Superkompakt vidvinkel

Den här kompakta 16 mm-vidvinkeln väger bara 155 gram och är ett perfekt val för de som letar efter en skarp 24 mm-vidvinkel. Vilket är den effektiva brännvidden på Fujifilm-kameror med APS-C-sensorer.

Objektivet är faktiskt vädertätat och har både fokus- och bländarring. Det passar ypperligt för landskapsbilder – även i dåligt väder – eller på resor eftersom det är så litet och lätt.

Den effektiva brännvidden på 24 mm passar fint för stadslandskap och gatufoto, och med f2,8 som största bländare fungerar det även i svagt ljus. Närgränsen är bara 17 cm, så det fungerar bra som ett – måttlig – makroobjektiv med 0,13x förstoring.

Objektivet har internt fokusering och autofokusen är snabb och tyst. På insidan finns det i och för sig inte mycket som ska flyttas runt, men ändå. Konstruktionen består av 10 element i 8 grupper och är utrustad med nio rundade bländarlameller.

En så här kort brännvidd betyder ofta vinjettering och förvrängning, men här har Fujifilm bra kontroll över både och. Vinjetteringen – ljusförlusten i hörnen – är så måttlig att det inte är något att bry sig om. Och förvrängningen är chockerande liten för en 16 mm, och knappt synlig om man inte går väldigt nära inpå motivet.

Även ströljus och kromatisk felbrytning är välkontrollerat, så vad mer kan man begära för de här pengarna?

Slutsats

Fujifilms billiga 16 mm-vidvinkel är ett förträffligt objektiv som är så bra att man nästan avundas Fuji-användarna. Det tar plats i den långa raden strålande och billiga objektiv som tyvärr bara passar till Fujis X-T-kameror – till exempel X-T30, som är kameran vi testade med. Ljusstyrkan är måhända ingenting att skriva hem om, men optiska prestanda är definitivt värda pengarna. Dessutom är objektivet litet, lätt och vädertätat.

Fulländad, ljusstark zoom

Canons ljusstarka RF 28-70mm är så långt man kan komma från alla de sedvanliga zoomobjektiv som brukar ingå till kameror. Detta är det ljusstarka, knivskarpa alternativet till RF 24-105mm f4, med prestanda i klass med RF 50mm f1.2.

Den massiva zoomen med hela 104 mm diameter och 95 mm filterfattning är ett slags tour de force från Canons optiska division. Ett flaggskeppsobjektiv till de spegellösa fullformatkamerorna i EOS R-serien, med enastående ljusstyrka och extrem optisk kvalitet.

Men f2 är ett djärvt val. Det gör objektivet mycket större och tyngre eftersom det kräver mycket större glasyta, och priset blir därefter. Dessutom riskerar man att optiska prestanda sjunker markant vid full bländaröppning.

Det har knappt någon synligt förvrängning med vidvinkel, och bara måttliga ljusförluster – vinjettering – med full öppning och 28 mm brännvidd. Mäkta imponerande. Objektivet har mycket bra skärpa med bländare 2, extrem skärpa med f2,8 och den bästa skärpan jag har sett i någon zoom från f4 till f16.

Den vädertätade Canon-zoomen är gjord för proffs som behöver ljusstyrka, f2 är väldigt användbart för porträtt där det smala skärpedjupet ger fina, oskarpa bakgrunder. Det är också utmärkt för landskap, bröllop, reportage och mode, fast inte riktigt lika lämpligt för video eller action.

Slutsats

Canon RF 28-70mm F2 L USM är så nära den perfekta normalzoomen man kan komma. Den är åtminstone den bästa i sitt slag som vi har testat, men den kostar i form av budget, vikt och storlek. Alltså är den knappast en zoom för alla fotografer och användningsområden, men för proffs som länge har sett fram emot en användbar, ljus och framför allt knivskarp zoom så blir det inte bättre än så här. Optiska prestanda är snudd på felfria för ett objektiv av den är typen, precis som man bör kunna förvänta sig av prislappen, och bådar gott för fortsättningen för Canons färska EOS R-system.

Den bästa kompaktkameran

RX100 VII är så nära den perfekta allroundkameran man kan komma. Videobloggning, resor, familj, sport, landskap, det finns nästan inga motiv som Sony-kameran inte behärskar.

