: Olympus OM-D E-M5

Här får man nämligen allt på en gång. Trots retrostilen är detta en helt ny och avancerad kamera med enastående bildkvalitet, i ett väderskyddat och solitt kamerahus. Olympus lilla kamera är ett givet alternativ till traditionella spegelreflexer.

OM-D har alla spegelreflexens fördelar, fast är mycket mindre och lättare. Utöver ett mer lätthanterligt kamerahus får man optik som är mer kompakt och en bildkvalitet som är fullt i klass med spegelreflexer som Canon EOS 7D, Nikon D7000 och Pentax K-5. Med Olympus-kameran får man dessutom mycket bättre videoegenskaper, snabbare autofokus, väderskyddat kamerahus (precis som K-5) samt en otroligt hög funktionsnivå.

Till exempel vridbar OLED-pekskärm, integrerad LCD-sökare med 1,44 megapixlars upplösning, blixtsnabb autofokus med fokusspårning, femaxlars bildstabilisator inuti kameran, 16 Mp bildsensor med nyutvecklad TruePic V1-bildprocessor. Det väderskyddade huset har vi redan nämnt, packningar och o-ringar runt öppningar, knappar och rattar förseglar kameran och skyddar mot damm, fukt och smuts. Tillsammans med 12–50 mm-zoomobjektivet som ingår har man en komplett kamera som tål en regnskur fint.

E-M5 tillhör micro Four Thirds-systemet (mFT) och är mycket mindre än exempelvis Canon EOS 7D och Nikon D7000. mFT är ett omfattande kamerasystem där antalet objektiv för länge sedan har passerat 30 till antalet. Både Panasonic och Olympus bygger optik och kameror till systemet, och priserna börjar på knappt 5 000 kronor för kamera och objektiv. OM-D E-M5 är den hittills mest avancerade av alla. Den ställer upp i samma klass som Sony Alpha NEX-7, den bästa av de små systemkamerorna vi har testat hittills.

Klassisk design, modern teknik
E-M5 påminner om den 20 år gamla OM-4 från tiden man matade kamerorna med 35-mm-film. Jämfört med PEN-seriens toppmodell E-P3 har E-M5 en helt ny LiveMOS-bildsensor med 16 megapixlar på en 17,3 x 13 mm stor yta. I kombination med den nya TruePic IV-bildprocessorn i EM-5 ger det en synligt bättre bilddynamik och mindre brus på höga ISO-värden än samtliga tidigare mFT-modeller. Detta är faktiskt fullt i klass med de bästa spegelreflexerna vi har testat hittills.

Unik bildstabilisator
Runt den integrerade sökaren sitter sensorerna till kamerans 5-axlars bildstabilisator som utöver horisontell och vertikal stabilisering också mildrar rörelseoskärpa som orsakas av roterande eller rullande rörelser – allt genom att flytta upphängningen till bildsensorn, som sitter i ett magnetfält. När bildstabilisatorn arbetar hörs ett svagt sus från sensorerna, men det lägger man inte märke till om man inte befinner sig i ett helt tyst rum.

Elektronisk sökare och pekskärm
Kamerahuset är inte större än Olympus E-P3, bara lite högre eftersom Olympus har integrerat VF-2, en elektronisk LCD-sökare med 1,44 megapixlar som även finns som tillbehör till bland annat E-P3. Sökarbilden tänds automatiskt när man lyfter kameran till ögat och har inte mycket grumligheter. OLED-sökaren i Sony NEX-7 har bättre upplösning och jämnare färgåtergivning, men i övrigt är Olympus-sökaren väldigt bra.

Den 3 tum stora pekskärmen med en OLED-panel på 610 000 punkters upplösning är oerhört skarp och fungerar fint även i solljus. Den kan vinklas 80 grader uppåt och 50 grader nedåt och man kan fokusera och ta bilder genom att peka med fingret på skärmen eller bara välja fokuspunkt. En så kallad Super Display visar alla inställningar på skärmen, och OK-knappen aktiverar tryckkänsligheten så att man bara behöver peka på funktionen man vill ställa in. Sedan bläddrar man till rätt inställning med rattarna på toppen av kameran. De två rattarna på toppen kan programmeras efter behov eller ha Olympus standarduppsättning, där en av dem styr exponeringen och den andra menyinställningarna.

Skräddarsydda inställningar
Olympus har givit fotografen snudd på oändligt med alternativ. Många av knapparna kan programmeras att utföra valfria funktioner, och efter lite tillvänjning går det faktiskt att sköta flera av dem utan att släppa sökaren med blicken. Greppet på framsidan är inte stort men tillsammans med tumgreppet på baksidan är det fullt möjligt att få ett säkert tag om kameran så att man enkelt når de allra flesta funktionerna.

