Alla drömmer om fina bilder och få kommer att bli besvikna över Sonys nya a6300. Med utmärkt bildkvalitet och beskedlig storlek är den ett bra val för kräsna fotografer som behöver en liten men bra kamera. Bildkvaliteten kommer från 24 miljoner trimmade pixlar, som dessutom filmar knivskarp 4K-video.
Här tillhör både specifikationerna och priset det övre skiktet, men det hindrar inte kameran från att kunna användas av nybörjare med ambitioner. Kanske ska en äldre spegelreflex pensioneras och bytas ut mot något mindre som fortfarande kan ta skarpa bilder? Då kan Sony a6300 vara ett mycket bra val.
Den bygger på en av våra favoritkameror, a6000, och ser nästan precis likadan ut. Föregångaren har vi testat två gånger och kom fram till att den har en bildkvalitet som ligger i täten bland kameror med bildsensorer i APS-format. Till exempel spegelreflexen Nikon D7200 eller den kompakta systemkameran Fujifilm X-Pro2.
Men a6300 ställer upp i en annan prisklass än sin föregångare, som går att köpa för hälften så mycket som en ny a6300 och med Sonys lilla 16–50 mm-zoom, som är standardkitobjektivet.
Med samma 24 Mp-upplösning som utgångspunkt finns det inte mycket dåligt att säga om bildkvaliteten, men här har Sony trimmat prestanda ytterligare, vilket resulterat i ett par synliga förbättringar i bildkvalitet. Ergonomin är densamma. Alltså väldigt bra, med överskådliga knappar och ett litet men stabilt grepp.
Många förbättringar
Den elektroniska sökaren är uppdaterad med nästan dubbelt så hög upplösning, till 2,36 Mp och högre 120 fps bildfrekvens. Som ger nästan noll fördröjning och kort blackout-tid (svart skärm) mellan bilderna i seriefoto. Nästan, säger jag, eftersom det finns en fördröjning som gör att skärmen fryser mellan varje seriebild med 11 bilder/s. Men den försvinner om man klarar sig med 8 bilder/s. Då kan man nämligen se motivet i sökaren med bara några millisekunders blackout. Det gör det mycket lättare att följa motivet med kameran och få det på plats innanför bildens ytterkanter.
Det finns flera andra väsentliga förbättringar här. Till exempel en uppdaterad autofokus med 425 fassensorer som täcker tre fjärdedelar av bildytan, med ännu bättre fokusspårning av rörliga motiv än föregångaren. Som inte var någon slöfock heller, i många fall var den snabbare än spegelreflexer vi jämförde med.
Avancerad 4K-video
Det finns mer. Kamerahuset är äntligen väderskyddat så att man inte behöver fly inomhus om det börjar regna. Mikrofoningång har det också fått, och äntligen 4K-video med fyra gånger så skarp upplösning som vanlig HD-video.
4K-video har många telefoner också, men med all respekt är det himmelsvid skillnad på videokvaliteten från en mobiltelefon och en kamera i den här klassen. Filerna från en så stor bildsensor är överlägset bättre och här finns proffsfunktioner som tidskod i inspelningen och videoprofiler med S-Log2- och S-Log3-gammakurvor. Inte så viktigt för alla, kanske, men de som vill ha en allroundkamera med bättre kontroll över videoinspelningar uppskattar sådana specifikationer.
Videofilerna i 4K kan lagras i XAVC-S-format med upp till 100 Mbit/s videoström och 30 eller 24 bildrutor i sekunden, vilket ger låg filkomprimering med färre artefakter och hög videokvalitet. Det går också att välja HD-video i 1080p med så mycket som 120 bildrutor i sekunden, som kan spelas upp som mjuk slowmotion. För övrigt krävs det moderna SD-minneskort för att lagra 4K. Leta efter SDXC-kort märkta U3-Class och UHS-I eller UHS-II.
Ingen pekskärm
Som nämnts är kameran förbättrad med bland annat vädertätning och det välgjorda fokussystemet ger fotografen full kontroll över antalet fokuspunkter, som kan grupperas och flyttas runt med kontrollhjulet på baksidan.
En styrpinne eller pekskärm är en bättre lösning för att navigera på skärmen, inte bara när man bläddrar genom de komplexa inställningsmenyerna utan i live-view med sökarbild på skärmen – till exempel när man filmar – då går det mycket snabbare att peka på skärmen för att ändra fokus. Som man kan med Panasonics och Olympus kameror, där man också kan ta bilden genom att peka på skärmen och få skarpt fokus precis där man sätter fingerspetsen.
