: Klipsch RP-280F

Klipsch är ingen liten plutt. Vare sig som aktör på högtalarmarknaden eller rent fysiskt när det gäller deras produkter. Klipsch är märket man söker sig till när man vill ha högtalare som kan klämma till med hög ljudnivå utan att musiken bryts upp i det hemska, vassa ljudet som kännetecknar många av ”partyhögtalarna” där ute. Flera av Klipschs högtalare låter nämligen riktigt rent, vilket förklarar varför de har lyckats vinna grupptester hos oss även när vi inte har varit på jakt efter festhögtalare. Inte fel om du ska något att njuta av favoritlåtarna på, men också vill kunna bjuda in grannarna på vilda grillfester. För att inte tala om att kunna ge filmupplevelserna en helt ny dimension av tungt ljud – utan att det sker på bekostnad av finessen i dialogen och filmmusiken.

En annan fördel med en högljudd och effektiv högtalare är att förstärkaren slipper jobba hårt för att få upp ljudnivån. Resultatet är en ljudbild med mindre förvrängning eftersom förstärkaren slipper arbeta nära sin smärtgräns. Det kan innebära att man inte nödvändigtvis behöver en våldsamt kraftig förstärkare, vilket återigen ger större möjligheter när man ska välja förstärkeri.

 

Toppmodell

RP-280F är toppmodellen i den nya Reference Premiere-serien, som tar över efter Reference II-serien. Just den här modellen ersätter RF-82 II och påminner en hel del om sin föregångare rent konstruktionsmässigt. Det betyder två häftiga 8-tummare som tar hand om basen och det viktiga mellanregistret där röster och merparten av instrumentens energi ligger. På toppen tronar en horndiskant vilket ökar effektiviteten och de dynamiska resurserna jämfört med en vanlig domediskant. Hornet fungerar nämligen som en akustisk förstärkare så att man behöver mindre elektricitet för att driva den.

I verkligheten är ebenholts-färgen inte helt svart utan har en liten brun ton i lacken som är svår att se på bilder.

 

Vad är nytt?

Trots många likheter är det värt att notera att den nya Reference Premiere-serien har styvare och tyngre kabinett än föregångaren. Sockeln längst ned är ny och isolerar högtalaren bättre från underlaget. Den är dessutom konstruerad så att hela kabinettet lutar 2 grader bakåt. Det ser snyggare ut och ska förbättra ljudbildens fokus. Skruvhålen på baffeln är borta och ersatta av magneter till tygfronten. Diskanten har dessutom fått ett helt nytt horn, det är fortfarande 90 x 90 grader men cirkulärt i mitten. Det ska ge en högre upplösning och bättre dynamik. Hornet är gjutet av ett komprimerat gummimaterial som ska eliminera vasshet och öka detaljinformationen. Det låter inte dumt alls!

Slutligen är basporten på baksidan också formad som ett horn. Formen ska orsaka mindre turbulens när luft pumpas inåt och utåt och alltså ge ett renare ljud.

 

Onaturligt stora ”mellanregister”

Det är inte många hifi-tillverkare som använder sig av så stora baselement för att även återge mellanregistret, eftersom det kan orsaka fasproblem och en väldigt snäv spridningskaraktär i det övre mellanregistret. Klipsch löser detta elegant genom att flytta ner delningsfrekvensen mellan dem och diskanten till låga 1 750 Hz. För vanliga diskantelement kan det nästan betraktas som djupbas, men en kompressionsdiskant med ultrakort slaglängd är inte som andra diskanter, och klarar detta fint.

Basreflexporten är formad som ett horn för att minska turbulens.

 

Infriar löftena

Att ett par stora Klipsch-högtalare kan spela högt kommer aldrig som någon överraskning. Precis som förväntat spelar RP-280F ungefär så högt som man bara orkar. Jag bestämde mig för att gå tillbaka i den musikaliska kronologin och dundrade hardcore-legenderna Rage Against The Machines klassiska debutplatta. ”Know Your Enemy” är lika tung i dag som den var när skivan släpptes 1992, och högtalarna är med på Tom Morellos brutala riff direkt. Brad Wilks dundrande bastrumma och Tim Commerfords, alias Timmy C, strama toner från basgitarren smäller till med största självklarhet.

Men det som överraskar är hur rent allting är. För även om jag aldrig har upplevt högtalare från Klipsch som vassa så har inte finess och upplösning tillhört de främsta kvaliteterna. Men med RP-280F framträder Zack de la Rochas rappande röst klockrent, samtidigt som musiken trycker till i magen rent fysiskt. Det är helt enkelt ett superbra ljud!

 

Förstärkare

När jag först såg den angivna känsligheten 98 dB med en enda watt, vilket är nästan tio gånger känsligare än normalt, så ville jag ta reda på hur de klarade sig med en liten förstärkare. Utmaningen blev att trolla fram guldet ur musiken med något så smått som en NAD D3020 för 4 000 kronor, som lämnar 30 watt per kanal. Och den kunde faktiskt driva högtalarna förvånansvärt högt. Men det som saknades var kontroll. Högt hjälper inte om det låter tamt, livlöst och har en tunn och okontrollerad bas. Fast det var ett kul experiment, eftersom man får ut mer ur den här förstärkaren med Klipsch-högtalarna än något annat jag har kopplat in. Men det är ingen matchning gjord i himlen.

