TEST: Bang & Olufsen Beoplay H95

I kampen om vem som gör de bästa brusreducerande hörlurarna är det nästan omöjligt att hålla koll på hur många tillverkare som har lagt sig i prisklassen runt 4 000 kronor. Det är därför med skräckblandad förtjusning vi ser att Bang & Olufsen firar sitt 95-årsjubileum med highend-modellen Beoplay H95. Som kostar 8 500 kronor! Det är mer än dubbelt så mycket som konkurrenterna tar för sina bästa brusreducerare! Man skulle kunna undra om B&O har rökt något skumt – men om jag ska vara helt ärlig så har jag drömt om ett par riktiga highend-hörlurar med brusreducering. Varför är det bara de som gillar sladdar och har seriösa hörlursförstärkare som ska få ha allt det roliga?

Hittills har man varit tvungen att välja antingen det bästa ljudet (Shure Aonic 50, Beyerdynamic Lagoon ANC) eller den bästa brusreduceringen (Sony WH-1000XM4).

Vi har haft mycket höga förväntningar varje gång Bang & Olufsen släppt en ny hörlur, men trots att de har gjort väldigt mycket rätt så har de olika varianterna av Beoplay H9 både varit lite ointuitiva, haft få inställningar när det gäller själva brusreduceringen, och inte heller kunnat spela tillräckligt högt. Därför hoppas vi att B&O har gått hela vägen den här gången!

Byggkvalitet och användarvänlighet

Vad får man när man dubblar budgeten och köper Beoplay H95? Tja, först och främst är byggkvaliteten i särklass. Ramen och öronkåporna av aluminium känns gedigna, utan att göra allting tyngre. Och fodralet av aluminium har ytterst pålitlig byggkvalitet. Det saknar bara ett handtag. Den angivna batteritiden på 38 timmar med brusreducering aktiverad är snudd på sensationell.

Öronkuddarna är bland de mest bekväma jag har haft på öronen. De sitter fast med magneter och är alltså lätt avtagbara, och döljer ett par snedställda 40 mm-högtalarelement. Magnetfästena gör det enklare att rengöra kuddarna och dessutom att byta ut dem om de blir slitna med tiden. Och i highend-klassen är det dessutom många som vill kunna trimma sina hörlurar med kuddar från tredjepartstillverkare. Till exempel i velour.

Ljudnivån ställs in med ett särskilt hjul på högra kåpan. Det tar två sekunder att vänja sig vid, och sedan är detta ett mycket mer användarvänligt sätt att ställa in volym än de flesta andra metoder. Dessutom är det noll glapp i hjulet. På vänster öronkåpa sitter ett annat hjul. Det hanterar brusreduceringen. Vrid bakåt så sätts brusreduceringen igång. Den ökar i takt med att man vrider på hjulet, tills man hör ett ljud som talar om att reduceringen är på max. Vrider man åt andra hållet så hör man först ett ljud som talar om att man är i neutralläge, sedan börjar hörlurarna släppa in ljud från omgivningen. Vrider man hela vägen så hörs en ljusare ton som talar om att man har nått maximalt omgivande ljud.

Just det här hjulet är inte lika intuitivt. Med undantag för ljudet i neutralläge får man ingen återkoppling mellan max-punkterna. Det bör dock påpekas att jag personligen ändå aldrig vill göra någonting halvdant, men vill man ha brusreduceringen inställd på en mellannivå så får man full översikt i mobil-appen.

Ljudinställningar

Det finns flera olika ljudinställningar att välja mellan, Optimal är ljudet som Bang & Olufsen har valt som grundinställning. Sedan kan man välja mer eller mindre intuitiva klangsignaturer som Commute, Clear, Workout och Podcast. Den senare tar bort bas för att förstärka tal, medan Workout drar upp bas och diskant. Optimal låter bäst i mina öron. Gillar du ingen av dem så kan du ställa in ditt eget idealljud genom att dra pekfingret i en tvådimensionell cirkel och placera det någonstans mellan ytterligheterna Ljus, Energisk, Varm och Avslappnad. Detta är inte särskilt intuitivt och det är väldigt svårt att få den bästa klangbalansen.

Ljudkvaliteten

Just därför känns det extra betryggande att kunna konstatera att musiken helt enkelt låter lysande i Optimal-ljudläget. Basen är perfekt balanserad mellan fyllig och tight, så att tuffa R&B-basrytmer masserar hörselgångarna och klassiska kontrabasar har tonstrukturen intakt.

I Patricia Petibons tolkning av José de Nebras Vendado es Amor är det mycket som händer på en gång. Kastanjetter, flamencogitarr, kontrabas, fioler och mer udda barockinstrument. Allt i en öppen ljudbild där allting får plats. När jag byter till Sony WH-1000XM3 känns det väldigt instängt, nästan som om hela orkestern är insvept i bomullsvadd. Tyvärr hade jag lämnat tillbaka WH-1000XM4 innan jag påbörjade testet av Beoplay H95, men även om jag tyckte att de var bättre än M3 så var skillnaden inte lika stor som här. Inte i närheten. M4 har mer bas (fast mer instängd) och kan spela lite högre än H95, men klarheten i den danska hörluren är oändligt mycket bättre.

