Sennheiser är ett av våra stora favoritmärken när det gäller helt trådlösa öronproppar. Momentum True Wireless briljerade med vackert ljud och fin passform och en ordentlig premiumkänsla.
Det finns inte många trådlösa öronproppar på marknaden som når upp till Momentum True Wireless när det gäller ljudkvalitet. Kanske ingen alls, för om jag skulle köpa ett par öronproppar enbart för ljudkvaliteten på musik så skulle jag ha köpt dem direkt.
Men ett par nackdelar har de. Att propparna saknar aktiv brusreducering är inte så viktigt för mig, även om både Sony med WF-1000XM3 och Apple med AirPods Pro har visat att det är praktiskt att ha.
Föregångare med mediokert batteri
Den största anledningen till att inte köpa Sennheiser Momentum True Wireless är batteritiden. Den är specad till 4 timmar i själva hörlurarna, men jag tycker att de alltid får slut på ström, mycket oftare än andra öronproppar med liknande specifikationer. Och de extra 8 timmarna i fodralet är en annan sak. Lägger man fodralet i en byrålåda i ett par dagar så märker man att batteriet har tappat en del.
Detta är en stark kontrast till exempelvis Beats Powerbeats Pro, där fodralet uppges rymma 15 timmars batteritid och håller laddningen mycket bättre över tid. Att själva propparna håller till hela 9 timmars musik gör dem till en klar långdistansfavorit för min del.
28 timmar
Det är därför väldigt uppskattat att Sennheiser nu har ökat batterikapaciteten till 7 timmar i själva lurarna och ytterligare 21 timmar i fodralet. Sammanlagt 28 timmars speltid mer än fördubblar föregångarens totala kapacitet.
Mer strömlinjeformad
Föregångaren hade en mycket bekväm passform, fast vissa tyckte nog att de var lite stora och klumpiga. True Wireless 2 har en aningen mindre, mer slimmad form. Det är nästan så att man inte ser det, men tittar man närmare så ser man att både den yttre ytan och omkretsen runt huset har krympt lite.
Det är lättare att se skillnaden på True Wireless 1 och 2 genom att ta en titt på fodralet. Nu har tyget en mörkare grå färg och Sennheiser-loggan är vit i stället för svart.
Samtalskvalitet
Trots mindre storlek har Sennheiser alltså fått plats med aktiv brusreducering på insidan, vilket kräver fler mikrofoner än tidigare. Detta tjänar även talkvaliteten på när man är i miljöer med mycket oväsen. Till exempel caféer.
Men även om nykomlingen förmodligen har bättre samtalskvalitet i krävande miljöer så är den allmänna återgivningen av min röst i mottagarens telefon mer instängd med True Wireless 2. Det låter fortfarande tillräckligt tydligt, men övertonerna är mer dämpade. När min fru ringer mig – vi har iPhone båda två – är konsonanterna tydligare med 1:an. Även om de låter falskt och hårt komprimerade är orden lättare att uttyda. Det är inte problematiskt, men 2:an är i alla fall inte uppenbart bättre.
Aktiv brusreducering
När det gäller själva brusreduceringen så fungerar den bara i registret med låga frekvenser. Det är förnuftigt, eftersom själva öronsnäckorna dämpar de höga frekvenserna. Sätt dig på ett flygplan (yeah right!) så orkar inte vanliga öronproppar stänga ute lågfrekvent kabinbuller. Därför är det uppskattat att Sennheiser med True Wireless 2 har inkluderat aktiv dämpning av de låga frekvenserna (under cirka 1250 Hz – enligt min mätning efter test med sinustoner).
Efter lite simulering med lågfrekvent brown noise ur mina högtalare (jag har naturligtvis inte kunnat testa på ett flygplan) kan man inte hävda att brusreduceringen har väldigt stor betydelse, fast lite hjälper den.
Momentum True Wireless 2 är inte riktigt lika effektiva som Sony WF-1000XM2 eller Apple AirPods Pro, men de gör ett bra jobb.
Anslutning
Första gången du ansluter hörlurarna plockar du ut dem ur fodralet och håller pekfingrarna på utsidan av öronsnäckorna. Sedan hittar du dem mobilens (eller datorns) lista över Bluetooth-enheter. I Smart Control-appen kan du välja om du automatiskt vill svara på samtal genom att stoppa in den högra proppen i örat, om du vill använda Transparent Hearing (som släpper igenom ljud från omgivningen) och mycket mer. Just den här funktionen använder jag för övrigt mycket mer än brusreduceringen, den sätts på automatiskt när man svara i telefon och under webbkonferenser, och det gillar jag.
Appen funkar fint, men EQ-funktionen begriper jag mig inte på. Man ska dra fingret över skärmen tills ljudet ändras till önskad inställning. Men man ändrar ljudet annorlunda för vänster och höger öra om man drar mot höger eller vänster, allt är väldigt förvirrande. Lyckligtvis låter det bra i neutralt läge!
Användning
Öronpropparna kan manövreras direkt med fingertryckningar om man vill. Man har olika funktioner på höger och vänster, till exempel styr vänsterfingret låtar framåt och bakåt, samt pausar musiken och svarar om det ringer.
Högerfingret aktiverar röststyrning med en tryckning, medan två aktiverar Transparent Hearing och släpper in ljud från omgivningen. Tre tryckningar aktiverar eller inaktiverar brusreduceringen. Till att börja med kan det verka överväldigande, men man vänjer sig. Och man kan anpassa styrningen som man vill i appen.
Ljudfördröjning
Efter att ha provat True Wireless 2 med spel och filmer måste jag tyvärr konstatera att fördröjningen på 200–300 millisekunder är för lång för att man ska få någon större inlevelse. Det är ganska irriterande när man spelar bilspel och hör varje växling och krasch efteråt. Det här är inte alls något som Sennheiser är ensamma om, men de har mycket att lära av exempelvis Powerbeats Pro.