Det stod snabbt klart att trots den höga känsligheten så tigger Klipsch-högtalarna om en kraftig förstärkare. Väsentligt mycket bättre blev det med Yamahas bästa hemmabioreceiver RX-A3040. Med den vaknade högtalarna till liv ordentligt, och fick en varm och bra tonåtergivning samtidigt som dynamiken och kontrollen togs väl om hand.

Men ännu bättre blev det när vi kopplade in Hegel H300, vår referensförstärkare under 30 000 kronor, som med sina 2 x 250 watt verkligen håller kontroll på Klipsch-högtalarna.

Grillen sitter snyggt fast med magneter.

 

Techno

Jag fortsatte med musik från 1990-talet och letade fram The Prodigys ”Smack My Bitch Up” från 1997, spelad från Wimps HiFi-abonnemang med min MacBook Pro inkopplad till H300-förstärkaren via USB. Dagens dubstep och elektroniska dansmusik kan bara glömma en sådan här dynamik och tyngd, för den här utgåvan är inte sönderkomprimerad. Resultatet är ett vansinnigt tryck som gör att jag nästan är sugen på att byta ut klotgrillen mot en eldkastare! Jag skulle kunna tänka mig att man kan få samma ljudtryck och kommer riktigt nära den här känslan med en NAD C375BEE för 11 000 kronor. Det bör verkligen vara en ”match made in heaven”.

 

Mer raffinerad än tidigare

Men hur låter högtalarna jämfört med tidigare Klipsch-modeller? Mer delikat musik avslöjar detta bäst. Till undsättning kommer Melissa Horns fantastiska röst i låten ”Innan jag kände dig”. Gitarren klingar mysigt från spröda, nya strängar, munspelet breder ut sig i rummet och Melissas röst framträder med skinande stämband som jag inte kan påminna mig att jag har hört från Klipsch förut. Inte ens de dyrare och ännu mer enorma RF-7 II, som nu fasas ut, återskapar övertonregistret lika övertygande – och de låter dessutom mer färgade i basregistret. Den större kusinen RF-7 II är en helt galen högtalare på alla sätt och vis, och spelar om sanningen ska fram skjortan av RP-280F också, men den trollar inte fram alla melankoliska detaljer i Melissas stämband på riktigt samma sätt. Och RP-280F återger rösten med en sällsynt bra fyllighet längre ner i basregistret, vilket mindre högtalare bara kan drömma om.

 

Vad kan de inte?

Finns det då något som högtalarna inte kan? Tja, vi har ju alltid hört ännu mer upplösta högtalare. Ett närliggande exempel är B&W 683 S2 för samma pengar. Med ännu luftigare diskant och en genomgående mer neutral ljudkaraktär. Fast den kan bara glömma dynamiken i Klipsch-högtalaren, som också har en överlag större tonåtergivning.

RP-280F är inte heller lika fyllig och frodig i basen som tidigare modeller. Folk som älskar Klipsch just på grund av dess ”larger than life”-framtoning riskerar alltså att bli besvikna över att högtalarna visar sig från en något mer behärskad sida. För även om de slår lika hårt som Hulken så blåser de inte i lika hög grad upp musik som är mixad på ett mer nedtonat sätt. Tillhör du den här gruppen så finns det ingen anledning att byta ut dina RF-82:or. Men i mina öron är den nya arvtagaren en klar förbättring.

 

Slutsats

När Klipsch har tagit vad de lärt sig från tidigare högtalare och tillfört ännu mer upplösning och stringens så bör RP-280F definitivt tilltala många. Högtalarna låter stramare än det mesta annat, de går djupt i basen och slår hårt och brutalt när de ska. Kläm på riktig rock’n’roll så kommer du att bli sugen att byta ut klotgrillen mot en eldkastare! På samma gång låter de mycket rent och prydligt när de ska. Rent tonalt är de mer neutrala än någon Klipsch-högtalare vi har hört.

Det finns få konkurrenter som kan mäta sig med Klipsch när den gäller dynamik, råhet och underhållningsfaktor. Däremot finns det (företrädesvis dyrare) konkurrenter som kan åstadkomma ännu mer exakt holografi, djup och andra finkänsliga hifi-kvaliteter (Dynaudio, Sonus faber, Audiovector, DALI). Men avståndet till dessa har faktiskt minskat i och med nya RP-serien. Detta är allroundhögtalare i ordets rätta bemärkelse, eftersom de verkligen kan spela all slags musik. För de här pengarna finns det knappt något mer allsidigt, så länge du har plats för dem.

Högtalarna kan spela högt med en svag förstärkare, men gör sig bäst med 150 watt eller ännu mer.