Sångröster låter väldigt tydliga, Beoplay H9 var lite för dämpad i det övre mellanregistret och hindrade därför ljusare kvinnoröster från att komma ut tillräckligt ur ljudbilden, men de formligen glänser med H95.

Janelle Monáes Turntables groovar som bara den. Den sköna rapmusiken från soundtracket till Amazon-filmen All In: The Fight for Democracy har bra snärt i basen, och Janelles röst är klockren. Återigen gör Sony ett ljudmässigt magplask om man jämför.

Konkurrenter?

Jag föll stenhårt för ljudet i Shure Aonic 50. Den är klar och balanserad och utmärker sig i ett tufft startfält. H95 har ännu mer luft och ett varmare mellanregister. Bättre, helt enkelt. Det låter dynamiskt men samtidigt behagligt. Precis som jag gillar det.

Ljudet är också mer naturligt än i B&W PX7 och dess mörka klang, och jag tror bannemej att det låter bättre än i Beyerdynamic Lagoon ANC. Kan du leva utan brusreduceringen så är det fortfarande en bit upp till Beyerdynamic Amiron Wireless, som har ännu ett snäpp bättre upplösning än H95. Men i Amiron Wireless saknar jag ytterligare ett snäpp mer ljudnivå än i Beoplay H95.

Vad jag främst saknar med H95 är nämligen att spela med ännu högre ljudtryck. Sony-lurarna spelar lite högre, fast inte mycket. I Beoplay H95 lyssnar jag ofta på maxvolym. Det är ytterst sällan jag vill spela ännu högre än så, men med Sony har man den där sista växeln att lägga i om man vill. Men jag hävdar bestämt att H95 går högre än H9, utan att ha kunnat jämföra dem direkt mot varandra.

AAC och aptX Adaptive

Med iPhone använder hörlurarna AAC-kodeken, som är en hel del bättre än vanligt Bluetooth-ljud (SBC/Sub Band Codec). Men det är inte lika rikt på klanger som med aptX HD, vilket du får om du parar ihop H95 med en Android-mobil. Hörlurarna stöder nämligen aptX Adaptive, som egentligen inte är en särskild kodek utan som med hjälp av metadata växlar mellan aptX och aptX HD – och även aptX LL – beroende på om hörlurarna ligger inom mobilens täckningsområde för högre bandbredd (HD). AptX Adaptive har också inbyggd dynamisk Low Latency, som ger minsta möjliga fördröjning mellan bild och ljud. Detta fungerar uppenbarligen inte för mig, för om jag går in i Samsung Galaxy S10 Lite och väljer aptX så är fördröjningen mellan bild och ljud ett par hundra millisekunder, vilket räcker för att jag ska tappa intresset. Detta är mycket vanligt för trådlösa hörlurar, jag önskar att jag kunde få ner fördröjningen.

Bra brusreducering

Hur mycket brus blockeras? En hel del. Det går utmärkt att ta med sig H95 på flyget och blockera allt annat än musikglädjen. De är en bra bit bort från att utmana de allra bästa inom brusreducering och får se sig slagna med ungefär 10 dB hela vägen av Sony WH-1000XM3 och ännu lite mer av M4. Beoplay H95 är i samma klass som Shure Aonic 50 när det gäller brusreducering, vilket innebär att de gör vad de ska men inte mer än så.

Har du haft aktiva brusreducerande hörlurar på öronen förut så kommer du inte att få någon överraskning av Beoplay H95. De har samma låga susande som alla andra, och samma mängd brusreducering.

Slutsats

Med Beoplay H95 har Bang & OIufsen gått hela vägen med ett par brusreducerande hörlurar i highend-klassen. De kostar dubbelt så mycket som konkurrenternas bästa, vilket är lite av ett statement. Det är för dyrt för de flesta, fast å andra sidan ska highend-produkter skilja sig från mängden. Och det gör H95.

Byggkvaliteten är oklanderlig, komforten likaså, och det är uppenbart att detta är något väldigt speciellt. Intrycket följs upp när musiken börjar, för maken till upplöst ljud tillhör sällsyntheterna. Det låter naturligt och dynamiskt och även bastonerna är extremt naturliga. Det är nästan bara att fylla på med lovorden i det oändliga, det här är några av de allra bästa trådlösa hörlurarna jag har hört. Tja, bortsett från att jag hade velat att de kunde spela ännu lite högre.

Brusreduceringen är bra, eller rättare sagt precis lika bra som de bästa konkurrenterna i premiumklassen (H95 är ensam i highend-klassen). H95 hotar inte de bästa, men är inte heller sämre än de flesta konkurrenters toppmodeller. Å andra sidan kostar H95 dubbelt så mycket som närmaste konkurrent, så vi hade gott kunnat önska oss att brusreduceringen följde med prislappen.

För det höga priset får du en av marknadens avgjort bästa brusreducerande hörlurar. Inte själva brusreduceringen, som är bra men inte bäst. Men när vi pratar om kombinationen av ljud, byggkvalitet och komfort, så kan du definitivt inte hamna fel. H95 ligger i en egen klass – och så är det ju lite speciellt att inte så många andra har något liknande.

Värda priset? Som med den mesta annan highend är det lyckligtvis inte upp till oss att avgöra det.