Recension: Anna

Det går en klar röd tråd genom den lekfulle, franske regissören Luc Bessons filmografi: han helt enkelt älskar actionhjältinnor. Helst i långa, blonda och smala versioner, och de ska skjuta och slåss som om det inte finns någon morgondag.

Från hårtslående (och sårbara) Anne Parillaud i Nikita (amerikansk nyinspelning, Point of No Return med Bridget Fonda), via Lolita-aktiga Mathilda i klassiska Léon, till Milla Jovovich i Femte Elementet och Joan of Arc, äventyrliga Louise Bourgoin i Adèle och Mumiens hemlighet till yppiga Scarlett Johansson i häftiga Lucy. Alla är starka kvinnor som opererar på mäns territorium.

Besson föredrar långa, smala fotomodeller är ingen hemlighet, i Anna får vi se den riktiga, ryska fotomodellen Sasha Luss i sin andra Besson-film. Luss spelar moskoviten Anna som hamnar i dåligt sällskap, bland droger och brottslighet, men som ”räddas” av KGB i början av 1990-talet. Genom en fransk modellbyrå, där KGB-chefen Olga (Helen Mirren) har ett finger med i spelet, får hon en modellkarriär i Paris. På ”fritiden” avrättar hon fiender till Ryssland.

Anna är, på gott och ont, en klassisk Besson-film med häftiga, starkt överdrivna actionscener, mängder av eldstrider, knorrar i handlingen, stereotypa karaktärer och en supertuff kvinnlig huvudroll. Bessons främsta mål är alltid att underhålla, något som han inte heller försöker dölja, undertonerna är girl power och pro-feminism. Och den här gången lyckas (den mycket ojämna) Besson på båda dessa plan.

Luss är ett fynd som den arketypiska supermodellen som har vett i skallen och skjuter och slåss som en enmansarmé. Massor av underbara, popcorn-aktiga actionscener som inte utger sig för vara något annat än de är. Klyschorna radar upp sig, persongalleriet är endimensionellt och Helen Mirren är på gränsen till en karikatyr av KGB-agenten. Men allt är så lekfullt överdrivet, med läckra actionscener och en helgjuten huvudroll, att vi låter oss charmas.

En riktig guilty pleasure-film. Långtifrån lika bra och dyster som Nikita, som den brås starkt på, men ändå en snygg kvinnlig actionhjälte för vår tid. Både Luke Evans och Cillian Murphy blir stupida biroller i Annas klyftiga plan. Besson väver en intrikat, om än inte direkt oförutsägbar, historia med gott om tidshopp och karaktärer som alla har sin egen agenda. Mot slutet blir flykten från KGB-byggnaden lite väl over-the-top, nästan parodisk, men stilen håller för 4 otroligt underhållande stjärnor.

Tyvärr släpps Anna inte på 4K i Skandinavien, däremot är både bildkvaliteten och ljudspåret (Dolby Atmos) ovanligt imponerande för att vara Blu-ray. Inget bonusmaterial.