Precis som på E-P3 går det att välja mellan två olika parametrar för de 12 konstfiltren som ligger under Art-menyn på den vänstra funktionsratten. Bilderna kan till exempel få en dramatisk ton som skapar en tätare, HDR-liknande bilddynamik, eller grovkornig svartvitt som är min personliga favorit. Det går också att lagra en och samma exponering med alla de 12 olika konstfiltren.

Ett par andra av de många funktionerna som är värda att nämna är Live time och Live bulb. Den senare ger en öppen slutare och levande sökarbild så länge man håller inne utlösarknappen. Live time startar långa exponeringar med en enda tryckning på utlösarknappen och slutar vid nästa tryckning. Man ser alltid sökarbilden live på skärmen.

Batterigrepp
Som tillval finns det nya batterigreppet HLD-6 (2 500 kronor) som går att dela i två delar. På så sätt kan man bara använda själva greppet om man inte behöver den extra batterikapaciteten. Greppet är kompakt, lätt och sticker inte ut mycket i underkant på kameran. Men det gör att man håller kameran väldigt stadigt, och behöver man längre batteritid och vertikalutlösare så kan man skruva fast batteripaketet på undersidan.

Bildkvalitet
Efter nästan 1 500 exponeringar med E-M5 är det ingen tvekan om att Olympus-kameran är fullt kapabel att leverera varorna. Här snackar vi klassledande bildkvalitet när det gäller upplösning, skärpa, dynamik, brus, färgtoner och kontrast. Till och med när man jämför med bildfiler från rejäla spegelreflexer som Canon EOS 7D och Nikon D7000.

Grundbruset mellan ISO 200 och 800 är så marginellt att det bara är mätbart, man ser det inte ens i råfiler i upp till A2-storlek. På en högupplöst och kalibrerad (med Color Munki) skärm går det att skymta en antydan till finkornigt luminansbrus vid ISO 1600 och 3200, men bildfilerna är ändå fullt användbara. Även vid ISO 6400, för det är först vid ISO 12800 som kornbruset blir riktigt synligt, och där dyker även färgbrus upp. Vid ISO 25600 går bildkvaliteten från acceptabel till tveksam – bilder som de flesta skulle använda i nödfall.

Färgerna är praktfulla. Jag har ingen aning om vad Olympus ingenjörer äter till frukost, men det måste vara något nyttigt, för i naturligt läge är JPEG-filernas färgprocessning prydlig och återger hudtoner, blommor och lövverk i träd på ett utmärkt sätt. Allt ser mer naturligt ut genom Olympus-kameran. Bilddynamiken innebär ett stort steg framåt för mFT-systemet och är den bästa jag sett hittills. Det går också att ställa in kontrastgraderingarna, kamerans automatik kan sättas till låg, medel eller hög.

E-M5 har ett väldigt svagt lågpassfilter, vilket syns delvis på att skärpan och detaljeringen är väldigt bra. I synnerhet med skarp optik – och vi testade E-M5 med många objektiv, inklusive Leica Noctilux 50 mm/f0,95 som är knivskarp från bländare 4,0. Sida vid sida med bilder från 36 Mp-sensorn i Nikon D800 syntes en förvånansvärt liten skillnad i detaljskärpan om man inte zoomade in i bilden. Då syntes D800:s extrema upplösning i all sin prakt.

Autofokusen är verkligen snabb, det är inte bara något som Olympus säger. Även på video. Upprepade tester av följfokus under bildserier gav mängder med skarpa bilder. Kameran fokuserar blixtsnabbt i dunkelt eftermiddagsljus och lyckas hitta rätt även i dålig belysning.

Och apropå video: glöm allt du sett från kompaktkameror – och många spegelreflexer. Här får man skarpa videofilmer med hög upplösning och bra ljud, med följfokus och full HD-kvalitet. Synd bara att det inte finns någon annan mikrofoningång än den i multikontakten bakom blixtskon, som bara passar till Olympus egen mikrofon SEMA-1.

Sammanfattning
Olympus har kanske byggt årets mest kompletta kamera. E-M5 har nästan inga brister av betydande slag, och bildkvaliteten är bäst i klassen. Allt är nytt, inifrån och ut, och den höga funktionsnivån lär tilltala krävande fotografer som ställer höga krav på bildkvalitet. Bildstabilisatorn är den bästa vi har testat på någon kamera.

Ända sedan de första kompakta systemkamerorna dök upp har de haft en ständig utveckling och bildkvaliteten har blivit högre för varje ny generation. Fokushastighet, bildhastighet och de sammanlagda möjligheterna har ständigt förbättrats så att den senaste generationen har knappat in på spegelreflexernas försprång. Med sin E-M5 har Olympus både kommit ikapp och på flera områden dragit ifrån de traditionella spegelreflexerna. Detta är en mycket mindre och lättare kamera som satt standarden för de små systemkamerorna för en lång tid framöver.