Det är ingen tvekan om att äkta surroundljud ger större inlevelse när man tittar på film och TV. Men det räcker inte med en allt-i-ett-anläggning av plast. Du behöver en separat förstärkare för att få fram både kraften och det mer subtila i ljudbilden. En hemmabioförstärkare är hjärtat i hemmabiografen. Det är den som ska pumpa ut ljudet genom högtalarna, så satsa lite pengar på den så får du tillbaka investeringen i form av ren och skär underhållning!
De bästa receivrarna för 5 000–6 000 kronor återger det våldsamma ljudspåret i filmer som ”Interstellar” i all sin prakt. Klar dialog, filmmusik som breder ut sig runtomkring och ett bra grepp om dynamiska skillnader. Från de dånande raketmotorerna på rymdskeppet när det landar på en översvämmad planet med rullande tidvattensvågor höga som berg, till den totala tystnaden i rymden. Du flyttar helt enkelt hem bion!
Går du upp mer i pris så får du ännu mer kraft och kontroll förutom fler av de så viktiga detaljerna, men utan att jämföra direkt kommer du knappast att sakna något.
Om Dolby Atmos och DTS:X
Bland nyheterna i moderna hemmabioreceivrar finns stöd för 3D-ljudformat som Dolby Atmos, DTS:X och Auro 3D. Dessa format återger ljud även i höjdled, vilket innebär att det krävs högtalare i taket för att utnyttja dem fullt ut. Det är väldigt kul, men tyvärr finns det väldigt få Blu-ray-filmer med 3D-ljud. Därför är det enligt undertecknads åsikt viktigare att receivern låter bra än att den absolut måste kunna avkoda dessa format. I den här prisklassen får man dessutom bara två Atmos-kanaler i stället för fyra som är optimalt, och dessutom på bekostnad av extra bakkanaler. Med andra ord: du kan välja mellan ett 5.1-system som har Atmos-högtalare eller ett 7.1-system utan Atmos.
Känns Atmos ändå viktigt så är det Denon, Onkyo och Pioneer du ska titta närmare på.
Strömning
Men en hemmabioreceiver av idag gör mer än spelar filmljud. Den är motorn i hemmaunderhållningscentralen, vilket betyder att den också måste kunna ta hand om alla musikformat du skickar till den. Oavsett om du vill spela musik trådlöst från mobilen eller från en dator i hemnätverket så är det viktigt att receivern inte blir bromsklossen. Av den anledningen har de flesta hemmabioreceivrar nu för tiden trådlös nätverksanslutning och kan spela musik på flera sätt. Det kan vara AirPlay, Bluetooth, DLNA (lite mer avancerat, men kompatibelt med alla datorer) och till och med internetradio. En del kan till och med spela högupplösta musikformat – och med tanke på hur vinylförsäljningen ökar är det fint att en del dessutom har skivspelaringång (Onkyo och Yamaha).
4K Ultra-HD
När det gäller videosignaler har 4K Ultra HD marknadsförts länge. Det har rått ganska så stor förvirring kring detta ämne, eftersom tillverkarna ända sedan 2012 har hävdat att de haft stöd för 4K Ultra HD-upplösning. Men då gällde det maximalt 30 bildrutor i sekunden, vilket i och för sig inte är så farligt (bortsett från när man spelar datorspel som behöver minst 50). Problemet är att Ultra HD-videoformatet först nu har blivit standardiserat. Även om tre år gamla receivrar kan skicka vidare superupplöst video från en hemvideokamera så är de dessvärre inte kompatibla med 4K-Blu-ray-formatet som förväntas befinna sig alldeles runt hörnet.
Men det är de nu. Alla receivrar i detta test stöder nämligen kopieringsskyddet HDCP 2.2, som är ett krav från Hollywood för att överföra Ultra HD-video via HDMI. Dessutom stöder de videosignaler med upp till 60 bilder i sekunden, och med fullt 12-bitars färgdjup (4:4:4). Detta är dock inte nödvändigtvis något viktigt försäljningsargument om de första 4K-Blu-ray-spelarna får dubbla HDMI-utgångar. Då drar du bara en kabel till TV:n för bilden och en annan till receivern med ljudet om den inte är kompatibel med videosignalen.
Så testade vi
Receivrarna har testats med Blu-ray-spelaren Electrocompaniet EMP 2 och vårt 7.1-högtalarsystem Procella THX. Högtalarna är oerhört kostsamma, ungefär 150 000 kronor för hela systemet, men de är inte tungdrivna och de skiljer tydligt på olika förstärkare. I stereo har vi använt oss av Vienna Beethoven Concert Grand SE för att skilja agnarna från vetet. Inte heller dessa är svåra att få att låta bra, och de går både djupt i basen och avslöjar detaljerna i ljudbilden, vilket är viktigt när man verkligen ska höra vad som händer i en förstärkare.
Receivrarna har fått köra sin automatiska högtalarinställning med rumskorrektion. Om det har varit nödvändigt har vi gått in efteråt och justerat avstånd och ljudnivå för att få det helt symmetriskt, men vi har låtit receivrarna ställa in klangkaraktären (EQ).
För att kunna jämföra ljudet direkt så har vi inte testat med Dolby Atmos den här gången, eftersom inte alla har detta. I stället har vi använt en ren 7.1-inställning enligt THX-specifikationerna.
Musiklyssning har vi gjort med Tidal HiFi på en iPhone 6 Plus via AirPlay, och i de fall produkterna har en egen strömnings-app, till exempel för multiroom, har vi testat den också. Det musikaliska urvalet har varit blandat. Som film har vi använt ”Interstellar” på Blu-ray.
Samtliga receivrar har uppdaterats med den senaste programvaran innan de testats och vi har använt de senaste versionerna av fjärrstyrnings-appar till iPhone.
Onkyo TX-NR646
Övertygande debutant
Onkyos receiver låter strålande med både film och musik. Den saknar bara det där lilla sista i användarvänlighet.
Pioneer VSX-930
Distinkt kraft
Receivern från Pioneer låter klockrent och har tillräckligt med muskler för att utmana de allra tuffaste.
Sony STR-DN1060
Nästan hela vägen
Sony-receivern har gott om funktioner, låter tufft och har trådlös multiroom-funktion. Men den är inte helt felfri.
Denon AVR-X2200W
Lättskött
Denon har fattat det här med att göra lättbegripliga och snygga skärmmenyer. Den här receivern är en fröjd att använda och låter riktigt skapligt.
Yamaha RX-V779
Bäst i klassen
Med grym baskontroll och genomgående enorm underhållningsfaktor sätter Yamaha backrekord – med telemarkslandning!
