Så betalar du i framtiden

När någon säger Mastercard så tänker nog de flesta på kreditkort. Och sådana räknar företaget att utfärda i många år framöver. Men MasterCard tänker på framtiden också – en framtid där dina prylar på egen hand går ut på nätet i det som vi brukar kalla ”Internet of Things”.

I den irländska huvudstaden Dublin har MasterCard ett framtidslaboratorium, där de bland annat forskar om nya betalningssätt. Några av dem kommer inte att förverkligas på många år, i bästa fall, medan andra håller på att bli verklighet.

Som ett av få medier fick vi ta en titt i labbet och se hur dina prylar kommer att betala för sig när de ger sig ut på nätet. Det handlar naturligtvis om pengar och betalningssätt, men också om gemensamma standarder och om att se till att Sakernas internet blir något för alla – inte bara de förmögna.

Hoppas på gemensam standard

Att vi kommer att leva i en framtid där våra saker finns på nätet råder det ingen tvekan om. Frågan är om Sakernas internet blir en stor gemenskap som gör vardagen lättare eller ett digitalt slagfält, där diskmaskinen vägrar att diska tallrikar från konkurrerande tillverkare och utrustning plötsligt slutar fungera eftersom moderbolaget har blivit uppköpt av en konkurrent.

MasterCards innovationschef Garry Lyons hoppas att det går att etablera en gemensam plattform för de uppemot 50 miljarder nätverksanslutna enheter som kommer att vara i bruk 2020:

”Sakernas internet kommer. Det är det ingen tvekan om, men vi vet inte om det kommer att se ut som vi föreståller oss det. Tillverkarna kommer nämligen garanterat att försöka äga infrastrukturen.”

Betala med ett leende

Att plocka upp plånboken ur fickan och dra fram plastkortet är för de flesta av oss förknippat med ett visst obehag när vi tänker på att det kan dyka upp röda siffror på kontoutdraget. MasterCard Identity Check – mer känt som Selfie Pay – är en app som gör det möjligt för användaren att betala med sitt ansikte. När appen har lärt sig användarens kreditkortsinformation så kan han eller hon använda antingen ett fingeravtryck eller en selfie för att bekräfta sin identitet.

Väljer man en bild som ID så krävs det ett leende för att betalningen ska gå igenom. När ansiktet spricker upp i ett leende vet nämligen appen att det är en livs levande person som befinner sig framför kameran, inte bara ett fotografi. Dessutom är det inte en bild som lagras för identitetskontrollen, utan en matematisk tolkning av ansiktsformen. Selfie Pay har testats i Holland och USA, och blir verklighet redan i år i Storbritannien, USA och Kanada.

Ett kort smart-armband

Om du är för blyg för att betala med ett selfie-foto, hur vore det att använda ditt bultande hjärta som säkerhet när du handlar? Under rubriken Commerce for Every Device (”Handel på alla enheter”) arbetar MasterCard med att koppla digital betalning till prylar vi redan använder. Tillsammans med träningsarmbandstillverkaren Nymi har MasterCard utvecklat ett system för biometrisk identifiering. Genom att bygga in ett NFC-chip i träningsarmbandet kan armbandet fungera som en digital nyckel. För att betala varor, låsa upp dörren eller starta bilen behöver du hålla armbandet intill en terminal. Och låset är helt säkert eftersom hjärtrytmen är lika individuell som ett fingeravtryck och bara fungerar så länge armbandet sitter på ägarens arm och känner av hans eller hennes välbekanta hjärtslag.

Lär gamla maskiner nya konster

När vi hör uttrycket Internet of Things handlar det i normala fall om en framtid med nya, smarta prylar. Det är ett drömscenario för elektroniktillverkarna som ser fram emot att få sälja oss allting en gång till, fast i en ny ”smart” version.

På MasterCard Lab har de dock forskat i hur man stoppar i ny intelligens i befintliga apparater. Det har visat sig vara förvånansvärt enkelt och billigt. Det kostar ungefär 150 kronor att förvandla en 20 år gammal läskautomat med myntinkast till en digital dito som man kan handla i med en mobil-app. Att ta fram nödvändig mjuk- och hårdvara gjordes som ett grupprojekt under en pizza- och cola-fylld helg i labbet.

