En sak är säker: har du väl hört favoritmusiken genom ett par stora och mäktiga hifi-högtalare av High End-klass är det svårt att gå tillbaka till ett litet Bose-system. Synd bara att de flesta High End-högtalare är så kolossalt stora och gör så kolossalt stora hål i plånboken!
Inte heller XTZ har lyckats få bukt med storleken på sin toppmodell, men de har åtminstone försökt göra något åt priset. Det svenska märket är känt för att sälja väldigt välljudande hifi-högtalare med förnuftiga prislappar, och nu har de alltså försökt applicera samma tankegång på högtalare i High End-klassen. Resultatet heter Divine 100.49!
Den nya toppmodellen är fullproppad med svindyra komponenter som man i normala fall bara hittar i högtalare som betingar sexsiffriga belopp. Ändå kostar Divine 100.49 inte mer än 44 000 kronor, vilket antagligen är nära ”smärtgränsen” för vad många musik- och ljudintresserade är villiga att lägga. Är detta rena rama fyndet?
 
Prisvärd High End
Det är ingen självklarhet att någon som är bra på billig hifi kan ta steget upp till High End-klassen. Det krävs enorm noggrannhet på alla områden för att kunna hävda sig mot etablerade storheter som B&W, Burmester, Dynaudio, Wilson och alla andra som bygger högtalare i den översta pris- och kvalitetsklassen.
XTZ har dock ett gott rykte. Billiga högtalare som 99.25 och 99.36 har imponerat på oss med ypperliga och prisvärda prestanda, vilket på kort tid inneburit att XTZ har blivit ett märke man ska hålla ögonen på. Ett av deras kännetecken är att de använder sig av väldigt bra högtalarelement, som det inte är ovanligt att hitta i konkurrenter som kostar både två och tre gånger så mycket.
XTZ:s recept har alltid varit att kombinera råvaror av hög kvalitet med kostnadsbesparande kinesisk produktion. 100.49 byggs också i Kina, men är utvecklad i Sverige och innehåller välrenommerade komponenter från europeiska underleverantörer. Baselementen kommer från norska SEAS, diskanten från tyska Visaton, och själva hjärtat i högtalaren är ett keramiskt mellanregister från Thiel & Partner (Accuton), som man bara brukar hitta i extrema High End-högtalare. Det verkar lovande!
 
Konstruktion
Efter att ha packat upp Divine 100.49 ur de största högtalarlådor vi någonsin har sett, kunde vi syna den svenskkinesiska konstruktionen närmare i sömmarna. Det är ingen tvekan om saken, med sina 128 centimeter i strumplästen är 100.49 en väldigt stor högtalare! Till och med de gedigna Wilson Sasha ser faktiskt lite pluttiga ut bredvid de svenska kolosserna!
100.49 är precis som Wilson-högtalaren en trevägskonstruktion med fyra högtalarelement. XTZ har valt att husera diskant, mellanregister och de dubbla basarna i ett stort kabinett med separata kammare på insidan. Högtalarna är stora och breda, men den rundade fronten mjukar upp utseendet en smula samtidigt som den gör kabinetten styvare. Medan Wilson gör sitt kabinett av ett särskilt kompositmaterial har XTZ satsat på den mer traditionella, men ytterst effektiva, MDF-varianten och använt sig av riktiga mängder. På det tjockaste stället är MDF-lagret 50 millimeter. Inte konstigt att högtalarna väger 70 kilo styck.
Wilson Sasha återger de lägsta frekvenserna med två 8-tummare medan XTZ Divine har två 10-tummare i aluminium från norska SEAS. Båda högtalarna förfogar över ungefär samma lådvolym. Wilson har en liten basport medan XTZ har två stora. XTZ skickar med två skumgummipluggar som kan fintrimma basen efter rummets akustik och den personliga smaken.
Divine är väldigt läckra att beskåda i sin svarta pianolack och utförandet är precis så bra som man kan förvänta sig för 44 000 kronor. Vi är däremot lite besvikna över terminalerna, som känns lite för ordinära i en högtalare i den här prisklassen. Även om det inte nödvändigtvis har så stor inverkan på ljudet så skulle det ha skänkt lite extra ägarglädje om XTZ tagit sig råd att stoppa i ett par läckra skruvterminaler från exempelvis WBT.
 
