Videorecension: Bang & Olufsen Beosound Balance

Delar av detta test är från mars 2020, när vi testade Beosound Balance första gången. Då testade vi en högtalare. Nu har vi testat med två, så artikeln är uppdaterad med våra intryck i stereo.

Om du gillar bra ljud men har för vana att kamouflera eller gömma undan högtalarna så bör du kanske i stället överväga hifi-produkter som är så vackra att titta på att de förtjänar att visas upp!

Danska Bang & Olufsen har en lång tradition att tillverka otraditionella hifi-produkter, med en byggkvalitet utöver det vanliga och ett utseende som får folk att börja dregla. Och välgjord teknik och ett ljud som är tillräckligt bra för att tillfredsställa kräsna öron.

Ett exempel på en sådan högtalare är den parabolformade trådlösa högtalaren Beoplay A9, som står läckert tillbakalutad på tre ben och är både potent och välljudande.

Det är just A9 som har varit inspirationskällan för den röststyrda smarthögtalaren Beosound Balance. Det hade man kanske inte kunnat gissa, de ser ju helt olika ut! Det beror på att A9 är gjord för att stå på golvet – och både ska kunna smälta in i interiören, men också sticka ut – medan Balance har fått samma uppgift, fast i bokhyllan.

Vacker skapelse på bänken

Jag skulle avråda från att ställa en högtalare i en trång bokhylla, men en vacker varelse som Beosound Balance kan stå på en TV-bänk eller liknande. Då får den luft runt sig, vilket den behöver för att skapa en stor ljudbild, men har ändå ha en diskret placering som pryder rummet den står i. Köper du ett par måste du tänka på att de ska stå symmetriskt så att du får fördelen av en stor och tjusig stereoljudbild. Till exempel på var sin sida om TV:n.

Utnyttjar väggen till sin fördel

Beosound Balance är en cylinderformad och läcker högtalare med både AirPlay 2, Chromecast och Bluetooth inbyggt. Den går även att styra med Bang & Olufsens egen app och där kan man också para ihop två stycken så att de spelar i stereo. Tidigare kunde man skapa ett stereopar genom Google Home-appen, men det var tydligen inte alltid lika stabilt, enligt Bang & Olufsen själva. Nu finns det officiellt stereostöd genom B&O-appen, vilket garanterar en sömlös upplevelse.

I vårt fall har högtalaren en bas av naturfärgad ek och ett toppkabinett som är överdraget av sandfärgad ull, med en missilformad bas i kopparfärgad aluminium. De två är avgränsade av en konkav, cirkulär grill i samma färgade aluminium. Högtalaren finns även i svart, men den har jag bara sett på bild.

Tillsammans utgör kreationen ett formspråk som passar in perfekt i en modern inredning och som kommer att få även den mest hängivna feng shui-anhängaren i balans med universum. Man behöver bara kasta en hastig blick på högtalaren för att inse att den kostar pengar.

Så skapar en enda högtalare stort ljud

Den runda formen har dock främst ett ljudmässigt syfte. Högtalarelement är placerade hela vägen runt, närmare bestämt sju stycken: fyra fullregister sitter symmetriskt runtom, där de minsta pekar 130 grader snett bakåt och de två största snett framåt. Ett diskantelement sitter i mitten längst fram. Du kan välja att lyssna på 360-ljud som spelas likadant åt alla håll (mono) men om du väljer att spela framåt så använder högtalaren avancerad signalbehandling för att utnyttja bakväggen till sin fördel.

Du kan också spela ut mot en av sidorna, vilket kanske kan vara en fördel om du har en öppen kökslösning och vill ha musik när du är i köket och lagar mat. Eller vid något annat tillfälle när du måste lyssna från en helt annan vinkel än du brukar.

Fasförskjutning

De två bakre elementen spelar då fasförskjutet (tidsförskjutet) och målar upp en stor men diffus ljudbild som reflekteras tillbaka från bakväggen. Detta ger en mycket större ljudbild än vad som är normalt från en enda högtalare. De framåtriktade elementen återger ljudet på vanligt sätt och ska se till att instrument och sångröster framträder klart och tydligt. På det här sättet får man ett rent och distinkt stereoljud, omgivet av en diffus rumsklang. Det fyller förhoppningsvis rummet på ett helt annat sätt än vad en enda Sonos Five – eller för den delen B&W Formation Wedge – gör.

När två högtalare ska spela ihop

När du ansluter två Balance-högtalare i stereo via appen är ljudläget Optimalt inställt som standard. I detta använder högtalarna fasmanipulation, som nämnts ovan, och tillsammans skapar de en ännu större holografisk ljudbild. Du kan också välja andra lägen som Lounge, Speech och Party, men ett stereopar fungerar bäst med Optimal. I appen kan du även välja vanlig stereo, där de bara spelar sin egen ljudkanal direkt rakt fram. En bugg i appen gör att denna heter Right hos mig, jag ställde in den högra högtalaren först. Du kommer att se den som antingen höger eller vänster.

