: Panasonic Lumix GH3

Här är kameran som Canon och Nikon bör frukta. Panasonic Lumix GH3 är måhända inte fullständigt perfekt, men närapå.

Den perfekta kameran är lika mycket en illusion som den perfekta bilden eller den perfekta kroppen – eller den perfekta mannen eller kvinnan. Men det går att komma ganska så nära. Då kan ett spännande samspel utveckla sig. Alla som har mött sin drömpartner, njutit av slingriga vägar i den rätta bilen, eller lyckats få kameran att känna som en förlängning av sina kreativa tankar, vet vad jag pratar om.

Då blir det – ursäkta floskeln – som om en telepatisk koppling mellan människor, eller som i det här fallet, mellan människa och maskin.

Ända sedan Nicéphore Niépce (ja, han hette så) på 1820-talet lyckades bygga en kamera (Chevalier) som kunde fotografera och bevara exponeringen har fotografer letat efter den perfekta kameran.

Att någon hittar den heliga graal är antagligen mer troligt. För exakt vad som är den perfekta kameran är individuellt, inte en universell sanning. Men tänk så nära det går att komma!

Historien är full av kameror som blivit hyllade som bäst, ja till och med världens bästa, och vid ett par tillfällen är det inte långt från sanningen. Panasonic vet en del om det redan, trots att de inte funnits i kamerabranschen så länge. Lumix GH1 var den första systemkameran som kunde filma i full 1080-HD-video, och efterföljaren GH2 blev milt uttryckt en framgång bland filmskapare. Tillsammans med Canons fenomenala spegelreflex EOS 5D MkII skapade GH2 standarden för HD-video i en systemkamera. Kort efteråt skulle alla märken lansera videofilmning i full-HD, fast videoimplementeringen var inte alltid lika lyckad.

Lever upp till videoproffsens krav
Låt dig inte luras av det traditionella utseendet. Nya Lumix GH3 är en tvättäkta proffskamera. Med ett väderskyddat hus i magnesiumlegering och polykarbonat som bara väger 550 gram med batteri. Som jämförelse väger EOS 5D mk III 950 gram. Inuti GH3 sitter Panasonics senaste 16 Mp-sensor (samma som i Olympus OM-D?) framför en grym bildprocessor som har unika egenskaper. Processorn klarar inte bara att tugga i sig 6 till 20 stillbilder i sekunden, den stöder full 1080p-video med upp till 50 bildramar i sekunden, och en datahastighet av 50 Mbit/s. Det betyder mycket renare bildfiler än du kan drömma om med andra systemkameror i den här prisklassen – specifikationer som en yrkesfilmare skulle offra sin högra arm för.

Men det finns mer. Kör man videofilerna i filmstandarden 24 eller 25 bildramar per sekund kan man tjäna svindlande mycket på 72 Mbit/s datahastighet – I ALL-Intra-kompression som ger videofiler med så låg komprimering att TV-bolag och filmregissörer kan köra perfekta filminspelningar på stora ytor. Jämför man 17 Mbit/s med 72 Mbit/s så ser man hur mycket mer pixlarna fyller bildytan med 72 Mbit/s. Färgerna är klarare och detaljskärpan är bättre, utan alias-linjer, sågtandsmönster eller orenheter.

Byter man från MOV-format, vilket jag föredrar, till det mer komprimerade AVCHD-formatet kan man spara plats på minneskortet. Fast då tappar man lite av filmens kvalitet.

Trådlös
Wi-Fi finns inbyggt i kameran, och på ett elegant sätt. Även om programvaran i vårt testexemplar var en så tidig version att den trådlösa överföringen inte var färdigimplementerad ännu så är det uppenbart att Panasonic har lyckats bättre med sin trådlösa överföring än vad vi sett från andra märken hittills. Det går att använda en smartmobil eller surfplatta som extern skärm, överföra bilder direkt eller senare till datorn. Eller lagra dem på ett molnkonto, och så vidare.

Fullproppad
I princip det enda kameran saknar är professionella XLR-kontakter för ljudet och HD-SDI-utgång för video. Den har redan en HDMI-utgång, med live-streaming av inspelningen så att man kan köra ut videofeeden okomprimerad till extern inspelare. Det är nästan så att man kan höra publiken jubla i bakgrunden. Nikon har även den här funktionen i sin D800 som kostar 28 000 kronor, men Canon släpper inte någon uppdatering som klarar samma sak till sin EOS 5D mkIII förrän i april!

GH3 har stöd för tidskodning i MOV- och AVCHD-video, vilket redigerare behöver för att kunna göra ett effektivt och bra jobb. Plus mikrofoningång, volymkontroll, hörlursuttag och kontakter för ett vertikalgrepp med extra batteri.

