: B&O Play Beolit 15

Bang & Olufsen har en lång historia och Beolit-serien härstammar från tiden när elektronisk reproduktion av musik var en förhållandevis ny företeelse, på 1930-talet. Och de nuvarande Beolit-modellerna är påtagligt inspirerade av de första bärbara transistormodellerna från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.

Så här så Beolit-radion ut på 1960-talet (Beolit 609)

Design
Designen är i vanlig B&O-stil helt felfri. Det vilar en atmosfär över formgivningen som nästan gör att man tycker att 4 500 kronor för en Bluetooth-högtalare kanske verkar rimligt ändå. Beolit 15 har någorlunda samma mått som en B&O-transistorradio från 1960-talet. Ovan- och undersidan är av plast och toppen är en gummiöverdragen, försänkt hylla där mobilen ligger säkert när den är inkopplad. Resten av radion täcks av ett galler av perforerad metall som går hela vägen runt. En rejäl läderrem gör det lätt att haka fast högtalaren och ta den med sig på picknick eller ut med båten.

Bakom gallret döljer sig sammanlagt sju högtalarelement. Tre 1,3-tums element ser till att diskanten sprids åt alla håll och en gemensam bas på 5,5 tum tar hand om tyngden, assisterad av två passiva slavbasar på 4 tum. Förstärkareffekten är 2 x 35 watt.

Ljudet
B&O Play-produkterna sägs vara utformade för en urban, utåtriktad livsstil där man kan sköta och ta med sig musiken på ett enkelt sätt. Det klarar Beolit 15 briljant. Det finns minimalt med inställningar att tänka på (av/på, volym och Bluetooth-parkoppling) och eftersom ljudet sprids 360 grader låter det ungefär lika bra från alla håll.

Och ljudet är riktigt läckert. Diskanten är lätt, mellanregistret naturligt och basen – med hjälp av elektroniken – nästan oanständigt djup och fyllig. Detta är med lätthet den mest välljudande bärbara högtalaren jag har hört. Den kan inte mäta sig med en riktig stereo, men man måste hela tiden påminna sig om att det faktiskt bara är en batteridriven Bluetooth-apparat.

Till skillnad från sina designförebilder spelar Beolit 15 i stereo. Eftersom ljudbilden sprids runtomkring högtalaren är det dock mer tal om en rymlig återgivning än ett egentligt stereoperspektiv. Vill man sitta ner och lyssna på stereomusik så måste det under alla omständigheter vara ett större avstånd mellan högtalarna.

Beolit 15 kan spela imponerande högt för att vara en högtalare med handtag. Ljudtrycksmätaren når inte riktigt hela vägen upp till 100 dB på full Bluetooth-volym. Men det låter fortfarande förhållandevis snyggt, utan påtaglig förvrängning. Även när man spelar högt har B&O koll på begivenheterna. Den inbyggda DSP:n ser till att högtalarelementen inte tvingas göra något de inte mäktar med. ”Limit Your Love” på full volym går inte med en bärbar högtalare. Men om man sänker lite grann så finns det resurser nog för att basen ska gå djupare.

Slutsats
Att göra en bärbar Bluetooth-högtalare för 4 500 kronor verkar som hybris, och frågan är om det är värt att lägga så mycket på en konsumentprodukts eleganta design, som i allmänhet har en kort livstid. De ursprungliga Beolit-modellerna är fortfarande klassiker, men ingen minns förmodligen Bluetooth om 50 år – eller om 10 år, för den sakens skull. Men Beolit 15 är likväl en läcker högtalare som låter så mycket bättre att den nästan rättfärdigar priset. Och så ÄR det ju en B&O …