Två baselement

För att ge tyngd och kraft åt basregistret sitter det två baselement och spelar i push/push-konfiguration: ett sitter i träkabinettet och ett är dolt bakom all aluminium. Med en maxeffekt på 200 watt till varje baselement (sammanlagt 880 watt för hela konstruktionen) lär det ge tillräckligt med kraft i vardagsrummet.

Uppkoppling

Att koppla in Beosound Balance är enkelt. Du sätter på den och laddar ner Bang & Olufsen-appen till mobilen. Appen hittar högtalaren med hjälp av Bluetooth och ansluter den till det trådlösa nätverket. Eller så kan du använda ethernet-kabel, och eftersom högtalaren har två sådana kontakter slipper du att den ockuperar den enda kontakten från väggen eller routern. Nästa enhet kopplas bara in direkt från högtalaren. Har du två högtalare så får du valet att koppla ihop dem i stereo.

Första gången du ställer in högtalaren sätter den igång en enkel rumskorrektion där den med hjälp av sina inbyggda mikrofoner lyssnar efter om den står intill en vägg eller ”ute i fria luften”. Sedan väljer den inställning därefter. I verkligheten handlar det om att anpassa basresponsen så att den inte blir överdrivet svulstig om högtalaren står intill en vägg eller i en bokhylla.

OK Google!

Som nämnts är Beosound Balance smart och har Google-assistenten inbyggd. Öppna bara Google Home-appen och lägg till Balance för att inkludera den i Google-smarthemmet. Sedan kan du prata med den som vilken Google-högtalare som helst. Den är precis lika smart – och lika dum – som Google Nest Mini och dess släktingar. Fråga om vädret, be den att spela musik från Spotify, YouTube Music eller radio, och om du har en anslutit robotdammsugare, persienner eller smart belysning till Google Home så kan du styra dem också genom Beosound Balance. Prova också med avancerade röstkommandon som den förmodligen inte förstår så mycket av. Här finns mycket kul för hela familjen!

Styrplatta på toppen

På ovansidan av högtalaren finns en pekplatta. Där kan du höja och sänka volymen om du inte vill använda mobilen. Det gör du genom att bara dra fingret längs kanten. Du måste använda en fast hand, för du behöver trycka lite. På ovansidan hittar du även play/paus.

Det finns fyra minnen för snabblagring. I stället för siffror är de illustrerade med ett visst antal prickar (1-4), inspirerade av punktskrift. För att lagra ett kommando håller du inne en knapp tills ett ljud hörs och du blir tillfrågad av Google-assistenten vilket kommando du vill lagra. Till exempel: ”Spela listpop på Spotify” eller ”Vad blir det för väder i dag?”

Avancerade makrokommandon (rutiner) går också, men för att ställa in sådana måste du ha engelska som språk på mobilen. Jag är inte helt säker på varför Google ännu inte har tagit med rutiner på svenska.

Maestro, musik!

Hur låter då denna kreation? Tja, direkt ur kartongen spelar högtalaren med ljudinställningen Optimal och 360 graders spridning, och det går hur bra som helst. Inga problematiska frekvenser eller missfärgningar någonstans, och det är uppenbart att det finns gott om kraft. Basen framträder med fin fysik och det låter dessutom luftigt och transparent.

Men det blir tämligen diffust med en mono-ljudbild som försöker fylla rummet. Sångröster drar sig för långt in i musiken.

Sagolikt med ”rätt” ljudläge

Fram med appen och välj ljudriktningen ”framåt” i stället. Fortfarande i Optimal-läget. Och har du sett! Den instrumentala inledningen till Billie Eilishs James Bond-ballad No Time To Die fyller vardagsrummet på ett nästan magiskt sätt, med en stor rumsklang som jag aldrig hade kunnat tro kunde komma från en enda högtalare. Den här stora ljudbilden måste väl vara konstlad och låta illa när Eilishs röst kommer in?

Men icke. Hon framträder i mitten, där hon ska. En bra bit ut i rummet, svävande i luften. Jag spelar ganska så högt och glömmer av lite att låten bygger upp sig till ett crescendo mot slutet. Tål högtalaren det? Håller dynamiken? Jadå. Med stor självklarhet. Här finns det massor av kraft och transparensen och detaljeringen i ljudbilden är av en annan kaliber än i billigare trådlösa högtalare. Det inkluderar faktiskt även Bowers & Wilkins Formation Wedge.

Som jämförelse är Wedge mer slapp i basen, med mer än en antydan till loudness-faktor. Den har inte heller samma dynamik och upplösning i röstregistret och låter på det stora hela mer instängd än Beosound Balance. Särskilt från bokhyllan, där det är naturligt att ställa den.

Samma sak händer när B&O spelar klassisk musik, en stor flygel breder ut sig i rummet utan att det går ut över snärten i tangenterna. Jag måste erkänna att jag inte trodde att Beosound Balance skulle utklassa Wedge med så bred marginal.

