När den första Beats-modellen Studio såg dagens ljus 2008 exploderade hörlursmarknaden, och den bara fortsatte att växa. Helt plötsligt såg man ungdomar med stora öronkåpor på huvudet, i stället för de ynkliga öronpropparna som ingick till musikspelarna.
Att hifi-entusiaster rynkar på näsan över Beats är helt irrelevant. Vi är skyldiga märket ett stort tack för att det över huvud taget finns ljudintresserade ungdomar, för när det gäller rekrytering av nästa generations audiofiler har resten av hifi-branschen inte gjort något storartat jobb. På sätt och vis har Beats haft samma inflytande på ungdomen som Cerwin-Vegas partyhögtalare hade på sin tid. När häftig och tuff bas trumfade korrekt och analytiskt ljud
Min personliga ljudsmak har varit långt ifrån Beats. För min del har basen varit för fet, ”smetig” och öronbedövande, och det har saknats detaljer i det viktiga övertonregistret. För att inte tala om bling-faktorn med gulddetaljer på blank plast, som jag aldrig har fallit för. Men jag förstår att det är lockande för ungdomar.
Mer raffinerad
Beats har hållit fast vid sin formel, ända från början när de gjordes av Monster och genom uppköpet av Apple 2014. Men på senare vid har vi börjat se mer förfinade versioner av huvudmodellerna. Inte minst blev jag överraskad av de första helt trådlösa öronsnäckorna Powerbeats Pro, som lät väldigt engagerande eftersom de hade tonat ner den svulstiga Beats-basen. Och som hade en fantastisk stabilitet i den trådlösa överföringen.
Brusdämpning
Nästa modell med Pro-beteckningen heter alltså Solo Pro. Det är en mer raffinerad utgåva av den kompakta on-ear-modellen Solo, som i sin senaste version heter Solo3. Pro-versionen är matt i stället för glansig och har genomgående högre materialkvalitet – inte minst på kuddarna, som dessutom är ännu tjockare för att sitta skönare. Men det viktigaste är att Pro-versionen har fått aktiv brusreducering, vilket innebär att den konkurrerar direkt med Bose och Sony, som är de överlägset största i brusreduceringsklassen. Även om alltså Beats modell ligger utanpå örat, och inte runt öronen som de större hörlurarna gör.
Inkoppling
Eftersom Beats numera ägs av Apple säger det sig nästan självt att man får ett par Apple-egenheter med på köpet. För det första är laddkontakten Lightning i stället för någon av USB-varianterna. Det bör fungera fint även för de som inte redan har en iPhone och därmed inte har gott om Lightning-kablar liggande. Man får bara se till att hålla extra kolla på kabeln som ingår.
För iPhone- och iPad-användare görs den trådlösa anslutningen genom att sätta på hörlurarna och hålla dem i närheten av telefonen. Då dyker Solo Pro upp på skärmen och det är bara att bekräfta och börja spela musik. Android-användare måste gå en liten omväg, men parkopplingen är långt ifrån komplicerad då heller. Hitta bara hörlurarna i Bluetooth-listan på mobilen och välj.
Noise Cancellation
Som nämnts ovan har Solo Pro brusreducering. Den är aktiverad från början. Om du trycker på knappen under vänster öronkåpa en gång så växlar den till att i stället förstärka ljud utifrån. På så sätt kan du höra vad som händer i trafiken eller när någon pratar med dig. Tryck två gånger för att stänga av brusreduceringen helt. Då ska batteritiden öka från 22 timmar ända till 40 timmar! Snabbladdning stöds, du får 3 timmars musik med bara 10 minuters laddning.
Komfort och användning
När det gäller komforten så är den väldigt bra om du frågar mig. Att kuddarna är tjockare än i Solo3 känns tydligt eftersom kåporna sitter mjukare på öronen. Fast bygeln sitter ganska så hårt mot huvudet, vilket naturligtvis ser till att hörlurarna inte är lätta att skaka av sig, men också gör att man känner av den efter ett tag. Komforten är alltså inte riktigt på samma nivå som Bose NCH 700 och Sony WH-1000XM3.
Användarvänligheten är däremot finfin. Att koppla ihop med iPhone är superenkelt, och de fysiska knapparna på höger hörlur som höjer och sänker volymen kan man inte missa. Till skillnad från svepfunktionerna på andra hörlurar, som ofta lever sina egna liv. Ska du däremot hoppa mellan låtar så har iPhone-ägare fördelen att Siri alltid är aktiverad, så du säger bara ”Hej Siri, spela nästa” eller ”spela förra”. Android-användare måste ta upp mobilen ur fickan för att byta låt.