Ljudkvalitet
Själva ljudkvaliteten är identisk med True Wireless 1, så om du redan har föregångaren är det kanske inte speciellt lockande byta till den nyaste. Om du inte blir såld på batteritiden, förstås.
Basen är fyllig och tight, vilket gör det kul att lyssna på både pop och hiphop. Trots det är den inte dominerande, vilket den har en tendens att bli i exempelvis RHA TrueConnect och Supra Nero-TX. Sångröster är vackra, det finns gott om luft och fin storlek på gitarr och piano. På samma gång är upplösningen bättre än i Powerbeats Pro, och mellanregistret är också fylligare och mer naturligt hos Sennheiser.
Detaljer
Kvinnliga röster har den nödvändiga luften, samtidigt som det är bra grepp om kraften i bröstklangen. Susanne Sundfør har en krävande röst. När den är som bäst är den lika vacker som kraftfull, men i dåliga hörlurar och öronproppar skär den mer i öronen än när Freddy Krueger drar sina knivfingrar över svarta tavlan (referens till Freddy’s Dead, för den som undrar). Momentum True Wireless 2 får fram rösten med både kraften och luftigheten intakt. Eller rättare sagt: så mycket luft som man kan förvänta sig med Bluetooth. För nej, varken aptX eller AAC, som de här propparna har, ger helt okomprimerad ljudkvalitet.
Det närmaste man kommer full ljudkvalitet är aptX HD eller – ännu hellre – Sonys LDAC-kodek. Ingen av dessa hittar du i Momentum True Wireless 2, då får du byta till Sony WF-1000XM3.
Sony-propparna, som är en av våra favoriter rent ljudmässigt, är aningen mer måttfulla och balanserade i basen, Sennheiser har lite extra energi i diskanten för att få fram detaljerna, men det har inte Sony brytt sig om. WF-1000XM3 är helt enkelt ännu mer linjära. Men jag tycker att Sennheiser får fram dynamiken i musiken bättre, det låter mer livligt. Och där Sony har en tendens till korta dropouts, som hörs som knastrande, så finns det inget sådant alls i Momentum True Wireless 2.
Slutsats
Sennheiser Momentum True Wireless 2 är precis lika bra som sina föregångare när det gäller ljudet, och även när man pratar passform. Båda är strålande, så vi förstår mycket väl varför Sennheiser inte har ändrat på ett vinnande recept!
I stället har de förbättrat andra saker. Allra viktigast är batteritiden, som har gått upp från 4 till 7 timmar i själva propparna och från 8 till 21 timmar extra i fodralet. Med sammanlagt 28 timmar kan man tryggt lämna laddaren hemma när man åker på semester. Vilket väl blir någon gång 2021 …
En annan förbättring är aktiv brusreducering, som dämpar de låga frekvenserna som propparna inte stänger ute på egen hand. Den är inte supereffektiv, men funkar godkänt.
Om du har 1:an sedan tidigare bör du bara byta till 2:an om du stör dig på den korta batteritiden. För alla andra är det väl värt att använda de extra hundralapparna på True Wireless 2, i stället för att köpa 1:an på rea!
Det här är vår nya referens, som konkurrenterna måste slå i framtiden!
Mätningar
Frekvenskurvan ser snygg ut, bortsett från en lite kraftig förstärkning över 6 kHz. Man skulle kunna tro att detta ger intryck av en för stark diskant, men rent subjektivt uppfattas öronpropparna som välbalanserade. Frekvensresponsen är identisk med föregångarens.
När det gäller Powerbeats Pro har den dippar vid både 7 kHz och 15 kHz, vilket ger den en lite ”monoton” men distinkt diskant runt 10 kHz. Personligen föredrar jag Sennheiser. Sony har egentligen en jämnare frekvensrespons än de båda andra. Mer naturlig i basen än Sennheiser, men sammantaget upplevs Sennheiser som mer dynamisk och engagerande.
Lite av det subjektivt tjusiga ljudet i Momentum True Wireless 2 kan bero på förvrängning. Man ska inte läsa in för mycket i detta, vi kan inte helt garantera precisionen i miniDSP EARS. Men den kan ge en fingervisning.
Grundtonen är kurvan överst. Den kantiga bruna kurvan längst ner är brusgolvet.
Ovanför syns två kurvor på varandra, det här är den andra ordningens harmoniska och den totala harmoniska förvrängningen, som stämmer väl överens med att andra ordningens nästan utgör hela den harmonisa förvrängningen. Den här kurvan följer nästan brusgolvet hela vägen, och även om den ligger över så ser det inte illa ut alls. Den nedersta senapsgula kurvan är tredje ordningens harmoniska förvrängning. Den ligger en bra bit under brusgolvet nästan hela vägen.
Konkurrenterna förvränger mer
Med Powerbeats Pro ser vi att den har mer förvrängning än Sennheiser. Särskilt i det tydligt hörbara registret runt 2–3 kHz. Här sticker också den fula tredje ordningens harmoniska förvrängning upp genom brusgolvet.
Sony WF-1000XM3 har en hel del förvrängning runt 1 kHz, och dessutom en hel del tredje ordningens, som sticker ut långt över brusgolvet.
Detta kan vara en del av förklaringen till varför Sennheiser Momentum True Wireless 2 sammantaget uppfattas som en bättre musikförmedlare.
Obs! Allt är uppmätt med aptX och AAC. Sony-hörlurarna skulle förmodligen ha sett annorlunda ut med LDAC, men detta stöddes inte av Windows-datorn som användes för mätningarna.