Men Sony orkar inte lyssna på sådant. De insisterar på att kamerorna är bättre att använda när de inte har pekskärm. Jag tror inte att de kommer att vara lika bestämda i framtiden när de upptäcker det som alla andra redan har insett, nämligen hur tillfredsställande det är att kunna välja själv.
När Sony ändå håller på att fundera på en ny konstruktion till nästa generations ”aXXXX-kamera” så kan de gott lägga till ett extra inställningshjul. Det händer att det är praktiskt att kunna välja både bländare och slutare själv. Då behöver man ha två hjul inom räckhåll för tummen och pekfingret.
Förbättrad autofokus
Autofokussystemet är däremot det bästa vi har testat hittills i en kompakt systemkamera. Med 425 fokussensorer och snabbare fokusspårning låser och fokuserar systemet blixtsnabbt på rörliga motiv. Det kan även låsa på ögon så att personerna på bilden blir skarpa. Tekniken fungerar förvånansvärt bra och tack vare en hastighet på 11 bilder/s kan kameran frysa ögonblicken i bildserier. Eller rättare sagt: de flesta av dem. Det händer nämligen att den missar lite, till exempel genom att fokusspårningen flyttar sig och måste hitta tillbaka till motivet. Jag råkade inte ut för detta ofta, men det kan hända. Då blir färre av bilderna i serien skarpa.
4K-upplösningen, väderskyddet och autofokusen är inte det enda som är nytt. a6300 har en rad mindre förbättringar och många av dem kan programmeras för att nås med en funktionsknapp. Ett slags snabbknapp, som ger direkt tillgång till en funktion som används ofta.
Precis som i Sonys dyrare fullformatkameror kan man lagra bilderna som 14-bitars okomprimerade råfiler (12-bitars i bildserier och när elektronisk slutare är vald) för att få maximal bildkvalitet.
Felfri bildkvalitet
I dagsläget går det inte att köpa kameran med något annat än Sonys elektroniska kompaktzoom, en 16–50 mm med bländare 3,5–5,6 som i bästa fall kan kallas för godkänd. Kameran kompenserar för vinjettering, förvrängning och oskarpa hörn när objektivet sitter på, men objektivet är inte tillräckligt bra för att visa hur hög detaljupplösning a6300 kan ge.
Mitt tips är att helt enkelt köpa ett bättre. Till exempel Zeiss 16–70 mm/f4, som jag bland annat använt under testet. Det är dessvärre mycket dyrare, men också mycket bättre. Alternativt Zeiss 24 mm, eller något av de andra Sony- eller Zeiss-objektiven med fast brännvidd.
Man utnyttjar nämligen inte kamerans bildkvalitet med Sony-zoomen som ingår. Byter man till Zeiss-zoomen så försvinner mycket av vinjetteringen och förvrängningen och bilderna blir genomgående mycket skarpare. Det syns bland annat på hög ljuskänslighet, där förbättrad bildprocessning ger mycket bättre och skarpare detaljer – och finare kornbrus – upp till ISO 6400.
Därifrån och uppåt ökar både kornbrus och färgbrus markant, så ISO 25600 (för att inte tala om 51200) bör man undvika att använda om man inte måste. I värsta fall kan man använda ISO 12800 om det är dåligt med ljus och objektivet är ljussvagt, annars drar jag drar gränsen vid ISO 6400.
Det betyder att a6300 är fullt i klass med Nikon D7200 och Fujifilm X-Pro2 när det handlar om brus, men Nikon-kameran har lite bättre dynamik och Fuji-kameran bättre färgåtergivning.
Ingen av dem kommer i närheten av a6300:s videokvalitet. För med 4K på vår referens-TV från Panasonic och en 5K iMac är videoinspelningarna knivskarpa och har ett fantastiskt djup. Tack vare den finmaskiga upplösningen.
Vår åsikt
Sony a6300 är en praktfull kamera, trots att den inte är perfekt. Det är en besvikelse att den inte fick pekskärm och Sony hade gott kunnat städa upp bland knappar och menyer när de konstruerade efterträdaren till en av våra favoritkameror. För med ännu bättre autofokus, 4K-video och förädlad bildkvalitet är Sony a6300 en av de bästa små systemkamerorna. Den passar kanske bäst för erfarna fotografer, vilket det höga priset tycks indikera, men den gamla och fortfarande fina a6000 går fortfarande att köpa. För hälften så mycket.