Version VII är i princip samma kamera som VI, med samma bakgrundsbelysta 1-tums sensor med 20 megapixlar, uppfällbar OLED-sökare, 8,3x zoom med bildstabilisator samt Sonys väldigt fina ansikts- och ögonfokus.

Det som skiljer VI från VII är fokussystemet, som hämtats från fullformatkameran Sony a9, bildhastigheten med och utan fokusspårning, mikrofoningången samt att sökaren inte blir svart (blackout) mellan bilderna när man tar bildserier.

De 425 fokuspunkterna låser sig blixtsnabbt på motivet, som verkligen måste röra sig ovanligt hastigt och oförutsägbart för att kameran inte ska kunna hålla jämna steg. Autofokusen låser sig enkelt på ögonen och även om personen i motivet vänder sig om så klamrar fokussensorerna sig fast som en igel. Imponerande.

Den lagrar råfiler, har USB-laddning och Bluetooth- och wifi-överföring av bilder, samt optisk bildstabilisator som ger skarpare bilder.

Sony-kamerans 8,3x-zoom från 24 till 200 mm är inte lika skarp i hela brännvidden. Vid 24 mm och full bländaröppning (f2,8) syns vinjettering och avtagande skärpa ut mot kanterna. Zoomen är tyvärr snabb på att hoppa upp ett bländarsteg, redan när man passerar 40 mm tappar man ljus eftersom ljusstyrkan sjunker till f4.

Från f5,6 – och framför allt mellan 50 och 100 mm – är skärpan också utmärkt i hörnen, men vid 200 mm sjunker skärpan en smula på grund av diffraktion.

Sammantaget är det här enastående prestanda för en kompaktkamera i den här klassen. Fast det kostar.

Slutsats

Sony behåller sin position som klassledande när det gäller bruskontroll, bilddynamik och färgåtergivning i highend-kompaktklassen. Canon G5X II har dock inte våldsamt mycket sämre bildkvalitet, Canons hudtoner är faktiskt lite varmare och mer tilltalande, och skillnaderna i bruskontroll är bara marginella.

Sony-kameran är kanske inte lika tillfredsställande att använda. Knapparna är små, pekskärmen håller inte riktigt samma klass och ljusstyrkan är inte lika imponerande. Och störst minus är det höga priset, man får en bra systemkamera för samma pengar. Men trots sina brister är RX100 VII ändå den bästa fickkameran.

Den bästa nybörjarkameran

Om låg vikt, skarpa bilder och glädje ska sättas ihop till en kamera så är det här resultatet. Fujifilms lilla kamera är en veritabel arbetshäst med funktioner från översta hyllan. Det märks.

X-T30 är ett slags light-version av T-T3, både rent teknisk och viktmässigt, med i stort sett samma egenskaper. Fast inpackade i en mindre, lättare och billigare kamera.

Det betyder samma X-Trans CMOS-bildsensor med 24 megapixlar, 4K-video utan beskärning och samma analoga rattar på toppen.

Snabb är den också. Med elektronisk slutare är bildhastigheten hela 20 bilder/s, eller 30/s med 1,25x beskärning – det är inte många kameror som hänger med på det. Hela 425 fokuspunkter täcker nästan hela bildytan. De flyttas snabbt med fingret på skärmen eller med styrpinnen på baksidan, och de hittar fokus blixtsnabbt.

X-T30 är suverän för hektiska situationer där autofokus och bildhastighet spelar stor roll om bilderna ska bli skarpa. Autofokusen är blixtsnabb men saknar Sonys extremt exakta ögonfokus. Som är väldigt praktisk att ha när man ska ta porträtt av människor.

Kameran har ganska avancerad 4K-video också, till och med 10-bitars video (4:2:2) ur HDMI-kontakten, och mikrofoningång. Men hörlursuttag saknas.

Ett lite större handgrepp, större sökaryta och en bättre placerad styrpinne skulle ha gjort Fujikameran ännu bättre. Men det går inte att klaga på bildkvaliteten. Som är så felfri det går att få 2019. Den unika bildsensorn ger extremt bra detaljskärpa och Fujifilms bildbehandling är bland de allra bästa. Det ger en färgåtergivning och en kontrast som få fotografer orkar ändra på. JPEG-filerna är helt enkelt perfekta.

