u-JAYS går inte att fälla ihop, men den kompakta storleken gör att lurarna ändå glider ner lätt i handbagaget eller väskan. De vilar utanpå örat i stället för runt det, men de täpper till bra runt hörselgången så att oväsen hålls ute och musiken stannar inne.

Lurarna väger lite och är sköna att ha på sig. Den mjuka stoppningen och de runda formerna gör att personer med långt hår får mindre problem med att frisyren fastnar i bygeln.

På kabeln finns en fjärrkontroll och en mikrofon, för att svara i telefon och styra grundläggande funktioner av musiken. Kvalitetsintrycket för övrigt är OK, men det är gott om plast.

 

Ljudet

u-JAYS har en fin balans mellan fyllighet och ärlighet, vilket gör att sångröster och instrument låter klart, samtidigt som det finns tillräckligt med bas för att engagera med elektronisk musik. Rosslandet från Johnny Cashs åldrade stämband kommer fram väl i ”Southern Accents” och ljudbilden har en fin bredd. K D Lang låter också mycket bra i Neil Young-covern ”After the Gold Rush”. Cellon och pianot är neutrala och naturtrogna. När man ser de små kåporna så tror man inte att Jays lurar ska kunna ställa upp i samma liga som de av mer fullvuxen kaliber, men u-JAYS är minsann ingen lilleputt alls.

Känsligheten är hög, vilket gör att det går utmärkt att dra upp volymen på en mobiltelefon. Basen är inte lika djup som hos exempelvis Sennheiser eller referensen P7 från Bowers & Wilkins, vilket gör att rytmerna i elektronisk musik inte är fullt lika häftiga. Ljudet är också lite mer grovt än med Audio-Technica, men tonernas sammanhållning är mycket bra hos Jays. Ljudet känns faktiskt som ett snäpp livligare än med Denon MM400, och det finns mer detaljer i övertonregistret än hos KEF M500, som tillhör samma storleksklass som Jays.

Letar du efter kompakta hörlurar som är sköna att ha på sig och som låter både välbalanserat och livligt så kan du inte hamna fel med Jays u-JAYS – de saknar bara det där allra sista av upplösning.

Också i detta test: