Även Sony har ett sortiment av partyhögtalare som varierar från hemmaanläggningar med DJ-funktioner till mer portabla modeller. Storebror XB7 är större och har fler funktioner men vi valde ändå XB5 då den är i jämförbar prisklass med LG:s modell.

Det syns direkt på Sonys högtalare att den är gjord för fest, den finns i glada färger som rött, grönt, blått och svart. För att inte tala om alla lampor som förhöjer känslan. För att flytta den till uteplatsen finns det rejäla bärhandtag. Men eftersom den trist nog inte har batteridrift så blir det svårt att ta ut den i trädgården. Högtalargallret är av förtroendeingivande metall, men plastkroppen ska man nog akta sig för att slå i någonstans.

Hantering
Sonys högtalare har inte lika många musikkällor som LG:s. Det är i princip Bluetooth via mobiltelefonen som gäller. Lyckligtvis finns det NFC så att det går blixtsnabbt att koppla ihop den med högtalaren. Men det finns faktiskt en RCA-ingång på baksidan som går att använda om man har rätt sladd för mobilen. Huvudskälet till RCA in- och utgångarna är dock att man kan parkoppla flera högtalare ur samma serie så att man får en större distribuerad anläggning.

Kortsidan har alla knappar man behöver för att kontrollera högtalaren. Eller långsidan, om man lägger den ned, vilket ljudet automatiskt anpassas för. Strömknappen och volymknapparna har en ganska bra storlek, men ljuskontrollen, extra bas-knappen och knapparna för övriga inställningar är ganska små. Då de dessutom har samma färg som högtalaren och inte är förhöjda så kan det vara lite knepigt att hitta rätt knapp när man är i festtagen.

Ljudkvalitet
I rättvisans namn slapp även Sonys högtalare försöka spela klassisk musik, vi körde samma festinriktade spellista för dansgolvet.

För att börja med basåtergivningen så körde vi återigen igång den hårdslående ”Silent Shout” med The Knife. Atmosfären och närvarokänslan är bra. Och basen är visserligen kraftfull, men man får inte samma fysiska upplevelse som med LG:s högtalare. När vi plågar den med James Blankes ”Limit to Your Love” så visar den däremot sin styrka genom att hänga med hela vägen ned i registret. Det finns inte bara bas utan en känsla av att hela rummet vibrerar.

För oss rockgubbar så måste högtalaren även klara att hänga med när vi drar på AC/DC. Tråkigt nog fick vi inte samma naturliga ljud som hos LG, gitarrerna låter för vassa och vi saknar punchen i trummorna. Däremot vinner den matchen när det gäller Triphop. ”All Mine” med Portishead låter som den ska, med bra bas och detaljerna kommer bättre fram. Akustisk musik kan fungera, men kräver ibland att man slår av basförstärkningen.

Slutsats
Utan batteridrift får man tyvärr använda XB5 inomhus eller med hjälp av skarvsladd på altanen. Den är dock lätt att flytta med sina rejäla bärhandtag och kan både ligga ned eller stå på högkant. Musiken kommer via Bluetooth eller i nödfall sladd. Med sladd kan man dock parkoppla flera högtalare för stora fester. XB5 har inte samma rappa bas som FH2 men går i gengäld lägre i basen. Dessutom låter den bra med fler genrer av musik.

Också i detta test: