: Focal Sopra No3

Ända sedan jag fick höra dem mot slutet av 2015 har Focal Sopra No2 varit en av mina personliga favoriter. Focal har plockat ut några av de bästa bitarna från den ouppnåeligt dyra Utopia-serien och fått allting att passa in i ett smalt och läckert, färgsprakande kabinett. Resultatet är en uppseendeväckande bra högtalare som man kan få plats med i ett helt vanligt vardagsrum. Man ska kanske passa sig för att använda uttrycket value for money om en högtalare för 130 000 kronor, men just nu är Sopra 2 utan tvekan ett av de bästa köpen i highend-klassen.

Egentligen var det bara en sak jag saknade i Focal-högtalarna. Även om basåtergivningen var imponerade bra med tanke på storleken så saknade den av naturliga skäl lite av det fysiska vridmomentet som man får från ännu större högtalare. Lite djupare och starkare bas var egentligen allt som saknades för att mixen skulle vara komplett. Så det gick inte att undvika att hjärtat slog lite snabbare när vi fick höra ryktena om en storebror …

 

Sopra No3

Sopra 3 är precis vad många Focal-fans har väntat på: En större version av Sopra 2, som fungerar som mellanled upp till de större Utopia-modellerna. Den mest väsentliga skillnaden är i bas-sektionen, som är bestyckad med två 8,25-tumselement i en 60 % större kabinettvolym. Resten är väldigt snarlikt, inklusive diskanten av beryllium och mellanregistret med Focals ”W”-glasfiberblandning. Till och med delningsfrekvenserna är likadana. Och det väcker naturligtvis vår nyfikenhet: Är detta egentligen något mer än en förväxt Sopra 2?

 

Ljudkvalitet

Det finns högtalare för hundratusen eller ännu mer som ser bra ut på papperet och som rent objektivt borde låta som en dröm. Men de inte får nackhåren att resa sig när jag lyssnar på Adeles kärlekssång eller fötterna att börja stampa takten när jag drar på med gammal AC/DC, så tycker jag att man missar hela poängen. No guts, no glory! Just därför föll jag pladask för Sopra 2. De lyckas med konststycket att kombinera avslöjande hifi-egenskaper (holografi, klang, detaljer) med hög luftgitarrfaktor och engagemang.

Att storebror Sopra 3 skulle vara lika bra, eller ännu bättre, var långtifrån någon självklarhet. Stora högtalare har ofta en förmåga att vara lite för stora för sitt eget bästa, genom att de är svåra att placera rätt efter rummets akustik, eller mer kräsna när det gäller elektroniken. Dessutom kan större kabinett utsättas för resonanser, diffraktion och andra otrevligheter. Men inget av detta gäller Sopra 3, som tur är!

I likhet med sina lillebröder har nummer 3 en sagolikt energisk spelstil och man får ett intryck av att man lyssnar på musiken helt utan filter. Det som skiljer Focal-högtalarna från de flesta andra är den kraftfulla och dynamiska diskanten. Den är oerhört distinkt ända från låga lyssningsnivåer, men fortsätter att spela klockrent även när ljudnivån överstiger 100 decibel. Om du är van vid vanliga, civiliserade dome-diskanter får du antagligen en chock när du hör hur mycket information berylliumdiskanten lyckas trolla fram, utan att det låter hårt på något sätt. Här finns inte heller någon störande färgning eller metallisk klangkaraktär, vilket vissa titandiskanter kan beskyllas för att ha. I det här registret kan Focalerna mäta sig med de allra bästa highend-högtalarna, oavsett prisklass.

Mellanregistret är inte mycket värre. Focal har lyckats få till en fullständigt homogen övergång mellan de två frekvensregistren, vilket gör att både djupa mansröster och ljusa kvinnoröster återges direkt och obeslöjat. Högtalarna tycks också helt opåverkade av vilken ljudnivå vi befinner oss på. De bevarar samma förvrängningsfria karaktär oavsett om man spelar högt eller lågt.

Och en sådan bas! Även om lillebröderna fick mycket beröm så är det här vi hittar den största skillnaden mellan Sopra 2 och 3. Vilket inte bör komma som någon större överraskning, eftersom både motorn och slagvolymen är större. Toppmodellen når bara ett par hertz djupare på papperet, men i praktiken är skillnaderna mycket större. Här kan man inte bara höra basen, den känns i kroppen! Och vi snackar inte om tung och trög ”subwooferbas” heller. Basen är minst lika rapp och exakt som i lillebror, men här är det ett ordentligt tryck hela vägen ner.

Med Sopra 3 i full vigör blir vi återigen påminda om vilken betydelse basen har för den totala lyssningsupplevelsen. En gammal klassiker som Dylans ”Man in the long black coat” kommer i en helt ny dager. Plötsligt går det att höra hela basgången tydligt, och det driver låten framåt på ett helt annat sätt. Detsamma gäller ”II Blå” med Lars Danielsson på bas och Mathias Eick på trumpet. Sopra 3 låter dem spela i perfekt symbios, med gott om andrum för båda instrumenten.

När vi kommer fram till lite tyngre saker på spellistan visar Sopra-högtalarna att de kan rocka lika bra som de bästa. Vi känner ett saftigt tryck från trummorna i AC/DC:s ”Ballbreaker”, på samma gång som varje ton från basgitarren kommer fram tydligt.

När allt kommer till kritan verkar det som om Focal har lyckats kombinera alla kvaliteter från No 2 med ännu mer tyngd och basdynamik, utan att förorsaka några direkta nackdelar – bortsett från priset då förstås.

 

Konkurrenter

Prisklassen från 150 000 kronor och uppåt är full av rivaler och det är svårt att undvika märken som KEF och Bowers & Wilkins när man ska köpa ljud i den här tungviktsklassen. Prismässigt ligger Sopra 3 mittemellan B&W 803 D3 och den kommande 802 D3, som har en liknande storlek och bestyckning som Focal-högtalarna. Från KEF är det toppmodellen Reference 5 som är närmaste utmanaren. Utan att ha testat dem noga mot varandra under kontrollerade former är det svårt att utse en ”vinnare”, men det är ingen tvekan om att de representerar tre olika ideal, både när det gäller klang och design. Min personliga erfarenhet av B&W 803 D3 och Sopra 3 är att fransosen är lite mer utsvävande i basen, mer framåt och rent allmänt en aning mer underhållande än den utomordentligt korrekta britten. KEF Reference 5 har jag bara hört på mässor, men det är ingen tvekan om dess kvaliteter: ljudet är superstramt och öppet, med en kolossal ljudbild och en precision ”to die for” tack vare Uni-Q-koaxialelementet – som däremot inte riktigt har samma upplösning i toppen som Focals beryllium-diskant.

Förstärkare

Det är inte ovanligt att högtalare i den här prisklassen är tungdrivna. Vissa kräver till och med ett eget strömaggregat för att få fart på musiken! Därför är det glädjande att konstatera att Sopra 3 är relativt enkla att driva. De kräver varken tusen watt eller förstärkare för 200 000 kronor för att låta som de ska. Tack vare en bra känslighet på 91,5 decibel räcker det med en bra, strömstark förstärkare på 80–100 watt. Vi fick ett väldigt bra resultat med elektronik från Focals systerbolag, Naim NAC-N 272 XS och NAP 300. En koll med våra Hegel H30-monoblock gav ännu bättre baskontroll och större dynamikresurser, men det kändes inte lika nödvändigt som med många andra highend-högtalare. Även billigare elektronik från Hegel och Yamaha fungerade utmärkt. Det går fint att använda din nuvarande förstärkare till Sopra 3 ända tills du får råd med något tyngre.

Slutsats

Vid det här laget har vi testat Sopra-serien så noggrant att högtalarnas kvaliteter bör vara uppenbara för de flesta. Detta är hifi med hög underhållningsfaktor! Av de tre högtalarna i serien tycker vi att Sopra 3 är den bästa eftersom den har samma superdynamiska egenskaper hela vägen från topp till botten, utan att hålla tillbaka musiken på något sätt. Här får du en fullvuxen golvhögtalare med fullt frekvensregister och rikliga mängder dynamik. Just därför behärskar den också fler musikstilar, oavsett om du gillar jazz, klassiskt, rock eller rap så kommer du att älska basåtergivningen, inlevelsen och den rytmiska precisionen i Sopra No 3. Rekommenderas starkt!