Den trådlösa anslutningen är utmärkt, precis som med både AirPods Pro och Powerbeats Pro. Du kan gå ungefär 50 meter bort mobiltelefonen utomhus om du vill.
Ljudkvalitet
Och så till den punkt som överraskade mig. Ljudet. Jag förväntade mig en fet och tung bas som drar uppmärksamheten från det viktiga mellanregistret där sångrösternas klangfärger ligger, plus så gott som alla instrument. För att inte tala om diskantregistret, som ger både luft och storlek åt ljudbilden.
Men medan Solo3 har mycket av värmen och fylligheten som jag räknade med (fast hade bättre ljud än jag hade förväntat mig) så har Pro-modellen en mycket mer återhållsam bas.
Någon partypuckel finns inte, i stället har vi att göra med en diskret bas rent tonalt, som kan skilja två olika kontrabaser från varandra på ett helt annat sätt än jag hade föreställt mig.
Bra på klassiskt
Solo Pro är välstädad i hela tonregistret och öppnar upp ljudbilden och ger mer rymd åt klassisk musik. Fioler får gott om spelrum och upplevs imponerande trovärdiga. Faktum är att Maurizio Pollinis flygel har en ännu bättre klang när han tolkar Chopins Sonata op. 58 än med min favorit bland brusreducerande hörlurar, Sony WH-1000XM3. Sony-lurarna har en mörkare klang och en snävare rymd, med mindre luft. De har däremot mer kött på benen längre ner, där Beats faktiskt kan upplevas en aning tunna. Vem hade väl kunnat tro det?
Jabra Elite 85h är en annan spännande brusreducerande hörlur, framför allt eftersom den har så bra ljud med tal. Men den låter bra också, och klår Beats på klassisk musik. Eftersom Jabra har ett större, varmare mellanregister som ger fioler välbehövlig värme. Just på den punkten gillar jag faktiskt Powerbeats Pro-propparna ännu mer än Solo Pro.
Men med popmusik med hårdare rytmer är det tvärtom. Solo Pro trycker till i refrängen bättre i Emma Steinbakkens Pretty Little Secret än vad Jabra mäktar med. Å andra sidan klår Sony dem båda när basrytmer ska masseras in i skallen. Fast det är inte heller poängen med Solo Pro, vill du ha det så får du köpa Solo3 istället.
Brusreduceringen
När det gäller brusreducering är det Sony WH-1000XM3 som är referensen. Inte heller Solo Pro slår dem, i synnerhet lågfrekventa ljud filtreras bort mer effektivt av Sony, som alltså är bättre på att dämpa oväsen från flygmotorer inuti kabinen. Men kabinbuller är mer än ständiga motorer, till exempel den evigt cirkulerande luften i kabinen som viner mer högfrekvent. På detta område är Beats effektiva och kan mäta sig med de bästa. Och så får jag inte heller någon vakuumkänsla inuti huvudet med Beats brusreducering, vilket jag får i större utsträckning med Sony.
Sony har däremot ett mer elegant sätt att släppa igenom ljud när någon vill prata med dig, man lägger bara handen över öronkåpan. Med Solo Pro måste man veta att knappen sitter på undersidan av den vänstra kåpan och pricka den med tummen. Det är inget stort problem, bara lite smågnäll om jag ska vara petig. Och det ska jag ju.
Slutsats
Ju mer jag använder Beats Solo Pro, desto mer gillar jag dem. Och det är ett bra tecken. Särskilt när jag trodde att jag inte skulle gilla dem. I stället för att vara bastunga och ha en beslöjad klang så är de öppna och välbalanserade. Men har samtidigt ett bra grepp om rytmer. Brusreduceringen är också bra.
Det finns saker som ger minuspoäng, som att basen kanske är en aning för tunn. Bastrumman kunde gott ha tryckt till hårdare och tuffare. Det finns också en ganska kraftig dämpning i det nedre diskantregistret, i ”närvaroregistret”, som gör att röster inte framträder riktigt som jag vill. Det är mycket bättre än befarat, men på just det här området är faktiskt Powerbeats Pro-öronpropparna bättre.
Eftersom Solo Pro är on-ear-hörlurar, som vilar utanpå öronen, klämmer de efter ett tag. Over-ear är mer bekvämt i längden.
Annars har jag inga reservationer mot att rekommendera Beats Solo Pro.