Installation och inställningar
XTZ:s ljudfilosofi är att konstruera högtalare som har ett neutralt klangideal och som går att fintrimma efter personliga preferenser och inte minst akustiken i lyssningsrummet. I toppmodellen har de tagit denna flexibilitet ett steg längre.
Baksidan av 100.49 domineras av två stora basportar som kan täppas till med var sin skumgummiplugg för att fintrimma basåtergivningen från stram och distinkt till en lite djupare och mer lössläppt bas. Dessutom finns det omkopplare för både diskant och mellanregister som höjer nivån med upp till 3 dB.
Utöver de vanliga högtalarterminalerna finns det en extra uppsättning ingångar för den som vill använda sig av så kallad aktiv drift. Då kopplas det passiva delningsfiltret ur helt och varje högtalarelement drivs direkt av var sin förstärkare. Det går också att köra med en blandning, där bara bashögtalarna drivs aktivt.
XTZ har en lösning med elektroniska delningsfilter för den som vill driva högtalarna optimalt. Man kan få en betydande ljudförbättring genom att koppla ur de passiva filtren och driva varje element med ett elektroniskt delningsfilter och separata förstärkare.
 
Testutrustning
Under testets gång har XTZ fått prova på allt från billig stereoelektronik till High End-elektronik i fullblodsklassen. Vår trofasta ”budgetförstärkare” Hegel H200 har använts flitigt och vi har också spelat med den äldre Chapter 2-förstärkaren från Chapter Audio, och inte minst en otroligt kostsam men urstark förstärkarkombination från schweiziska Soulution Audio.
Signalkällan var D/A-omvandlare och CD-transport från PS Audio.
 
Ljudkvalitet
Två saker är direkt uppenbara när de första tonerna strömmar ur 100.49. Detta är högtalare med stor potential som inte bara förtjänar, utan kräver, elektronik av en viss kvalitet. Divine-högtalarna levererar en nästan skrämmande mängd ljudinformation, från lägsta bas till diskant, och avslöjar snabbt om resten av anläggningen inte är med på noterna.
De flesta högtalarna i prisklassen präglas också – hur bra de än är – av vissa kompromisser. De är som regel av en mer måttlig storlek och förmår inte flytta enormt mycket luft i basen. Därför tvingas konstruktörerna fatta ett par beslut för att få så jämna prestanda som möjligt i förhållande till kapaciteten.
Första intrycket av Divine 100.49 är däremot att de tycks lida av förvånansvärt få sådana kompromisser. Storleken och skalan på ljudbilden är enorm, och detsamma gäller det superstabila fundamentet. Men det kanske mest imponerande är nog ändå hur neutralt det låter. Mellanregistret är extremt rent och klart, utan störande betoningar, och många av favoritskivorna får nytt liv.
 
