Inte för dyrt och inte för billigt. Mellanklassen är vanligtvis där de flesta människor letar efter nya apparater. Ingen vill ha det billigaste av det billiga, men man vill också undvika att betala för marknadsföring i stället för kvalitet. Espressomaskiner är dyra, och mellanklassen representeras av tre maskiner med en prislapp på 9 000 – 11 000 kronor och en som sticker ut med en prislapp på 19 000 kronor.
För det priset får du vanligtvis en automatisk mjölkskummare, över ett dussin inbyggda recept och möjligheten att ändra dessa recept så att du kan skräddarsy ditt morgonkaffe som du vill. Flera maskiner har också profiler så att du och din partner kan ha varsin idealisk cappuccino. Wi-Fi och appar hör till den högre prisklassen.
Maskinerna i testet
Philips Series 5500 är den nya, dyraste espressomaskinen från det holländska varumärket, vilket fortfarande gör den relativt billig med sina 9 000 kronor. Den har 20 inbyggda recept och har ett så kallat ”SilentBrew”-system. Oljud är ofta det största irritationsmomentet med espresso, men det här är en mer morgonvänlig upplevelse. Maskinen har också en snygg design som passar de flesta kök.
Självklart har DeLonghi en (läs: många) maskiner i varje prisklass, och den här gången testar vi Dinamica Plus, som inte är helt ny, men som erbjuder den välkända kvalitet som gör DeLonghi så populär bland helautomatiska espressomaskiner. Den kostar 10 500 kronor.
Det danska företaget Aiviq är nya på marknaden och deras espressomaskin Aiviq AEM-101S ser både större och lyxigare ut än maskinerna från Philips och DeLonghi. En stor skärm sticker ut och storleken gör att den inte går att gömma undan. Maskinen erbjuder en mycket unik användarupplevelse och försöker skapa en lyxig känsla till ett mycket lågt pris på 10.000 kronor.
Den första espressomaskinen i eget namn från den stora distributören Witt har fått det passande namnet Witt Premium Espresso. I det här testet representerar den toppen av mellanprisklassen och är en stor maskin med funktioner som mycket liknar dem som finns i de dyraste maskinerna på marknaden. Designen påminner om Aiviqs, där skärmen är i centrum och storleken gör att den sticker ut i köket. På maskinen hittar du fina detaljer som ett tungt glaslock och en snygg mjölkbehållare.
Kaffebönorna i testet
Som vanligt testas det med två bönor. En dyr, ovanlig böna och en billig och allmänt tillgänglig.
I det här fallet är den billiga bönan Lavazza Caffè Crema Classico: ett mycket mörkrostat kaffe som kan köpas för cirka 205 kronor per kilo i vanliga affärer. Det är en blandning av Arabica och Robusta från Sydamerika, Afrika och Sydostasien.
Inte den mest intressanta bönan, visar det sig, men en bra utmaning för maskinerna, som med denna böna måste försöka minimera oönskade bittra smaker och få ut mesta möjliga av det prisvärda kaffet.
Den dyra bönan kommer från Riccos i Köpenhamn. Kaffet heter Bitches Brew och är en mer modern mellanrostad arabica från Etiopien, närmare bestämt Yirgacheffe-området. Det är ett kaffe som har genomgått en så kallad ”tvättad” process, där hela kaffefrukten avlägsnas före torkning, vilket resulterar i en mycket transparent smak som behåller de fina, ljusa smaknoterna. Det kostar 475 kronor per kilo.
Maskinerna testas och jämförs utifrån smak och användarvänlighet. I mellanklassen är det stor skillnad på hur tillverkarna prioriterar funktioner, byggkvalitet, användarupplevelse, design och kaffekvalitet. Bedömningen baseras på ett helhetsintryck, där kaffekvalitet och användarvänlighet väger tyngst.