Skärm och sökare
Listan över all utrustning, alla funktioner och möjligheter skulle ha krävt minst två hela nummer av Ljud & Bild, så vi får nöja oss med att berätta om det viktigaste och det unika. OLED-sökaren är inte längre unik, men bra elektroniska sökare är fortfarande sällsynta. I GH3 har den högupplösta sökaren en skarp bild med bättre färger och mindre fördröjningar än LCD-sökare.

Jag blev däremot förvånad över att linsen i okularet är så känslig för ögats placering. Tittar man pyttelite från sidan så blir det optisk förvrängning de luxe. En praktisk ögonsensor släcker skärmen och tänder OLED-sökaren när man lyfter kameran till ögat.

Pekskärmen är strålande. Därifrån kan man styra i princip allting som är viktigt, plus en hel del annat. I live-view, med skärmen som sökare, går det att välja fokuspunkt och ljusmätning och ta bilder med pekfingret. I info-läget har fotografen snabb tillgång till inställningar med fingret, vilket tillsammans med klok placering av de flesta knappar innebär att GH3 är så nära fulländad man kan komma.

Perfekt ergonomi
Vilket leder oss till ergonomin. De fem Fn-knapparna är funktionsknappar som du kan programmera själv och välja mellan tio funktioner som du sedan når direkt med en knapptryckning – bortsett från knapp nummer tre som bara har tre funktioner att välja mellan.

Det gummerade hand- och tumgreppet ger ett väldigt bra tag om kameran och tillåter samtidigt att fingrarna räcker runt till bland annat knappraden på ovansidan och de två inställningsrattarna utan att handen måste ändra läge hela tiden. Undantagen är Fn-knapp nummer två, tre och fyra som hamnar under handen. En extra Fn-knapp mellan objektivfattningen och handgreppet hade varit en god idé.

Bild- och videokvalitet
Panasonic säger själva att GH3:s bildkvalitet är lika viktig som videokvaliteten. Och för alla som hållit andan ända hit så kan jag berätta att kameran levererar varorna så det ryker om det. Stillbildskvaliteten är snudd på identisk med Olympus OM-D E-M5, vilket är samma sak som klassledande brusegenskaper, JPEG-färger, bilddynamik och tonalitet. Men även hastighet. Kamerans autofokus ligger på samma nivå som OM-D (0,07 sekunder) och de många fokussegmenten lyckas utmärkt med att spåra rörliga föremål (i bra ljus) så att motivet blir skarpt även i bildserier.

En bildkvalitet i samma klass som OM-D betyder rena bildfiler upp till ISO 1600 och 3200, med marginella inslag av fint kornbrus vid ISO 6400. Därifrån och uppåt blir det grumligare, men detaljer är fortfarande synliga, om än inte lika skarpa. ISO 25600 är fullt användbart, men för grynigt för stora utskrifter utan omfattande bildbehandling.

Lumix GH3 testades med bland annat zoomobjektiven Lumix 14–140 mm/f4,0–5,8; 12–35 mm/f2,8; 35–100 mm/f2,8 och Olympus knivskarpa 75 mm/f1,8. GH3 fick fram en fenomenal skärpa och exceptionell upplösning för en kamera med 16 Mp-bildsensor i det här formatet. Jämförelser med Canons fyra gånger större fullformatsensor med 18 megapixlar i EOS 1D X visade på väldigt små skillnader i detaljskärpa.

Färgmättnaden och färgbalansen är det bästa jag har sett från någon Lumix G-kamera, och äntligen i klass med de allra bästa proffskamerorna. Även när man filmar video. Superklara videofiler med ytterst lite kornbrus på hög ISO, plus oerhört jämna rörelser i filmytan under panoreringar, bör tillfredsställa även kräsna videoproffs. Det syns en liten antydan till moaré eftersom bildsensorns lågpassfilter är så svagt (för att ge bättre pixelupplösning) men jag tvivlar på att det kommer att betraktas som ett problem av någon videograf.

Perfekt?
Panasonic Lumix GH3 är kanske inte den perfekta kameran, men den kommer nära. Om bildkvaliteten trots allt är viktigast kan det vara värt att ta en titt på Olympus mindre och billigare OM-D E-M5. Lumix GH3 har dock bättre ergonomi, fler möjligheter för programmering av funktioner, bättre sökare, bättre batteritid – och framför allt högre HD-videokvalitet. Samt fler möjligheter för seriösa filmskapare. GH3 är faktiskt så välgjord att den är ett trovärdigt alternativ till de dyrare Nikon D800/D600 och Canon EOS 5D mkIII. Och det säger inte lite om de kompletta kvaliteterna i nästan-revolutionen Panasonic Lumix GH3.