: HTC One max

I början av året presenterade den taiwanesiska mobiltillverkaren HTC sitt nya flaggskepp One som tog oss med storm. Den Android-baserade toppmodellen hade sex-appeal med superläcker industridesign och var dessutom bestyckad med marknadens tyngsta ljud, riktigt härliga prestanda och en av de snyggaste skärmarna vi någonsin skådat på en smartmobil.

På senare tid har det gått mode i minivarianter av storsäljande telefoner, så efter ett halvår landade lilla HTC One mini i vårt testrum. Och även om den hade väldigt många funktioner gemensamt med stora HTC One så låg inte skärmen, prestanda eller design riktigt på samma höga nivå som vi vant oss vid med toppmodellen.

Nu har det blivit dags för bamsevarianten HTC One max. Den är en så kallad ”phablet” – alltså en korsning mellan en surfplatta och en telefon – som blivit en allt populärare produktkategori för användare som gärna vill ha en stor skärm men som inte vill kånka runt på både surfplatta och mobil. För dem är en phablet som HTC One max en riktigt bra gyllene medelväg. HTC är inte de enda som har produkter i den här kategorin på marknaden. Även Sony släppte i slutet av sommaren sin Xperia Z Ultra, som vi öste beröm över för ett par nummer sedan.

HTC One max har med andra ord mycket att leva upp till. Den ursprungliga HTC One betraktar vi fortfarande som snudd på ett mästerverk och Sony Xperia, som får anses vara den närmaste rivalen ute i butikerna (i synnerhet med tanke på att de kostar lika mycket), belönade vi med toppbetyg.

HCT One max mot HTC One – det som saknas
Designen har nya HTC One max dessvärre gemensamt med HTC One mini, och inte den normalstora HTC One som hade ett unibody-skal av ett enda stycke eloxerad aluminium. One max är visserligen också gjord av aluminium men har precis som One mini en vit plastkant som ram som håller ihop fram- och baksidan. Den senare tas för övrigt bort när man sätter i SIM-kort och microSD-kort. Men även om det i princip innebär att man kommer åt batteriet så går det inte att byta ut. Vi uppskattar dock möjligheten att utöka minnet eftersom One max bara finns i två versioner med 16 respektive 32 GB.

På ljudsidan är One max – trots de två yttre stereohögtalarna som HTC kallar BoomSound – inte lika bra som HTC One, eller One mini för den sakens skull. Förklaringen är mycket enkel. Beats Audio, som levererade ljudförbättrande programvara till HTC:s smartmobiler, har nämligen sagt upp samarbetet. HTC One max är alltså den första telefonen från den taiwanesiska tillverkaren i år som inte har den klassiska ”Beats Audio”-loggan på baksidan. Och bristen på Beats-teknik har faktiskt gjort skillnad. Inte så att HTC One max har dåligt ljud, men det är inte längre helt makalös bra. Bland annat saknas den djupa basen helt och hållet och musiken har inte längre samma tryck. Och det är synd, för en av de stora fördelarna med HTC One var helt klart att den hade marknadens bästa mobilljud.

One max får, precis som One mini, klara sig utan optisk bildstabilisering (OIS) som bidrog till att göra HTC One till marknadens bästa mobilkamera. I övrigt sitter precis samma så kallade Ultrapixel-kamera i One max som i originalet och bildkvaliteten är fortfarande mycket hög, även om avsaknaden av OIS-funktionen kan innebära skakiga bilder om man fotograferar föremål eller personer i rörelse.

HCT One max mot HTC One – det som är nytt
Men allt är inte gråt och tandagnisslan. På ett par områden kan HTC One max skryta med nya tricks jämfört med sin prisbelönta smartmobilsläkting. Vi har redan nämnt att minnet går att utöka med microSD-kort (upp till 64 GB) men den största skillnaden – vilket är en helt ny funktion som vi inte sett från HTC förut – är att One max är utrustad med fingeravtrycksläsare. Den sitter inte på framsidan bredvid hemknappen, där Apples TouchID-läsare sitter på iPhone 5S, utan på baksidan. Och medan Apples TouchID bara kräver att man lägger fingret på sensorn så måste man låta fingret glida över den med HTC:s teknik.

Däremot kan man inte bara använda fingeravtrycket för att låsa upp telefonen, utan även starta en viss app direkt efter upplåsningen.

Vi gillar idén med fingeravtrycksläsare men tyvärr är tekniken inte lika väl implementerad hos HTC som hos Apple. Mest för att den sitter på ett korkat ställe på HTC One max. Tanken är att det ska vara smidigt att glida med fingret över läsaren på baksidan när man håller telefonen som vanligt med en hand, men för det första är läsaren svår att hitta genom att bara känna sig fram och för det andra gör den glidande rörelsen med fingret att man lätt tappar greppet om telefonen. Av samma anledning sker det också emellanåt att läsaren inte känner igen fingeravtrycket, vilket till slut gör att man inte använder funktionen längre. Och det är ju inte meningen …

En annan nyhet är HTC Sense 5.5, en uppdaterad version av HTC:s gränssnitt. I den nya versionen får man bland annat fler möjligheter på den så kallade Blinkfeed-startskärmen. Med Sense 5.5 kan man välja mellan flera sociala medier och det går att välja nyhetskällor från flera olika länder i stället för som tidigare bara från hemlandet. Blinkfeed-innehåll kan numera sparas och läsas när man är offline, och det går att tillföra RSS-material om man vill.

Sense 5.5 har andra nyheter också – bland annat mer frihet när det gäller bild- videobehandling – fast det är ju inget som One max har patent på, alla HTC One-modeller går redan nu att uppdatera till Sense 5.5.

HTC One max mot Sony Xperia Z Ultra
I förhållande till sin närmaste ”phablet”-konkurrent ligger One max på någorlunda samma nivå. Skärmen är mindre (5,9 jämfört med 6,4 tum) och hela telefonen är tjockare (10,3 jämfört med 6,5 mm). Dessutom har Xperia Z Ultra den supersnabba Snapdragon 800-processorn, medan One max får nöja sig med samma Snapdragon 600-variant som sitter i HTC One.

One max har däremot en helt klart bättre kamera än Xperia Z Ultra, och när vi mäter webbläsarens prestanda med Browsermark 2.0 får HTC faktiskt bäst resultat med 2570 poäng mot Sonys 2371.

De två ”phablet”-mobilerna kostar ungefär lika mycket och även om vi lockas att rekommendera Xperia Z Ultra på grund av den stora skärmen och den snabbare processorn så är One max ett bättre köp om man vill kunna ta bra bilder.

Slutsats
HTC One max är inte lika häftig som den ursprungliga HTC One. Bland annat går vi inte igång på designen lika mycket. Fingeravtrycksläsaren på baksidan är en briljant idé som HTC förhoppningsvis genomför på ett bättre sätt nästa gång. Däremot kan One max utökas med ytterligare 64 GB minne via microSD-kort, och både skärmkvaliteten och telefonens prestanda är fullt i klass med föregångaren. Även om ljudet inte är riktigt lika bra på grund av avsaknaden av Beats Audio är One max fortfarande helt genial som mediespelare – i synnerhet när man tittar på film och video som den fina 5,9-tumsskärmen passar utmärkt till. Både med och utan hörlurar.