Danska Aiviq är ett relativt nytt företag som specialiserar sig på de mest populära köksmaskinerna. Bland airfryers och kapselmaskiner hittar vi den extremt prisvärda espressomaskinen Aiviq AEM-101S, som erbjuder funktioner som normalt bara finns på mycket dyrare maskiner. Det är en maskin som ger dig allt för halva priset.

Designen med den stora, framträdande 7″-skärmen påminner också om den dyrare Witt-modellen. Du får till och med ett trevligt, varmt stämningsljus när kaffet bryggs.

Själva maskinen är tillverkad i plast och ser mest exklusiv ut på avstånd. Det ingår ingen mjölkbehållare, utan bara ett rör som kan sättas in direkt i mjölkpaketet. En helt okej lösning, även om utsidan av röret måste torkas rent efter användning. Insidan är självrengörande med varmt vatten, men det är också klokt att ge den en snabb sköljning med diskmedel då och då.

Maskinen är bland de mer svårrengjorda och det är inte lätt att tömma droppbrickan eller kaffesumpen utan att spilla på köksbänken. Vattentanken har också en speciell form och med sin placering bakom maskinen är den inte heller lätt att ta bort. Vi föredrar de typer som används av Philips och DeLonghi, som kan dras ut på framsidan av maskinen.

Bland kaffefunktionerna finns exakt temperaturkontroll (i steg om 5 grader) och möjlighet att justera den exakta mängden kaffe (i gram), vatten (i milliliter), mjölk och mjölkskum. Kort sagt, nästan allt man kan önska sig för att ändra i sitt recept. Och i korrekta termer, utan att behöva välja mellan ”en och fem kaffebönor”, utan att veta hur mycket kaffe det motsvarar.

Windows 95-användarupplevelse

Det mest anmärkningsvärda med espressomaskinen Aiviq är menyn och användargränssnittet i allmänhet. Det ser ut som något som gjorts i Windows 95. På något sätt skulle det vara vansinnigt charmigt om det var avsiktligt. Det är dock mer troligt att det har programmerats av en fabrik i öst och inte av en nostalgisk grafisk designer.

Överhuvudtaget präglas maskinen av funktion över form, vilket också innebär att själva skärmen är kornig och suddig i sina bilder som få skärmar från det här årtusendet. Å andra sidan är den lätt att navigera i och menyn talar verkligen inte nedsättande till dig. Den är inte ologisk heller, bara lite tråkig att titta på. Tills man stänger av det får man ett karakteristiskt pipande 90-talsljud vid varje tryckning.

När man väl har vant sig vid den här stilen är det lätt att navigera. Alla inbyggda recept kan modifieras i detalj och det nästan kommersiella förhållningssättet i gränssnittet gör det mycket uppenbart hur man ställer in det. Den växlar något mellan att använda sekunder och metriska enheter. Kaffemängden (dvs. mängden malda bönor) mäts i gram, den färdiga mängden bryggkaffe mäts i milliliter och mjölkmängden (skum och varm mjölk ställs in separat) mäts i sekunder.

Dessa inställningar är lätta att justera och man får intrycket att mycket av det som görs för att få menyer att se snygga och tydliga ut faktiskt har motsatt effekt. I det långa loppet kan detta otroligt enkla tillvägagångssätt visa sig vara riktigt charmigt.

Det finns ingen avstängningsknapp på maskinen, utan det sker via skärmen, vilket tar lite tid att vänja sig vid. När man behöver slå på den igen klickar man bara på pekskärmen. Det finns en strömbrytare på baksidan av maskinen om man inte gillar det där viloläget.

Espressokvalitet

Kaffet från Aiviq är välbalanserat och gott, men saknar verkligen textur och en liten kick i smaken. Framför allt är espresson lite tunnare än önskat. Den ligger en bit efter DeLonghi-maskinen i både smak och konsistens, men är något bättre än Philips-maskinen. Trots att Aiviq använder en metallkvarn får den också stryk av Witt-maskinen, trots att dess kvarn är keramisk och därför borde prestera sämre. Espresson från Aiviq är helt enkelt lite tråkig.

De dyra bönorna smakar gott och fräscht, men det finns lite mindre spännande syra och en lite mer bitter eftersmak än vad man skulle önska. Det skulle vara trevligt att kunna ställa in temperaturen i enstaka grader i stället för bara i steg om 5 grader.

De billiga bönorna var mycket godare än i Philips-maskinen och vi slapp obehagliga brända smaker. Bönorna är fortfarande lite intetsägande i sig själva, men smaken är inte dålig och konsistensen är bra. I en cappuccino är det helt acceptabelt. Om man bara dricker kaffe med mjölk kommer kvalitetsskillnaden mellan Aiviq och Witt inte att märkas så mycket.

Mjölkkvalitet

Aiviq kan enkelt skapa den snygga skiktning som vissa vill ha i sitt kaffe med mjölk, och man kan välja exakt hur många sekunder varm mjölk och varmt skum man vill ha. Det kan justeras mitt i receptet, vilket är en praktisk funktion så att man inte behöver avbryta hela beställningen om man råkar ta fram en lite för liten kopp ur skåpet.

Det finns dock bara två inställningar: skum eller varm mjölk. Det innebär att det inte går att välja något däremellan. Skummet är tjockt och krispigt snarare än krämigt. Standardreceptet för latte är därför en ganska tråkig blandning av varm mjölk och kaffe med ett litet lager skum ovanpå. Det är inte mycket sämre än Philips-maskinen, men inte riktigt lika bra som DeLonghi-maskinen och långt under Witt, som är bäst i test.

Slutsats

Aiviq AEM-101S är en udda maskin, men lyckas erbjuda betydligt fler funktioner än vad vi är vana att se i den här prisklassen. Trots den lite besvärliga användarupplevelsen är den lätt att använda och ställa in. Kaffekvaliteten är i nivå med andra i prisklassen, men mjölkkvaliteten släpar lite efter. Konstruktionen är billig och man får klara sig utan mjölkbehållare.