Det finns redan läskautomater med kortbetalning på stan, men de är dyra att köpa och kräver en egen nätverksanslutning för att kontrollera betalningen. Den ”hackade” automaten är mycket enklare, den kommunicerar med telefonen via Bluetooth och behöver inte ha någon nätverksanslutning. Själva kortbetalningen styrs från kundens smartmobil, som ju redan är på nätet. Betalningen görs med Qkr!-appen, som för övrigt går att använda med många andra betalkort också.

Tvätta kläderna med en app

Ett liknande projekt som kallas Clothespin (”klädnypa”) handlar om att göra det möjligt att betala i tvättomater med mobilen. 70 miljoner människor i USA och ungefär 20 miljoner i Storbritannien använder tvättomater. Och här handlar fördelarna om mer än bekvämligheten med att tvätta en veckas smutsiga t-shirts utan att plocka fram plånboken. De smarta tvättmaskinerna är en ännu större fördel för sina ägare, som inte behöver ha en stab av anställda som kör runt och tömmer myntautomaterna i tusentals tvättstugor – samtidigt som de tittar sig över axeln för att undvika eventuella tvättrånare. Clothespin-appen är utvecklad tillsammans med Whirlpool/Maytag och förutom att göra betalningen kontantlös så får man ett meddelande när tvätten är färdig eller om någon stoppar maskinen under tiden – så att man kan skynda sig till tvättomaten innan tvätten försvinner spårlöst.

Kort för bidrag

Sakernas internet och en värld full av digital betalning lovar att göra livet enklare för oss. Men hur blir det för dem som inte har tillgång till internet och som inte ens har ett bankkonto? För dem verkar en värld utan kontanter som en mardröm.

MasterCard Aid Network är ett försök att göra det lättare att dela ut bidrag på ett sätt som är både säkert och värdigt för mottagarna. I stället för att dela ut kontanter – som kan bli stulna – och som ett alternativ till matköer, ges bidragen i form av plastkort som gäller i lokala butiker. När bidragen bara går att använda för att köpa förnödenheter är systemet skyddat mot missbruk och korruption.

Sakernas internet ska vara för alla

När pengarna flyttar ut på nätet är det viktigt att alla är med. Ann Cairns, MasterCards högste chef för internationella marknader (alltså alla länder som INTE är USA, red. anm.) är väl medveten om att övergången från kontanter till digital betalning har sina risker.

”Om vi inte ser till att Internet of Things gäller för alla så växer klyftan mellan rika och fattiga”, säger Ann Cairns. Hon fortsätter:

”Bara i Europa finns det 93 miljoner människor som är utestängda från det finansiella systemet. De kan inte skaffa ett bankkonto och kan därför inte använda internetbanktjänster. Och det betyder att de inte får ta del av de fördelar som andra utnyttjar.”

Det kan handla om något så simpelt som att åka tåg. När vi andra ska köpa en tågbiljett så brukar vi gå ut på nätet för att hitta det bästa priset. Om man bara kan använda kontanter är den enda möjligheten att gå till stationen med pengarna i handen och köpa en biljett strax före man går på tåget. Det innebär att de fattigaste kan få betala mycket mer än andra för samma tjänst.

Ett sätt att undvika att göra klyftan mellan rika och fattiga större är enligt Ann Cairns att ta fram ”lättviktskort” med ett förbetalt belopp, som inte är kopplat till ett vanligt bankkonto men som har samma giltighet för betalning som vanliga betalkort.

Ann Cairns nämner Skandinavien som ett föredömligt exempel på digital betalning. 80 procent av betalningarna i de skandinaviska länderna görs med kort. Ändå tror kreditkortschefen att kontanter aldrig kommer att bli helt ute.

”Pengar kommer inte att försvinna helt och hållet. Folk vill kunna välja själva.”

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.