Bruset är välkontrollerat upp till ISO 6400 och med kamerans ytterst väl anpassade utbud av filminställningar – som Astia, Provia och svartvitt-läget Acros – får man vackra filmsimuleringar i JPEG-bilderna. Tyvärr är det bara när man filmar video som kameran har ögonfokus.

Slutsats

Det finns mycket att gilla med Fujifilm X-T30. Den är ypperlig att ha med på resor. Den är lätt och kompakt utan att sakna möjligheter. Det är bara vikten som är lätt här, resten av kameran är otroligt kompetent. Tar man med videoegenskaperna, bildkvaliteten och användarvänligheten i beräkningen är detta en nästan helt perfekt allround-systemkamera.

Fullträff från Fujifilm

Eftersom marknaden rör sig mot dyrare systemkameror växer naturligtvis utbudet i de högre prisklasserna. Alla de många nya fullformatkamerorna är ett tydligt tecken på det, även om de har relativt höga priser.

Kan man släppa tvångstankarna på fullformat – om man skulle vara så fängslad av det – så går det att hitta guldkorn i lägre prisklasser också. I vissa fall kan man hitta bättre köp i exempelvis APS-C-klassen. Intresset för bildsensorns storlek är lite överdrivet och Fujifilm har vid upprepade tillfällen visat att man inte alls måste ha 24 x 36 mm bildyta för att bilderna ska hålla hög teknisk kvalitet.

Ett bättre exempel på detta än den här kameran är svårt att hitta. Fujifilm X-T3 tar rejäla kliv framåt på en rad områden. Till exempel bildkvalitet, autofokus, bildhastighet och videoinspelning. Rent tekniskt sett är X-T3 ett ymnighetshorn som på många sätt överträffar de dyrare fullformatkamerornas prestanda.

Fujifilm är särskilt bra på JPEG-konvertering och X-T3 är inget undantag. Vackert mättade färger, mjuka hudtoner samt Fujifilms inbyggda filmsimuleringar gör det till ett sant nöje att titta på bilderna. Bland fullformatkamerorna är det bara Nikon D850, Sony a7r III och Leica SL som ligger på samma nivå.

En ny bildprocessor gör det möjligt att filma i 4K/60p, hybrid-autofokusen har 425 kontrastpunkter och hela 2,1 miljoner fasfokuseringspunkter, och kameran fyrar av bildserier med 20 bilder/s. Eller 30 bilder/s med elektronisk slutare och 1,25x beskärning som ger 16,6 Mp-filer.

Slutsats

Fujifilm X-T3 är klassens solklart bästa allroundkamera. Det är blixtsnabb, en dröm att använda och bildkvaliteten tillhör definitivt i toppklassen. Somliga har säkert åsikter om den måttliga batteritiden och beskärningen av 4K-video, och andra kommer inte att gilla de små knapparna och vill ha ett större handgrepp.

Det finns alltid något att anmärka på, men det ändrar inte på det faktum att detta är ett av de bästa köpen för både proffs och entusiastiska amatörfotografer. Vädertätningen, den stora sökaren, den praktiska pekskärmen och inte minst det fina utbudet av objektiv är bara några av anledningarna till att man ska välja Fujifilm X-T3.

Bästa kameran

Lumix S1R och S1 riktar sig till professionella fotografer – och entusiastiska amatörer – och har samma bajonettfattning som Leica SL. Lumix-kamerorna är utvecklade av Panasonic själva från början till slut och är två snudd på identiska kameror, fast med olika bildsensorer och ett par mindre skillnader.

S1 är seriens allroundkamera med avancerade videofunktioner och en 24-megapixels bildsensor, medan S1R är den högupplösta stillbildsvarianten med en extrem upplösning på 47 megapixlar – och en möjlighet att använda vansinniga 187 Mp!

Kamerorna har inbyggd femaxlars bildstabilisator som flyttar bildsensorn och kompenserar med upp till 5,5 steg, den kan användas med optisk bildstabilisator för att ge uppemot 6 stegs kompensering.

S1R lagrar video i 8-bitars 4:2:0 på minneskortet (XQD eller SD) eller i 8-bitars 4:2:2 på en extern inspelare.

