: RHA T20

Tack vare unika lösningar som ska ge lyssnaren en möjlighet att själv avgöra klangbalansen, plus ett ganska så speciellt ljudelement, är skotska RHA:s stålsnäckor några av de bästa öronpropparna vi har hört.

För tro inte att alla öronproppar låter likadant. De billigaste är kanske bättre än de som följde med mobilen, men det är ett stort steg upp från 500 till 2 000 kronor, både när det gäller ljud och byggkvalitet. Ur den synvinkeln är RHA:s nuvarande toppmodell T20 i en klass för sig. Den är gjuten i rostfritt stål, har två spolar för att driva elementen inuti de små snäckorna och säljs med tre akustiska filter som ändrar klangbalansen efter den personliga smaken.

RHA T20 saknar inte konkurrens. För ett par hundralappar mindre kan du få Shures enastående SE315, som har en utpräglat fyllig klang med lite mer avslappnad diskant, eller, om du gillar eller en mer balanserad och analytisk ljudbild, SE-425 för ett par hundralappar extra.

Som vanligt när det handlar om RHA:s finare hörlurar har T20 handgjorda element inuti metallsnäckorna. De kallar dem för DualCoil eftersom de skiljer sig från konventionella element genom att membranet drivs av en dubbelspole. Det betyder att talspolen som tillsammans med en ihålig magnet utgör den elektriska motorn som driver membranet – och skapar ljudet – fungerar som ett passivt delningsfilter. Eftersom den yttersta spolen driver mellanregister och diskant och den innersta driver de lägsta frekvenserna.

 

Akustiska filter

Inte nog med det. T20 säljs med tre par akustiska filter som skruvas fast i snäckornas öppning. När man packar upp dem är det mest neutrala filtret påmonterat, och i kartongen ligger ett par för dem som gillar en liten nivåhöjning av diskanten och ett par för dem som föredrar att lyfta basen. En smula. För det blir inga våldsamt stora skillnader när man byter filter. Byter man från neutral och tillbaka igen märker man att trummor har mer tyngd och många användare föredrar kanske just det här eftersom det ger ett något fylligare ljud. Men det är inte som att sätta på eller stänga av en bas-tonkontroll eller equalizer, skillnaderna är för små för det. Men de är inte betydelselösa.

Bland de sammanlagt 10 silikon- och skumpropparna som kan sättas på snäckorna är det inte svårt att hitta ett par som är sköna att ha i örat. Formbara skumproppar föredras av många som vill isolera så bra som möjligt, vilket också ger bättre dämpning.

 

Rejäl kvalitet

Designen och byggkvaliteten är typisk för RHA, med felfritt detaljarbete, men kabeln går inte att ta loss. Den är däremot stel de sista centimeterna in mot örat, så att man kan böja den över örat och forma den för bättre komfort.

När man hittat silikonpropparna som sitter bäst, och fått in dem tillräckligt långt i örat så att basen inte blir för klen, kan man lätt uppfatta T20 som lite tunna. Det korrekta är snarare neutrala än för tunna, och eftersom många föredrar en lite förstärkt bas så är det bara att ta hjälp av tidens tand.

DualCoil-elementen behöver nämligen flera timmars inspelning innan klangbalansen blir bättre och fylligare. Då försvinner också hårdheten i diskanten som finns där till en början, och basen lossnar gradvis i takt med speltiden. Under tiden kan man använda basfiltren, som ju egentligen inte är filter i ordets rätta bemärkelse, utan släpper igenom mer bas utan att dämpa diskanten.

 

Ljudet

RHA-lurarna är inte så tungdrivna att de inte fungerar i mobilens hörlursuttag, men de förtjänar bättre än så. En separat hörlursförstärkare från exempelvis FiiO eller Fostex fungerar bättre och gör att man utnyttjar T20:s hela potential.

Som nämnt låter de tunnare och hårdare i början, men det blir bättre med tiden och då är ljudbilden bättre balanserad och mjukare, utan hårdhet eller missljud värda att nämna. Basen är stram ändå, men blir varmare och fylligare med tiden. Då är mellanregistret också mer polerat och har mindre tje-ljud där man helst vill höra rena s-ljud – till exempel i kvinnliga röster – och detaljer och nyanser framträder tydligare.

Man hör instrumentklangen mycket bättre också. Vibrafonen i Steps Aheads ”Skyward Bound” får mer bottenklang och en tydligare efterklang. Trummorna och basen i Band of Golds ”No Way Around” återges både kraftfullt och stramt. Basen är bättre nyanserad än med motsvarande lurar från Sennheiser och Shure, och i den andra änden är diskanten hörbart luftigare och mer distinkt.

Det hörs tydligt i bland annat ouvertyren till ”Figaros bröllop” där stråkarna svävar viktlösa på mjuka bomullsmoln och där hörbara nyanser i ljudbilden gör det möjligt att höra klaffarna på träblåsinstrumenten. Dynamiken är på samma nivå som med de bästa jag har testat, bortsett från Shure SE846 och UE In-Ear Reference Monitors, fast de båda ligger i en helt annan klass.

Testa Judith Hills ”As Trains Go By” med dina egna öronsnäckor. Albumet kan låta stökigt och tröttsamt i sämre lurar men med T20 kan du spela ganska så högt och ändå ha järnkoll på dynamiken oavsett frekvens. Ett byte till Radka Toneffas och Steve Dobrogosz album ”Fairytales” förstärkte intrycket av ett par välbalanserade, öppna och dynamiska öronsnäckor med stor klangrikedom. Hör på pianoklangens djup och röstens värme, och lägg märke till hur mycket av bruset och hur många smådetaljer man uppfattar i ljudbilden.

Om man är villig att lägga lite extra på ett par bättre öronsnäckor är RHA T20 ett ypperligt val. Att man kan anpassa ljudet efter sin personliga smak är en praktisk bonus, och gillar man glasklart ljud med stram dynamisk kontroll så är de här gedigna stålsnäckorna något av det bästa vi kan rekommendera för under 3 000 kronor.