Varde ljud!
En annan bra svensk är Robyn, som är aktuell med sina”Body Talk”-skivor. Utöver energirika och elektroniska låtar har de en ganska så generös ljudkvalitet för att vara popproduktioner. Och även om sådant borde vara en barnlek för de flesta högtalare är det inte alls en självklarhet att det låter underhållande
100.49 visar sig ha ett bastant grepp om sådan här musik. Den pumpande basen på ”Hang with me” skulle få mången högtalare att börja vackla, men XTZ återger den utan tecken till förvrängning eller andtäppa. Mellanregistret bjuder dessutom på en sällsynt grad av realism. Lilla Robyns röst är allt annat än späd när den slår emot oss med en pondus som faktiskt känns i magen.
Men det är när vi byter till mer krävande och ”äkta” akustisk musik som det stora haksläppet kommer. Divine 100.49 levererar ett stort, mäktigt och varmt ljud som är väldigt exakt och rikt på klangfärger. Den rungande rösten återges så kristallklart och äkta att vi knappt kan erinra oss att vi har hört något liknande. Detta kommer otroligt nära tvättäkta High End, och till och med en av våra stora favoriter i prisklassen, Gallo Reference 3.1 (testad i nr 5-2007), känns faktiskt lite tunn i förhållande till XTZ-högtalarna. Trots en briljant holografi saknar de fundament, och framför allt upplösning i mellanregistret, om man jämför med XTZ.
Det enda vi kan hitta som tyder på att 100.49 inte befinner sig i den absoluta High End-klassen är att det saknas en smula precision i ljudbilden. Visst är stereoperspektivet stort och breder ut sig utanför högtalarna, men det saknas lite på djupet och vi efterlyser en mer precis placering av instrumenten som breder ut sig framför oss. På det området är Gallo-högtalarna verkligen i sitt esse, och utan att hävda att vi besitter stora kunskaper om högtalarkonstruktion så kan det kännas som om Divines stora frontyta kan vara syndaren. En stor och bred baffel kan nämligen gröta till ljudbilden till en viss grad. En smalare front, eller möjligtvis en bit filt runt diskant- och mellanregistret – som Wilson har givit sina Sasha – skulle möjligtvis ha kunnat göra Divine 100.49 ännu bättre på detta område.
 
Gedigen bas
Precis som de flesta stora högtalare med hög kapacitet i basregistret kräver Divine 100.49 lite arbete med placering innan ljudet sitter som det ska. Men efter noga placering och fintrimning upptäckte vi att båda basportarna öppna och basomkopplaren satt till 0 dB gav rätt kombination av stram och fyllig bas i vårt lyssningsrum.
Basen är som redan nämnts väldigt imponerande, men inte på det sätt som du kanske tror. Den som förväntar sig en hårtslående, rapp mellanbas blir kanske besviken. Divine 100.49 kännetecknas nämligen av en total frånvaro av ”underhållningspuckel” i övre basregistret. Detta medför att högtalarna kan kännas lite mindre ”rockiga”, men också att de spelar mer korrekt än många av sina konkurrenter.
Du kan till exempel inte förvänta dig ”tunggung-effekten” som du får av mer pop-inriktade högtalare som JBL LS80, fast å andra sidan har Divine en markant torrare och mer precis basåtergivning än amerikanerna. De går också åtskilligt djupare än de flesta av sina rivaler i prisklassen, och då menar vi DJUPT! På vissa inspelningar med mycket djupbas sattes hela lyssningsrummet under tryck och gjorde att dekorationer började trilla ned från väggarna! Potent bas är bara förnamnet, så det är nog inte många som känner att de behöver komplettera med en subbas.
 
Kräver kvalitet
Divine 100.49:s förhållandevis låga pris skulle inte vara till stor hjälp om de krävde hundratals watt för att spela tillräckligt högt, men det slipper man bekymra sig för.  De kan nämligen spela enormt högt, och tack vare en relativt god känslighet behöver man inte heller nödvändigtvis någon monsterförstärkare för att göra det. Men å andra sidan skulle vi ha undvikit en billig hemmabioreceiver också.
Det krävs en förstärkare som har god kontroll i basregistret och som har tillräckliga resurser för att spela högt och rent. En bra stereoförstärkare från 20 000 kronor ger bra utdelning med XTZ-högtalarna. Och det är uppenbart att du kan plocka fram väldigt kostsam elektronik utan att högtalarna blir den svagaste länken i kedjan.
 
Rivaler
Mycket tyder på att vi har att göra med en ny referens i prisklassen, för mycket bättre kan vi inte påminna oss ha hört för under 50 000 kronor! Divine 100.49 har visserligen inte samma söta klang som Vienna Acoustics Beethoven Concert Grand och Sonus faber Luito, och inte heller samma magiska holografi som Gallo Reference, men ingen av rivalerna har riktigt samma massiva fundament och storslagna presentation som Divine.