Inget slår en stor bild, och i det sammanhanget är det bara projektorer som gör susen. Men med en stor bild följer höga krav på bildkvalitet. I synnerhet när det gäller skärpa och upplösning. Och då kommer Ultra-HD till sin fulla rätt.

Det vet alla biografer, som skaffat 4K-upplösning för länge sedan. Nu blir projektorer med samma upplösning tillgängliga för hemmamarknaden i allt högre grad, och vi kan utnyttja en stor fördel som de största biosalongerna får leta i månen efter: ett stort kontrastomfång. I hemmabion kan bilden nämligen visas med mycket svartare svart och ljusare ljust, vilket ger mycket bättre tryck och större realism. Bland annat eftersom filmduken är mindre och projektorn befinner sig närmare, och därför inte behöver ha lika ljusstark lampa. Vilket i sin tur orsakar mindre ströljus i svart. För att inte tala om att avsaknaden av gröna nödutgångslampor gör hela rummet mörkare.

Att lyckas med en bättre bild än på bio kräver naturligtvis att hemmabioprojektorn är av mycket hög kvalitet, det räcker inte med en för tiotusen kronor. Ännu så länge finns inte Ultra-HD-upplösning i budgetklassen, den billigaste hittills har vi med i testet här: den heter Epson EH-TW9300 och kostar 32 000 kronor. Sedan går priset upp till 50 000 för JVC, 60 000 för BenQ och slutligen har vi en Sony-projektor för inte mindre än 100 000 kronor.

 

Äkta 4K eller fusk-4K?

Eller rättare sagt: Epson-projektorn stöder 4K Ultra-HD-signaler, men visar dem inte fullt ut. I stället använder den en 1080 HD-panel (1920 x 1080) varpå en optisk motor dubblar pixelantalet och förskjuter de extra pixlarna en halv pixellängd både vertikalt och horisontellt. Vi snackar alltså om en simulering av 4K med hälften av de tillgängliga pixlarna.

Sedan har vi den dubbelt så dyra BenQ W11000, som använder sig av samma princip men som i stället för en 1080 HD-panel har en med 2716 x 1528 pixlar, alltså ungefär 3K-upplösning. När detta dubblas och förskjuts optiskt får vi ett pixelantal på 8,3 megapixlar, samma som 4K. Men det blir ändå inte heller riktigt samma sak som äkta 4K Ultra HD eftersom de extra pixlarna ritas upp med hjälp av beräkningar utifrån pixlarna på 3K-panelen, vilket inte nödvändigtvis är identiskt med de som finns i källmaterialet. Däremot får du ännu mindre rastermönster på filmduken än från Epsons panel.

Sony VPL-VW550 är däremot en tvättäkta råbarkad 4K-projektor. Tack vare 4096 x 2160 har den potentialen att återge äkta Cinema 4K-upplösning. Den kostar visserligen 100 000 kronor men bör förutom upplösningen kunna ge en vansinnigt hög bildkvalitet, både när det gäller kontrast, ljusstyrka, färger och optisk skärpa.

Slutligen har vi med JVC DLA-X5000, som är vår referens bland highend-projektorer. Den har samma shifting-teknik som Epson, och alltså inte äkta 4K-upplösning. Vad den däremot har är en kontrast som är bättre än något annat vi har sett. Den kan autokalibreras och är på det stora hela svårslagen. Den är dessutom den enda testdeltagaren som ta emot ett fullt 12-bitars 4:4:4-färgdjup, vilket gör den mer flexibel när det gäller val av Blu-ray-spelare. Det finns nämligen Ulltra HD-BD-spelare som automatiskt och uteslutande överför 12-bitars signaler, och klarar inte projektorn det så skalar spelaren ner bilden till gammaldags Blu-ray-upplösning (1080p). Så mycket för 4K!

 

 

---

Hur är det med HDR?

Alla testdeltagarna utom BenQ skryter med HDR-stöd, alltså större dynamisk räckvidd. I verkligheten betyder det att de kan visa information i högdagrar som är vitare än vitt, i filmer och titlar med HDR-kodning. Det är bara det att detta inte fyller någon funktion i en projektor. För att kunna åstadkomma detta måste nämligen lampstyrkan reduceras så att vanligt vitt blir grått för att projektorn ska ha ett överskott kvar i lampan för att kunna återge HDR-innehållet. Till exempel strålkastarna på en bil, skenet från en fullmåne och andra element i bildrutan som ska lysa extra starkt. Det betyder att man 90 procent av tiden sitter och tittar på en för mörk bild, bara för att det ska finnas extra ljus att ta till i scener med HDR-innehåll.

Har du kopplat in din Ultra-HD Blu-ray-spelare och tycker att filmen är för mörk så beror det nästan garanterat på att HDR är aktiverat på spelaren. En del UHD BD-spelare kan stänga av detta, medan andra tvingar igenom HDR om de upptäcker att projektorn stöder det. I så fall måste du göra ett färgläge i projektorn där kontrasten är uppskruvad till max, så att vitt blir vitt medan HDR-innehåll klipps och bränner ut.

Det kan också hända att du har en spelare där man kan justera den allmänna ljusstyrkan i bilden som inte är definierad som HDR, då går det att göra en kompromiss där man får lite av den fina känslan av HDR, samtidigt som man bevarar tillräckligt med ljusstyrka i resten av bilden.

Poängen är att du inte behöver bli avskräckt om projektorn inte stöder HDR. Det behövs inte.