Lumix-kamerans styrka är ett skarpt zoomobjektiv och en utmärkt bildprocessor, något som också syns på bildkvaliteten. TZ10 är utrustad med Panasonics nya Venus Engine HDII-bildprocessor, som stöder video i HD-kvalitet med 720 linjers upplösning.
Den inbyggda GPS-funktionen märker bilderna med positionen de togs på, och står man i närheten av Eiffeltornet så dyker platsen upp både på skärmen och i bildfilen, så att man slipper fundera över kryptiska sifferkombinationer som anger längd- och breddgrader. I kamerans databas ligger över en halv miljon sådana intressepunkter från 73 länder lagrade, och GPS:en är så smart att den berättar i klartext var du befinner dig, även om det inte finns någon inlagd intressepunkt.
En ny och effektivare bildstabilisator gör nytta med ett objektiv som har 12x zoom och sträcker sig till 300 mm tele. Avfyrningstakten är maximalt 2,3 bilder per sekund, vilket är acceptabelt, och kan man leva med bara 3 Mp i upplösning så går det att fyra av 10 bilder på en kort sekund.
 
Användning
Kameran har svenska menyer. Skärmen är testets bästa, den är den ljusaste och mest kontrastrika, även om inte upplösningen är högst i klassen. Med en knapptryckning på snabbmenyn (som heter Q.Menu) får man tillgång till de vanligaste inställningarna. Kameran ligger bekvämt i handen, men precis som på många andra Lumix-kameror är knapparna små och dåligt märkta.
Man kan välja iAuto-läget som ger kameran kontroll över allt utom zoom och utlösare, då väljer kameran det motivprogram som passar bäst för varje motiv. Autofokusen och bildhastigheten är avsedd för att föreviga motiv som inte rör sig alltför fort.
Videoinspelning i antingen AVCHD Lite eller Motion JPEG startas och stoppas med en speciell knapp på baksidan. Intresserade fotografer kan vältra sig i ett rikt urval av inställningar och bland annat välja manuell eller halvautomatisk exponeringskontroll.
 
Bildkvalitet
Tidigare TZ-modeller har ofta vunnit tester eftersom de haft en bildkvalitet av toppklass. TZ10 är inget undantag. Kameran levererar rena bildfiler som har fin färgmättnad så länge ljuskänsligheten inte överstiger ISO 800, och optiska prestanda är mycket höga för att vara en 12x zoom. Trots tunnformad förvrängning är skärpan överlag bra även ut mot hörnen, och de allra flesta får skarpa bilder med bra fokus i ljusa omgivningar.
Upplösningen är i praktiken lika bra som i Canon-kameran – som har två extra megapixlar – men det Leica-märkta objektivet har mycket mindre färgbrytningar. Hade det varit möjligt att själv avgöra hur mycket brusreducering kameran ska använda så hade det gått att få ännu bättre detaljering från det skarpa objektivet. Vid höga ISO-värden sjunker skärpan när brusreduceringen ökar.
Videofilmer i HD är fullt i klass med Canons kvalitet, men inte lika bra som Sonys. Upplösningen räcker och blir över för de flesta men det syns mer rutmönster i TZ10:s filmer och den relativt låga bildhastigheten i kombination med hög komprimering gör att det flimrar i panoreringar. Dessutom går det att skymta en ”rolling shutter”-effekt, som ger linjebrytningar och sneda vertikala linjer om man panorerar för snabbt.