: Canon PowerShot G1 x

Om man är ute efter den allra bästa kompaktkameran, naturligtvis räknat i bildkvalitet, och begär att den ska ha zoom, så är saken klar. Då finns det ingenting som kommer i närheten av PowerShot G1 X. Men för att hitta Canon-kamerans största rivaler så ska man inte leta bland kompaktkamerorna.

Man får inte låta sig luras av den ikoniska Canon G-designen, som har funnits sedan 5G-modellen släpptes 2006. PowerShot G1 X är en helt annan kamera. Med en helt ny 14,3-megapixlars bildsensor som har en bildyta av ungefär samma storlek som Olympus och Panasonics Micro FourThirds-kameror. Jämfört med traditionell 135 mm-film (24 x 36 mm) är beskäringsfaktorn x1,85. Vilket betyder att G1 X bildsensor bara är pyttelite större än exempelvis Olympus PEN E-P3 – som faktiskt är ett reellt alternativ G1 X.

Större sensor
Och just det är Canon-kamerans stora dilemma. Den distanserar sig från proffskompakter som Nikon P87100, Olympus XZ-1 och Fujifilm X10 genom att ha en överlägset större bildsensor samt ungefär samma pris och specifikationer som kompakta systemkameror.

Själva kamerahuset bygger på nuvarande PowerShot G12, med full manuell kontroll och tydligt märkta knappar och rattar. G1 X har en optisk sökare också, precis som G12, fast den är tyvärr lika trång och oanvändbar – och rent sagt löjlig om man jämför med den som sitter på Fujifilm X10.

Eftersom bildsensorn är mer än sex gånger större än i G12 så är av naturliga skäl även det fastmonterade zoomobjektivet, med integrerad optisk bildstabilisator, också större. Canon har valt att behålla 4:3-förhållandet mellan höjd och bredd, i stället för att välja 3:2 som är vanligt i APS-C-sensorerna som sitter i Canons spegelreflexer. Det betyder att de har lyckats hålla bildcirkeln mindre och minska objektivets diameter och storlek.

Zoomobjektivet sträcker sig från 28 till 112 mm. Vilket är en ganska så generös räckvidd – och zoom – om man jämför med de små systemkamerornas kit-objektiv som brukar ha 3x zoom. Ljusstyrkan är inte illa alls på vidvinkel, f2,8 mot vanligare f3,5, men i teleänden är största ljusöppning mer måttfulla f5,8. Vid 85 mm brännvidd, som är jämförbart med en typisk 18–55 mm- eller 14–42 mm-zoom till en kompakt systemkamera, är G1 X största bländaröppning f5,6.

Precis som G12 har G1 X en vridbar, 3-tumsskärm med 920 000 punkters upplösning. Bildhastigheten är 4,5 bilder i sekunden men minnesbufferten stoppar exponeringarna efter sex bilder. Kameran stöder inte bara lagring i råformat utan även 14-bitars filer, vilket bör betyda bättre färgdynamik. Och större flexibilitet för fotografer som efterbehandlar råfilerna. Film lagras i 1080/24-upplösning och i ”.mov”-filmformat (H.264). Och det finns till och med en start/stopp-knapp för videofilmning på baksidan.

Användning
PowerShot G1 X är stor. Åtminstone för en kompaktkamera. Den är mycket större och tyngre (535 gram) än de ovan nämnda proffskompakterna, men också om man jämför med G12. Canon-kameran är faktiskt större än både Panasonic Lumix GX1 (med PZ 14–42 mm-zoom) och Olympus PEN E-P3, som är de två bästa kamerorna med ungefär samma bildyta och samma 4:3-bildsensor.

Sökaren har vi redan nämnt. Resten av kameran är förtroendeingivande funktionell och överskådlig. Den går kanske inte ner i fickan, men å andra sidan är knappar och reglage inte så små att de blir pilliga att sköta. Ett litet gummerat handgrepp och en gummiyta på baksidan ser till att handen får ett säkert grepp.

Ringen runt zoomobjektivet går inte att välja brännvidd med. Den kan däremot tas bort om man sätter dig en objektivadapter. Inställningsratten på fronten kan programmeras för att välja brännvidd i steg (28, 35, 50, 58, 85, 100 eller 112 mm) men bara om man valt programautomatik. Annars får man använda zoomreglaget runt utlösaren

Bildkvalitet
Canon gillar att skryta om att de valt en så stor bildsensor (18,7 x 14 mm) för att bildkvaliteten ska vara av samma klass som en spegelreflex. Och tar man CMOS-sensorn med 18 Mp från en Canon EOS 600 (som är 23,3 x 15 mm stor) så ska prestanda vara jämförbara med de 14,3 som bildsensorn i G1 X har. Det är det inte svårt att se.

Skärpan och detaljåtergivningen är superb. Upplösningen är förträfflig och det går fint att skriva ut bilder i affischstorlek. Den optiska skärpan är anmärkningsvärt bra. På alla brännvidder, faktiskt. Till och med full bländare 28 mm visade sig bara orsaka beskedlig förlust av hörnskärpa. Tyvärr var det större avvikelser mellan centrum och hörnen på f4,5 och 50 mm, men i övriga var optiska prestanda helt strålande. Med ytterst beskedlig och bara sällsynt kromatisk felbrytning.

Brus är inget att tala om förrän vid ISO 1600. Och då är det inga konstigheter, bara marginellt kornbrus. Först vid ISO 3200 bör man vara på sin vakt, särskilt i dåligt ljus. Och ISO 12800 passar inte till mycket mer än små utskrifter.

G1 X fokuserar inte direkt snabbt. Autofokusen behöver lite tid på sig, åtminstone om man jämför med Lumix GX1 och PEN E-P3. Och är helt oanvändbar i bildserier om motivet kommer snett framifrån, då blir kanske bara första bilden skarp. Exponeringsautomatiken har en tendens att underexponera motiv med mycket ljus och hög kontrast. Fast hellre det än överexponering. Bilddynamiken och färgtonerna är mycket bättre än vad som går att få med en PowerShot G12, och är faktiskt fullt i klass med EOS 600D.

Till och med HD-video är enastående bra med G1 X. Den inbyggda mikrofonen ger ett klart ljud utan brus och videofilmerna är skarpa och klara, med ytterst lite flimmer och artefakter.

Slutsatser
Canon talar sanning när de säger att G1 X bildkvalitet är fullt i klass med EOS-spegelreflexers. Det är priset också. Men inte autofokus, exponering eller flexibilitet. Där är det mer naturligt att jämföra kameran med proffskompakter.

Olympus XZ-1 och Fujifilm X10 är mindre och mycket billigare alternativ. Som har betydligt bättre ljusstyrka. Båda förevigar samma motiv som G1 X men behöver inte vrida upp ISO-känsligheter lika mycket eftersom de kan använda bländare 1,8 eller 2,0. Det jämnar ut skillnaderna i bildkvalitet mellan de tre.

Storleken och framför allt priset kan bli Canon-kamerans största problem. Man kan nämligen hitta små systemkameror som både är mindre och billigare och har motsvarande bildkvalitet. Och fördelarna med utbytbar optik.