Rock

Undantaget är rock. När Green Days distade gitarrer trycker till i Father of All … och jag rattar upp ljudet blir det för platt och livlöst i basen, medan B&W Formation Wedge har betydligt mer tryck i bastrumman. Men det är konstlat, för den här musiken är faktiskt så platt mixad som den låter med B&O. Tja, åtminstone nästan. För om man drar på för mycket så kommer DSP:n i Balance att hålla tillbaka baselementen så att det låter platt. Här har B&W-högtalaren en fördel, den håller sig fyllig på högre decibelnivåer. Det är förmodligen därför som jag jag hellre skulle vilja ha Wedge om jag bara skulle lyssna på rock och metal.

Ljudinställningar

Det finns andra ljudlägen som Lounge (mörk klang), Speech (ljusare och skarpare) och Party (mer bas), men Optimal med framåtriktat ljud är det jag alltid kommer tillbaka till. Dessutom finns tonkontroll (Equalizer) där jag tycker att det låter fint om man dämpar diskanten ett snäpp och höjer basen med lika mycket.

Sedan finns det ett ”ljudhjul”, med en prick i mitten som man kan flytta vart som helst på ett tvådimensionellt plan. Tidigare var det väldigt svårt att veta vad Ljus, Energisk, Varm och Avslappnad betydde, men i den senaste versionen av appen är det lättare att se vad som ger stark eller svag bas eller diskant och stegen mellan dem. Om jag skulle ställa in något här så hade det blivit ett litet snäpp mot Varm, men bara lite. Och inte om jag redan dämpat diskanten och dragit upp basen i Equalizern.

Ljudet av två i stereo

Hur är det då med två högtalare i stereo? Kort och gott: ännu bättre! Ljudkaraktären är densamma, men ljudtrycket som går att få innan basen börjar plana ut fördubblas. Men det är inte det som är viktigt här. När ljudbilden sträcks ut mellan de två högtalarna fylls rummet på ett helt annat sätt. I Optimal-läget har jag ett gigantiskt ljudlandskap framför mig. Och med bättre placering av instrumenten än från en enda högtalare. Det låter mer äkta.

Fasresponsen mellan de två högtalarna är mycket bra, sångrösterna är fint centrerade i mitten, utan att smetas ut diffust längs sidorna.

I direkt stereoläge är ljudet plattare och tamare än i Optimal-läget, i de flesta situationer och rum skulle jag därför ha valt Optimal.

Värd pengarna?

Hurivida Beosound Balance är värd pengarna eller inte beror i slutändan på hur mycket extra man är villig att betala för det grymt läckra och välgjorda utseendet.

Högtalarna låter väldigt bra, och jag förstår mycket väl om du gillar det här ljudet bättre än till exempel Devialet Phantom I. Priset på två högtalare är givetvis dubbelt så högt som med en, men om du är särskilt intresserad av bra ljud, och vill också använda högtalarna som TV-högtalare, så skulle jag överväga två. Tyvärr har de ingen HDMI-ingång, så TV:n måste kopplas in med en optisk kabel. Men det är helt OK.

Ljudet är inte riktigt i klass med B&W Formation Duo, men är priset lägre för B&O-högtalarna också. Fast det är kanske som fristående högtalare som Balance imponerar mest.

Jag har nog aldrig hört någon ensam högtalare som har lika stor ljudbild som Beosound Balance. Så om du vill ha en högtalare i vardagsrummet som både är en vacker syn och som dryper av byggkvalitet och kärlek till interiören – och som låter imponerande stort, transparent och dessutom potent – så skulle jag definitivt överväga Balance. Då behöver du ju inte heller någon ljudkälla eller förstärkare, så totalpriset är inte så farligt.

Om du vill ha multiroom med många högtalare kan du faktiskt köpa billiga Google Nest-högtalare till resten av hemmet och gotta dig med den här highend-högtalaren i vardagsrummet. I stället för att ha en stor Sonos i ett rum och flera små Sonos i de andra rummen. Det kan hända att det är bättre att ha kungligt ljud i ett rum och dåligt ljud i andra än att ha helt okej ljud i alla rum. Och betala samma totalsumma.

Beosound Balance: Slutsats

Bang & Olufsen Beosound Balance är en trådlös och smart högtalare som man till en början tycker verkar vara alldeles för dyr. Vi ska inte alls underskatta vikten av ett fint yttre, men misstanken finns där om att man kanske får betala väl mycket för det. Om B&O-faktorn innebär att priset fördubblas mot vad högtalaren egentligen är värd så vore det vansinne att rekommendera den.

Lyckligtvis låter högtalaren så bra att den motiverar prislappen. Den är så mycket bättre än sina billigare konkurrenter, bland annat tack vare den smarta ljudbehandlingen som ger en enorm ljudbild utan att låta konstlad. Instrument och sångröster är klara som dagen och ljudet är plenty kraftfullt. Jag ska inte påstå att du får designen på köpet. Den kostar. Självklart. Men inte mer än att om högtalaren tilltalar dig så bör du definitivt lyssna på den och sedan själv bestämma dig för vad du tycker. Den bör också provlyssnas i stereo, ett par sådana här är kanske precis vad du letar efter.

Frun i huset här hemma blev åtminstone förälskad vid första ögonkastet. Och själv hade jag definitivt också kunnat trivas med den.