åtminstone en digitalingång. Fast det skulle antagligen ha förstört den kompromisslösa puristprägeln som spelare för CD-entusiaster.

Av samma skäl är baksidan av DCD-A110 en studie i enkelhet: en uppsättning rejäla RCA-utgångar. Nej, det finns ingen volymstyrd utgång – det är en uppgift för en förförstärkare! Det finns också en koaxial digitalutgång och en optisk dito. Om någon skulle få för sig att använda spelaren som ett rent drivverk. Fast det skulle i stort sett göra den identisk med den billigare DCD-2500ne. Och dessutom kan man inte spela SACD i HD-upplösning genom digitalutgången.

Baksidan på DCD-A110 är enkel. Den saknar nämligen digitalingångar. (Foto: Denon)

Ljudkvaliteten

Men låt oss, efter att ha gått igenom alla begränsningar, fokusera på vad Denon DCD-A110 faktiskt kan göra – nämligen att spela fysiska, digitala musikmedier. Det gör den nämligen helt strålande.

Eftersom de är byggda för att spela tillsammans kopplades DCD-A110 till Denon PMA-A110-förstärkaren. Och för att bedöma kvaliteterna hos spelarens digitaldel lyssnades det genom både den analoga ingången på förstärkaren och med en digital anslutning – alltså runt den.

Båda lät riktigt bra. Men det lät bäst genom DCD-A110:s digitalomvandlare, även om skillnaderna var små. I båda fallen blir man presenterad för en stor och harmonisk ljudbild där illusionen av inspelningsrummet målas upp exakt, på både bredden, djupet och höjden. Ett kännetecken som handlar mer om förstärkarens egenskaper än om CD-spelaren, och som motsvarar vad jag har hört med andra signalkällor.

Äkta klang

Området där Denon har lyckats höja ribban är när det gäller närhet och integritet. Med DCD-A110 som ”analog” källa får instrument och röster på scenen en aning mer liv. En fiol låter lite mer som en fysisk fiol, och trummor och cymbaler framträder lite mer övertygande i rummet framför lyssnaren. Skillnaderna är små och vi pratar om en relativ förbättring av en redan hög nivå.

Om jag inte kunde jämföra direkt så skulle jag definitivt inte sakna äkthet och närvaro i ”Somewhere Over The Rainbow” med GinmanBlachmanDahl (The Velvet Blues, The Dali Jazz Edition). Men det låter en smula bättre genom DCD-A110:s digitaldel.

Samma sak upprepar sig i testklassikern ”I’m Confessin’” från Jazz at the Pawnshop: vibrafon och saxofon sticker ut snyggt i rummet på ett lite mer närvarande sätt än genom förstärkarens digitalingång. Så man får nästan lust att gå fram och röra vid instrumenten. Men skillnaden ligger alltså fortfarande på en subtil nivå.

Att skillnaderna mellan analogutgången i DCD-A110 och digitalingången i PMA-A110 är små, är nästan självklart. Det sitter nämligen samma digitalprocessor (Ultra AL-32) och digitalomvandlare (4 x Burr-Brown PCM1795) i båda apparaterna. Det är bara CD-spelaren som har den diskreta filterdelen. Men skillnaden finns där. Om man sedan vill betala så mycket extra för att få den är ett personligt beslut – för drygt 30 tusenlappar.

 

Slutsats

Jag blev oerhört förtjust i jubileumsförstärkaren Denon PMA-A110, men DCD-A110 hamnar mer i den mjuka medelklasskategorin. Inte så att den är någon dussinvara, utan för att den riktar sig till en smalare målgrupp – som den dessutom ger mindre till.

Rent ljudmässigt går det inte att klaga på Denon DCD-A110, den levererar varorna och plockar fram detaljerna i dina CD-skivor (och eventuella SACD-skivor du råkar ha liggande). Och den gör det till och med på ett charmigt sätt. Men den gör det bara en smula bättre än digitalomvandlaren i PMA-A110 skulle göra med alla möjliga andra spelare anslutna till sin digitalingång. Därför skulle jag hellre uppgradera anläggningen med förstärkaren. Och använda digitalingången för att lyfta min befintliga CD-spelare. Har man råd med båda blir de å andra sidan ett snyggt par i stereobänken.

Som den är blir DCD-A110 ett statement som den slutgiltiga CD-spelaren. Det är fint. Men den hade kunnat bli en digital central i anläggningen om andra ljudkällor hade kunnat utnyttja den utsökta DACen.