PX7 är Bowers & Wilkins andra försök med brusreducerande hörlurar.Rent designmässigt är den en frisk fläkt, som svämmar över av svarta plastlurar.

Ett par märkvärdigheter i föregångaren PX är fixade. Med en knapp på vänster öronkåpa kan man växla mellan brusreduceringsnivåerna Hög och Låg, och dessutom helt Av. På den högra sitter knappar för att starta och pausa musik och samtal, samt ändra volym.

PX7 är de första hörlurarna jag har testat som har den nya kodeken aptX Adaptive. Detta är i grund och botten aptX och den mer högupplösta aptX HD i en och samma kodek.

I sann B&W-anda finns det gott om bas i PX7. Diskantregistret är mycket distinkt, kanske lite väl hårt. Mellanregistret är ganska återhållsamt. Ett piano låter ganska så luddigt, även om efterklangen är stor och luftig.

USB-C-anslutningen kan inte bara användas för att ladda utan även överföra ljud digitalt med 24 bit/96 kHz-upplösning. Det ger luft och fler detaljer i toppen.

Med brusreduceringen aktiverad blir det tyst på kontoret. Men det händer något med ljudet också. Själva klangkaraktären är densamma men musiken tappar en del dynamik. Det blir plattare och basen planar ut. Det finns fortfarande mycket bas, den är bara inte lika taktfast.

Slutsats

Bowers & Wilkins PX7 är en fin hörlur som osar av både lyx och byggkvalitet, och jag älskar att den kan spela högupplöst musik via USB.

Om du älskar bas så finns det mycket att gilla med PX7. Tyvärr följs det inte upp riktigt av de ljusare tonerna och mellanregistret är väl återhållsamt. Och även om brusreduceringen i stort sett är bra så är den ojämn när man sitter på en skakig buss eller går omkring ute och det blåser friskt.

 

Också i detta test: