: Sonus faber Serafino Tradition

Man vet vad man får när man ser ett par JBL-högtalare med en meter brett horn och dubbla 15-tummare. Det fladdrar i byxbenen och smäller till som en ladugårdsdörr rakt i ansiktet.

Mycket tuffare blir det inte. Även bastanta högtalare rodnar förläget.

Sådana saker är inget för folk med svaga hjärtan, eller ont om plats hemma. För att inte tala om att stora högtalare lätt kan bli den dominerande möbeln i ett normalt vardagsrum. Till och med hifi-fantaster med generös budget måste göra kompromisser emellanåt. Om inte stora JBL:er passar och en stativhögtalare är uteslutet så får man leta bland slankare högtalare.

Då finns det gott om alternativ. B&W, Focal, Dynaudio, Martin Logan och KEF är några av de som levererar extrem ljudkvalitet i högre prisklasser.

Detsamma kan sägas om Sonus faber, som har högtalare för nära miljonen och ”budgetvarianter” för en halvmiljon. Högtalare som ligger långt utom räckhåll för de allra flesta. Även för hifi-fantaster med generös budget.

Men nu finns det alternativ i (förhållandevis) billigare prisklasser. Sonus fabers åldrande Homage-högtalare, döpta efter berömda italienska fiolbyggare som Guarneri och Amati, har ersatts av helt nya modeller.

Alltså inte Mark II- eller Mark III-versioner, utan helt nya högtalare, byggda från scratch. Fast efter samma recept. Guarneri Tradition är den smäckra stativhögtalaren och Amati Tradition är den potenta golvmodellen i serien.

Mittemellan dem finns en helt ny modell, Serafino. Också döpt efter en italiensk fiolmakare. Den är förhållandevis smal och mindre än motsvarande högtalare från B&W, Dynaudio och KEF. Och är alltså lättare att få plats med i ett normalt vardagsrum.

Sade vi kompromiss?

Förkärlek för detaljer

Det går inte att skönja många kompromisser Serafino-konstruktionen. Högtalarna är en dryg meter höga och har en materialkvalitet och detaljer som man förväntar sig av italiensk highend. Fronten kläs av konstläder och kabinettet är gjort av massivt trä i röd högglanslack eller wengé. Topplattan är gjord av fräst lättmetall och träfaner. Den röda versionen har metalldetaljer i svart borstad aluminium och den wengé-bruna i blankborstad aluminium.

Det ser helt fantastiskt ut i verkligheten. Bilderna gör inte utförandet rättvisa, man måste se Serafino live, stryka med händerna över det lackade trät och ta på detaljerna för att inse vilken kärlek italienarna har lagt ned i designen. Till och med baksidan, som de flesta tillverkare struntar fullständigt i, har omsorgsfulla detaljer – som metallribborna som slutar i den fastmonterade stålplattformen, där kraftiga justerbara koniska fötter skruvas in. Formen är tänkt att påminna om Rivas klassiska träbåtar, och de som har sett en äkta Riva känner igen det noggranna hantverket.

Serafino har fått nya element, bland annat en fin 28-millimeters diskant med Sonus fabers silkesdome. Där en Arrow Point (pilspetsform) sitter på axeln för att ge en mer likformig kontroll av spridningen av diskantregistret.

På insidan är diskantens bakstycke ventilerat i en träkammare för att förhindra kompression.

Det 15 centimeter stora mellanregistret har ett membran av lufttorkad cellulosa, silkesbomull, bastfiber och naturfibrer, vilket gör membranet lätt och styvt och minimerar risken för färgningar och betoningar. Med god hjälp av en avstämd bakre kammare och mekanisk frikoppling från frontplattan.

De två 18-centimetersbasarna med basreflex överlappar varandra, så att de täcker vart sitt frekvensområde. De har en liknande membranstruktur med lufttorkad cellulosa i två skikt och syntetiskt skum. Delningsfrekvenserna är 80, 250 och 2500 Hz, och delningsfiltret är påkostat med kondensatorer från välrenommerade Mundorf och spolar från Jantzen.

Sonus faber anger känsligheten till relativt hög 90 dB och den nominella impedansen till 4 ohm. Vilket innebär att högtalarna är relativt lättdrivna, men trivs bäst med förstärkare som har lite vridmoment. En 75-watts rörförstärkare går bra, men det underlättar med ett par McIntosh MC301 med 300 watts effekt, som vi har bland annat spelade på Serafino med.

Låter som de ser ut

Serafino är ett stort steg upp från den förra generationen, och även om den är mindre än utgångna Amati så låter den bättre. Bortsett från den djupaste basen kan jag inte tänka mig att någon kommer att sakna någonting. Allt finns på plats, och det låter så sammanhängande, balanserat, fokuserat och kontrollerat att man knappt kan kräva mer ens i den här klassen.

Klart att det finns högtalare som smäller till mer i basen. Focal Sopra, till exempel. Och som spelar högre, som KEF Reference. Men få kombinerar raffinerad detaljåtergivning med expansiv dynamisk kontrast i en så kompakt golvhögtalare.

Om du har ett stort vardagsrum med en hel del volym kanske de större Amati Tradition kan vara ett bättre alternativ, men jag tror att de flesta blir överlyckliga med Serafino.

Den fyller rummet lekande lätt med en stor och varm ljudbild, där stereoperspektivet bidrar till att bredda musiken mellan högtalarna och musiken slutar inte tvärt framför dem. Med den potenta McIntosh-förstärkaren svävade tonerna från Paul Bleys ”In The Evenings Out There” som sammet i rummet. Albumet som mycket väl kan kallas för ”jazz för erfarna” har Gary Peacock på bas, Tony Oxley på trummor, John Surman på barytonsax och basklarinett. Bley själv spelar piano.

Basen är kraftfull och nyanserad på samma gång. Högtalarna ger ståbasen massor av luft och en mäktig tyngd som gör att jag varken saknar elektrostathögtalare eller en subwoofer. Pianots klangfärger behöver man inte anstränga sig för att höra. Till och med de svagaste tonerna har en dimension som ger dem substans, så det inte låter endimensionellt.

John Surmans barytonsaxofon river skönt i de lägre oktaverna och till och med när Tony låter trumpinnarna löpa amok hör man lekande lätt Surmans fraseringar och kontraster.

En cellos frekvensregister sträcker sig ofta över flera element i en högtalare. Även om grundfrekvensen är relativt djup märks det tydligt om delningsfiltret inte hänger med. Då skapas det ett slags obalans vid delningsfrekvensen och instrumentets karaktär förändrats en aning.

Med Yo-Yo Mas album med Bach Trios märker jag ingenting av detta. Toner flyter sömlöst uppåt och nedåt och instrumentens skala återges praktfullt realistiskt, med slående energi i de djupaste tonerna. Klangen är inte lika varm som jag minns den från äldre Sonus faber-högtalare, men den är långtifrån tunn. Vilket hörs tydligt på den sydafrikanska sopranen Pumeza Matshikizas röst. På en inspelning med Aarhus Symfoniorkester framträder hennes karaktäristiska sopran kristallklar mitt i ljudbilden. Man kan höra ett sådant sällsynt djup hon har rent vokalmässigt, och hennes röst blir aldrig hård, vass eller tappar klangbotten.

Över till något helt annat. Videon till Lana Del Rey och The Weeknds ”Lust for Life” börjar med en stegrande storm som verkligen hade tjänat på en subwoofer, för där hör man begränsningarna i djupbasen. Å andra sidan är baskontrollen felfri och även om Serafino vare sig går lika djupt eller låter lika kraftfullt i basen som de mycket större Lilium, saknar jag inte djupbas.

Ett par Focal Sopra No 3 låter ännu fetare och B&W 800 D3 målar upp en ännu större ljudbild. Släng in ett par Martin Logan-elektrostater för att få ett ännu mer neutralt mellanregister om du vill. Men ingen av dem låter så sammanhängande från topp till botten, och lyckas samtidigt leverera en obehärskad dynamisk kontrast, med samma silkeslena klang.

En annan fördel med Serafino är att de inte är så stora att de är svåra att placera. Ge dem lite luft bakom och på sidorna, vinkla in dem en smula mot mitten och använd fötterna som ingår. Då har du en vacker möbel, och en sällsynt komplett högtalare.

Bortsett från djupbasen, då.

Åtråvärd musikalisk klang

Designen och ljudet smälter ihop till en fantastiskt helhet. Där öronen hör precis vad ögonen ser: en sällsynt lyckad kombination av vacker design och sublim ljudkvalitet. Sonus faber har tagit ett stort steg framåt från de tidigare Homage-högtalarna. Serafino kostar en hel del, men om du har plats, en bra förstärkare och en rymlig budget måste du definitivt lyssna på de här innan du köper något. Det finns högtalare med mer extrema kvaliteter, men få lyckas bygga en högtalare som låter som den ser ut, kraftfullt och raffinerat på samma gång.

Till och med de svagaste tonerna har en dimension som ger dem substans

quote