Panasonics praktiska 4K-fotofunktion med upp till 60 bps och 8,3 Mp finns här också, men även i en 6K-variant som ger 18 Mp-bilder från 30 bps-serier. Pre-burst finns också, då tar kameran bilder så länge utlösaren trycks ned halvvägs och lagrar de sista när utlösaren trycks ned helt.

Sökaren har 0,78x förstoring och optik med en lins som faktiskt gör det möjligt att se hela sökarbilden om man har glasögon på sig. Med 9 bilder/s får man inte live-view, det fungerar bara med lägre hastigheter som 5/s eller 2/s. Med kontinuerlig autofokus sjunker bildhastigheten till 6 bilder/s, men då funkar live-view.

Det kan mycket väl hända att de som seriöst överväger en S1R ger blanka tusan i bildhastighet och fokusspårning. De är mer intresserade av bildkvaliteten. Med 47 Mp​​ från en fullformatsensor och en möjlighet att använda 187 Mp, vänder sig kameran till stillbildsfotografer som plåtar landskap, arkitektur, porträtt, reklam och produkter.

Slutsats

Panasonic Lumix S1R är en av de mest intressanta kamerorna på länge. Den är också en av de bästa vi har testat. Låt gå för att den är stor, tung och dyr, men Panasonic har knappt sparat på något. Bild- och videokvaliteten är klassledande för en systemkamera i fullformat, funktionsnivån är skyhög och detsamma gäller byggkvaliteten. Det enda kameran saknar är klassledande bildhastighet och autofokus – och fler objektiv, men det kan ändras snabbt. Panasonic har träffat mitt i prick med S1R, den kommer att få även garvade fotografer att häpna. LS

Världens bästa

Det här är långtifrån en perfekt allroundkamera för alla. Den är inte tillräckligt snabb för sport, kan inte tas med under vatten och det finns egentligen ingen zoom som passar för att plåta vilda djur. Dessutom är den dyr. På det stora hela har Fujifilm GFX 100 gott om begränsningar. Men bildkvaliteten är inte en av dem.

Under de snart 20 år som vi har testat digitalkameror har vi inte sett maken till bildkvalitet. Fujifilms GFX 100 är en mellanformat som har en större bildyta än så kallade fullformat. Därför har den ont om rivaler. Leica S2, Pentax 645D och Hasselblad X1D II, naturligtvis. Men till och med de får se sig besegrade av GFX 100.

Den 44 x 33 mm stora bildsensorn har 102 megapixlars upplösning. Kameran kan lagra 16- och 14-bitars råfiler och filma 4K-video med 10-bitars 4:2:2 ur HDMI-utgången. Och så har den 5-axlars bildstabilisering, 425 fokuspunkter med fasfokus och tar 5 bilder i sekunden. Det gör att Fujifilm-kameran är oerhört användbar för både högupplösta stillbilder och högupplöst video.

Vertikalgreppet är i minsta laget och lite glatt, men det går att leva med eftersom skötseln i övrigt är föredömligt överskådlig med tre skärmar och världens största OLED-sökare.

Men det är bildernas färgdjup, dynamik och avsaknad av brus som räknas mest. Detta gäller inte bara råfilerna utan även de bearbetade JPEG-filerna, som jag inte kan minnas ha sett bättre återgivna i någon annan kamera. För landskap ger upplösningen en oöverträffad detaljnivå, färgdjupet ger oerhört naturtrogna hudtoner, och avsaknaden av bildbrus ger helt rena bilder även i mörker.

Kameran passar lika bra på stativ i studio som utomhus för landskap eller arkitektur – kort sagt: det allra mesta utom sport.

Fujifilm GFX 100 är den bästa kameran vi har testat. När det gäller bildkvalitet. Den har vissa brister i skötseln och är inte någon blixtsnabb actionkamera. Men det finns ingen kamera vi har testat som levererar lika fantastiska bildfiler, och då menar vi inte bara upplösning utan färger, dynamik och kontrast – och tonaliteten som är den bästa vi har sett någonsin. GFX 100 är kostsam och stor och har ett par ergonomiska brister, men det räcker förmodligen inte för att hålla borta fotografer som vill ha den allra högsta bildkvaliteten, kosta vad det kosta vill.