Recension: The Invisible Man

Elisabeth Moss har imponerat stort med subtilt och trovärdigt mänskligt agerande i den komplexa rollen som den förtryckta Offred i TV-serien The Handmaid’s Tale. Förra året kunde vi se Moss i hennes skräckdebut i skrämmande Us. En film som måste ha gett mersmak, för i ”remaken” av Universal-klassikern om den osynliga mannen utmärker sig Moss på en gång!

Löst baserad på 1897 års roman av H.G. Wells möter vi Cecila Kass (Elisabeth Moss) som lever i en skräck/rädsla-relation med den geniala psykopaten Adrian Griffin.

I sin eleganta strandvilla utanför San Francisco håller mångmiljonären järnkoll på sin älskade – tills hon bestämmer sig för att fly från skräckväldet; ett avslag Adrian inte precis tar lätt på.

Adrian är världsledande forskare inom optisk illusion, och utan att avslöja för mycket av handlingen kan vi avslöja att han, på intrikat vis, lyckas göra sig osynlig – och göra Cecilias liv till ett rent helvete.

Leigh Whannell har skrivit och regisserat en ovanligt stark och visuellt läcker thriller, ackompanjerad av foto i världsklass. Under det Cecilia dras längre och längre ner i (förefallen) sinnessjukdom, och ingen är på hennes sida längre, genomsyras filmen av ett krypande obehag som griper tag och verkligen engagerar.

Det starka soundtracket, som ibland skriker åt oss, höjer obehaget till nya höjder. Det hela medan The Invisible Man inte fastnar i typiska skräck/thriller-klichéer, utan lyckas hålla både handling och rollfigurer originella och trovärdiga.

Fotot är i en klass i för sig, där kameran är ovanligt stillastående, vilket är mycket effektfullt då vi som tittare bara hör ljud och väntar på vad som ska komma in i bilden. Tekniskt sett är filmen strålande, där sömlösa specialeffekter förstärker obehaget, medan enkla grepp som frostig andningsrök får nackhåren att resa sig.

I huvudsak är The Invisible Man anno 2020 en psykologisk thriller, som bygger på mästaren Alfred Hitchcocks arv. Den moderna versionen sätter den synliga, inte den osynliga, i huvudrollen, och fokuserar tidsriktigt nog på temat om våldsamma parrelationer.

Några av karaktärernas handlingar verkar konstiga, och allt är inte lika överraskande, men i huvudsak är detta en solid thriller som kan överraska, skrämma och samtidigt underhålla.

Moss är filmens obestridda stjärna där hon gradvis dras ned i helvetet, så småningom tvivlar på sitt eget psyke och behöver slåss mot allt och alla. En prestation värdig en Oscar, med en häftig inlevelse, och vilken genomträngande blick hon har! 5 mycket starka stjärnor för denna nya, snygga, thrillerklassiker.