MDR-1000X var en av marknadens allra bästa trådlösa hörlurar med brusreducering. Genom att anpassa brusreduceringen efter lyssnarens hörselgångar tog den konceptet till en ny nivå, och den var dessutom en av de mest välljudande i sitt slag. Det största problemet var att man hörde bastransienter i örat varje gång man tog ett fotsteg på gatan. Det var med andra ord en hörlur som fungerade bäst i sittande ställning.
Kompenserar för atmosfäriskt lufttryck
WH-1000XM2 är efterträdaren, och nu har Sony forskat ännu mer om brusreducering. En nyhet är att tekniken numera tar hänsyn till lufttrycket, så att man kan optimera den i exempelvis ett flygplan. Det görs genom att en sensor mäter lufttrycket och lägger på ett kompensationsfilter när akustiken och mikrofonresponsen påverkas av atmosfäriskt tryck. Det låter väldigt smart, och något jag ser fram emot att få testa nästa gång jag flyger.
Precis som föregångaren kan man stänga av brusreduceringen med en knapp, eller släppa in ljud från omgivningen om man vill det. Batteritiden har ökat från 20 till 30 timmar i trådlöst läge med brusreducering aktiverad. Och det är med kontinuerlig musik i örat, vilket är imponerande.
Läs också: Vi testar 10 trådlösa hörlurar
Med en app anpassas brusreduceringen efter öronen och lufttrycket genom att testsignaler skickas in i örat och ljudet som kommer ut mäts. Det fungerar lysande! Man kan också ställa in ljudet och flytta ljudbilden framåt eller bakåt, eller ut mot sidorna. Framåt och helt avstängd brusreducering hade nog räckt, hur som helst fungerar det riktigt bra.
Brusreduceringen går att reglera steglöst i appen, från full till ingen dämpning alls, och du kan välja om du vill släppa in allt ljud eller bara frekvensnivån där röster ligger. På så sätt kan du höra när någon pratar med dig, även om du stänger ute det flesta andra ljud. Det finns också en toggle-knapp där du växlar mellan olika ljudlägen.
Strålande brusreducering
Under testperioden har vi haft med oss hörlurarna i trafiken och på tåg, där vi kunnat konstatera att brusreduceringen fungerar ypperligt. Ärkerivalen Bose QuietComfort 35 är en av de allra bästa på brusreducering, men får se sig besegrad av Sony. I daglig användning är skillnaden inte så stor, eftersom båda är utmärkta, men Sony har ett litet övertag tack vare ännu effektivare brusreducering.
Jag har försökt mäta brusreduceringen med hjälp av ”pink noise” från stereon och en liten mikrofonmygga placerad i ena öronkåpan. Efter flera mätningar står det klart att Sony dämpar brus med 3 dB mer än vad Bose QC35 gör. Bose släpper dessutom igenom fler höga frekvenser än Sony, vilket gör att bruset hörs tydligare.
Med föregångare MDR-1000X lade jag märke till en del problem när man promenerade, fotstegen fortplantade sig genom kroppen och orsakade ganska så starka basljud i öronen. Detta var den främsta anledningen till att jag föredrog Bose. Men nu har Sony löst det här, jag märkte inget av detta i den nya modellen.
Brusfri musik
WH-1000XM2 har alltså otroligt bra brusreducering. Vilket inte hjälper särskilt mycket om inte själva ljudet är bra. Men det är det lyckligtvis, precis som hos föregångaren.
Basen är bestämd och fyllig och ljudet är ett bra snäpp mer raffinerat än i Bose QC35. Jag skulle inte ha använt Bose för att lyssna särskilt mycket på jazz eller klassiskt, de är för grova för det. Men sådan musik kan man faktiskt ha Sony till.
Lyssna bara på Charlie Hadens tolkning av Pat Methenys och David Bowies This is not America. Det är ingen tvekan om att det är en kontrabas, med fler klangfärger och mer komplexa strukturer än vad Bose QC35 klarar av. Även en trumpet är mer nyanserad och dynamisk i mellanregistret.
Övertonregistret är betydligt mer finmaskigt hos Sony. Det gör att man kan lyssna på klassiskt och jazz med mycket högre trovärdighet, en fiol får fler klangfärger. Sony rullar av snyggt och prydligt ända upp i toppen, och håller kanske tillbaka en smula när man hör plockande på gitarrsträngar. Skillnaden kan bli ännu större om man har en Sony-mobil, eftersom lurarna stöder Sonys egenutvecklade LDAC-protokoll, som ger CD-kvalitet via Bluetooth.
Bose har mer energi i toppen och låter ”krispigare”. Men är alltså samtidigt grövre, därför föredrar vi Sony-lurarnas ljud. Vill man ha en mer energisk diskant kan man alltid justera detta i Sonys Headphone-app som är skräddarsydd för WH-1000XM2.
Mellanregistret är fylligare och varmare, och dynamiken är genomgående utmärkt. Ofta vill man ha ett par brusreducerande hörlurar till resor och andra tillfällen där det behövs, samtidigt som man har ett annat par för seriös musiklyssning. Med WH-1000XM2 vågar vi påstå att man inte längre behöver välja. Det bör nämnas att övertonregistret är aningen tillbakadraget, så det finns de som har ett sprödare ljud. Beoplay H9, till exempel, men de har inte samma dynamik och tryck som Sony.
Komfort och batteritid
För att bara så här mot slutet nämna ett par ord om komfort så är Sony-lurarna väldigt bekväma att ha på sig. Men eftersom de sitter lite tätare mot örat än de halvslutna Bose QC35 kan det kännas aningen mer svettigt om man lyssnar länge. Värt att tänka på under långa flygningar.
Batteritiden anges nu vara 30 timmar i trådlöst och brusreducerande läge, vilket är 50 procent längre än förut och därmed marknadens bästa batterikapacitet.
Slutsats
Sony WH-1000XM2 har gett oss marknadens bästa brusreducering och fixat ett par problem som föregångaren hade med att ljudet från fotstegen fortplantades sig in i öronen.
Detta, samt ett ljud som är något av det bästa vi har hört från brusreducerande hörlurar – plus skön komfort och marknadens bästa batteritid – innebär att det bara är att ta av sig hatten för Sony och utnämna dem till den nya brusfria kungen!
